lördag 31 december 2011

Nedslag i musikhistorien 2. Carole King




Eller; vad en musiknörd kan roa sig med under nyårshelgen

Mina vänner lägger alfapet, löser korsord eller läser bok. Själv lyssnar jag in mig på en låtskrivare på Spotify. Denna gång med namnet:Carole King .
Varför då bry sig om denna sextiotalsmusik, skriven av Carol King? ( ofta skrev hon tillsammans med sin dåvarande make Gerry Goffin) Jo, bortsett från att det är bra musik, så är det också ett slags dokument över en av 1960-talets mest framgångsrika låtskrivare. Goffin-King skrev massor av hitlåtar till en rad artister.Egentligen var det väl bara ett låtskrivarpar som som hade större framgång, de kom från Liverpool

Det dröjde ända till sjuttiotalet innan Carol King själv fick kliva fram i rampljuset med soloplattan Tapestry. Den innehåller mycket bra musik, men personligen tycker jag det hon gjorde tio år tidigare roligare.

Det finns en fantastisk samlingsskiva med Kings sånger inspelade av olika artister. Den är verkligen full av hits. Lyssna här


 

fredag 30 december 2011

Nedslag i musikhistorien 1

Under denna rubrik kommer jag att göra helt subjektiva val bland i 1900-talets musik. Det blir, till största delen, artister som jag tycker har haft stor betydelse för musikens utveckling och som väckt starka känslor hos mig. Det hela sker på ett smått förvirrat sätt, helt utan kronologisk ordning och utan fakta om medlemmar, album m m. Sådana uppgifter kan du lätt finna på andra webbsidor(Ibland ger jag länkar)
Jag hoppar dessutom över de allra största, som t ex Stones, Beatles, Dylan och Bowie. Istället finner du här namn som inspirerat mycket mer än vad de sålt skivor. Först ut är:









The Velvet Underground (1964-1973)
Denna grupp brukar kallas en av rockhistorien mest inflytelserika band, trots att de aldrig sålde särskilt mycket skivor.
Så olika artister som Joy Division, Cars, REM och Iggy Pop har alla påverkats av detta band.
När jag lyssnar på de album Velvet gav ut, är det först svårt att förstå vad som var så märkvärdigt. De kallas exprimentella, men rent tekniskt är ofta låtarna enkla, ibland rent taffligt framförda. Det påminner ganska mycket om alla tusentals källarband som vill mer än vad de kan.
Men det var inte tekniken som var bandets styrka, det var attityden. Aldrig tidigare hade musikvärlden sett något liknande. Velvet Underground sjung om tabubelagda ämnen som droger, sadomasochism och transvestitism. De var lika mycket konst, poesi och performance som musik. Samarbetet med Andy Warhol var ett tydligt exempel.

Jag tror att det framförallt är Velvets attityd som inspirerat så många, det förklarar också det faktum att artister med så olika musikalisk stil kan ange Velvet som förebild.
Själv har jag länge avfärdat bandet som världens mest berömda källarband, men jag har ändrat mig. Under senare tid har jag tagit mig tid och lyssnat noga på de fyra första albumen .
Det jag slås av är hur vackert det ofta är. Många av låtarna går i ett långsamt tempo, musiken är sällan ruffig, men däremot texterna. Det är denna kontrast som blir bandets styrka.
Det går inte heller förneka att Lou Reed är en fantastisk låtskrivare som lyckades fånga känslor som populärmusiken aldrig varit i närheten av tidigare.

Nedan finner du en Spotifylista med Velvet Underground låtar. Den ger ingen rättvis bild av bandet, det är inte meningen heller, det är mina favoriter. Några låtar från Reeds soloskivor har också fått plats.
Spotifylista

Mer fakta om Velvet Undergroud får du här

torsdag 29 december 2011

Världsbäst?




Låten finns på Monicas första LP, Ingica. Kanske är det den vackraste beskrivning av ett självmord som någonsin gjorts
Läs mer om Ingica LP:n här
Bo Dahlman har skrivit flera fantastiska låtar till Monica. Är det någon som vet något mer om honom?

2011 års bästa konsert


Emil Jensen på Berättarfestivalen i Ljungby
Det var länge osäkert om han skulle komma eller ej. Han hade drabbats av borelia och tvingats ställa in några spelningar. Ändå rusade, en fortfarande sjuk, Emil in på Ljunggården, ställde sig inför en fullsatt sal och gav 100%. Vi som satt i publiken häpnade inför denna multibegåvade man. Det var estrad poesi, stand up och berättande i en härlig blandning. Allra mest var det förstås Emils fantastiska sånger, framförda med bara akustisk gitarr. Vad han än gjorde lockade han fram både tårar och skratt ur mig och många fler. Efter ca 45 minuter sa Emil tack och lämnade festivalen. Mig gav han ett minne för livet.

lördag 24 december 2011

God Jul önskas med världens bästa jullåt



Föga överraskande älskar jag sådana här sorgliga jullåtar. Orginalet med Joni Mitchell är ännu bättre, men det fanns ingen fin video till Jonis version.

fredag 23 december 2011

Tack för alla tips

Jag vill tacka alla som hjälpt mig att hitta all fantastisk musik under 2011.
Det går inte att nämna alla, men några vill jag räkna upp.

Rosmarie Lindfors
Är den allra senaste som tipsat mig om musik, fast det vet hon inte om. Det är nämligen så att på Spotify kan man se vad vänner spelat för musik senast.
Rosmarie spelade:
The tiger Lillies Mycket spännande musik. Detta London baserade band blandar klezmer, gypsy, chanson och rock.

Erik Sorjanen
Han har heller ingen aning om att jag ständigt kollar vad han spelar på Spotify. Vi känner inte varandra och jag minns inte hur jag fick honom bland mina Spotify vänner. Hur som helst spelar han ofta musik som för mig är främmande, men spännande.
Grouplove är ett exempel

lacienega (ett alias)
Gäller samma sak som för Erik Sorjanen med den skillnaden att jag inte ens vet lacienega riktiga namn. På lacienega spellistor har jag hittat Dawes - Nothing wrong som är veckans favorit.

Ola E
Tipsar ständigt om ny musik via Facebook och bloggar. Har en otroligt bred musiksmak.
Laura Marling och Charles Bradley, är bara två exempel på artister som jag börjat lyssna på tack vare Ola. Ibland har han fått mig att återupptäcka sådant jag slutat lyssnat på. Phil Ochs och Savage Rose är två exempel

Lars- Åke
Vi har känt varandra nästan hela vårt liv och under tonåren var L-Å den som gav mig nio av tio musiktips. Än idag får jag tips, ofta är det neo-prog och jag ratar det mesta. The Future Kings of England och Steven Wilson är dock två L-Å tips jag gillar.

Lira
Är ingen person, utan en tidning om världsmusik, jazz och folkmusik.
Tipset om Siri Karlsson fick jag därifrån

Bengt Eriksson
Min favorit bland musik journalister. Läser regelbundet hans blogg och har bland annat blivit tipsad om Bella Hardy och Lucy Ward, ung, engelsk folk av högsta klass.

Art (ett alias)
En bloggkompis som delar min passion för folklig, akustisk musik . Två av många tips: Paper Aeroplane och Thea Gilmores Sandy Denny skiva

Steve Anderson
Är en jobbarkompis som kan allt om gammal psychedelia m m .
Five Day Rain är ett tips från Steve.

Virgil Caine (ett alias)
Nätkompis som tipsade om Among The Oak & Ash nya album.

Nietzsche (ett alias)
Har en självklar plats på denna lista. Läs mer honom här

Ännu en gång: Tack alla!

onsdag 21 december 2011

2011 års bästa album Nr 1


Merit Hemmingson - EQ
Jag har aldrig varit något stort fan av Merit Hemmingson, men nu har hon fullständigt knockat mig. Sjuttio år gammal gör hon sin bästa skiva någonsin. Borta är senare års New age ljud, istället återknyter Merit till det hon skapade på sjuttiotalet. Då kallades det folkmusik på beat, idag tycker jag svängig folkrock på orgel är en bättre beskrivning.

Merit omger sig här med unga musiker som möter henne med den vördnad hon förtjänar . Med producenten Tobias Fröberg i spetsen skapas en ljudbild som både är en homage till hennes musikaliska historia och ett sätt att föra denna kultfigur in i 2000-talets ljudlandskap. Trumslagaren Lars Skoglund, (Moneybrother) och gitarristen och basisten Peter Morén, (Laakso, Lykke Li) lägger gungande rytmmattor som Merits fingrar kan dansa på. Tanten spelar så tangenterna glöder. Jag älskar verkligen ljudet från den gamla renoverade hammondorgeln. Denna orgelns mästare får den att gny, frusta och flämta som ingen synt i världen kan. När Peter Morén dessutom går loss på gitarr, låter det tyngre än vad Merit någonsin lät på sjuttiotalet, lyssna exempelvis på Hemmingway.

Låtarna har delvis skrivits av Merit själv, några är traditionella folklåtar, en har Tobias Fröberg gjort och en är skriven av Ola Salo och Merit. Tillsammans har detta brokiga gäng skapat 2011 års bästa platta.

Lyssna här

Se hela årslistan här

lördag 17 december 2011

2011 års bästa album

Här är en sammanställning av min något förvirrade årslista. De elva första kan du klicka på, så får du upp artikeln. Nummer ett saknas, den kommer.

2. The Decemberists – The King is dead

2. Ryan Adams - Ashes and fire

3. Jenny Almenius – Sånt som brinner
3. Among The Oak & Ash – Devil ship

3. Sara Thuresson – jag säger nu
4. Danny Schmidt - Man of many moons
4. The Smithereens – 2011
5. Fatoumata Diawara – Fatou
5. Laura Marling – A creature I don´t know
6. Anna Järvinen - Anna själv tredje

6. Dan Hylander och orkester - Den försenade mannen
7. My Brightest Diamond – All things will unwind
7. Bright Eyes – The peoples key
8. Söndörgö – Tamburising: Lost music of the Balkans och The head and the heart - The head and the heart
9. Oscar Danielsson – Stockholm – mitt hjärta och Maria Mena – Viktoria

10. Paper Aeroplanes - We Are Ghosts
10. The Red Button - As Far as Yesterday Goes
11. June Tabor gånger två

11. Damon & Naomi - False Beats and True Hearts
12 Eilen Jewell - Queen of the minor key
13. Madeleine Peyroux -Standing on the Rooftop
14. Navarra - Nya Fönster
15. Girls - Father, Son, Holy Ghost
16. Sergent Garcia - Una y otra vez
17. Siri Karlsson - Gran Fuego
18. Ry Cooder -Pull Up Some Dust And Sit Down
19. Josef & Erika - Floods
20. Fleet Foxes - Helplessness Blues



2011 års bästa album nr 2


The Decemberists – The King is dead
Jag har gillat detta band I några år nu. Nyfiket har jag följt deras utveckling. Ibland har det låtit som typisk americana, andra plattor har haft progrockiga inslag. Än sak har dock alltid funnits med; de starka melodierna. På detta album är de fler än någonsin. Det finns inte ett enda svagt spår. Sång efter sång har hoppat in i mitt hjärta och lär stanna där länge, länge.
Kanske är är ”The king is dead” bandets mest folkliga skiva. Musiken dryper inte bara av americana, utan här finns även en del brittiska influenser. Troligen är det en av orsakerna till min oreserverade kärlek.
Tro nu inte att detta är stillsam mysmusik, ibland skramlar det faktiskt till riktigt ordentligt. Bandet munspelstjuter, gnisslar och gungar likt ett tåg. Jag älskar tåg

Lyssna här

tisdag 13 december 2011

Nu spisas- Nietzsche


Detta är min första årslista utan Nietzsche. Jag trodde knappt att det skulle gå, men nu är den klar.

Under alias lärde vi känna varandra 2005. På dagensskivas forum fanns en ständig tråd som hette "Nu spisas", där skrev alltid Nietzsche och ibland jag. Snart fann vi varandra. Sakta växte en märklig vänskap fram. Under vårt sexåriga umgänge träffades vi aldrig i verkligheten.Via nätet hade vi däremot daglig kontakt och våra alias byttes snart ut mot dopnamnen.

Med tiden blev vi alltmer personliga, men för det mesta handlade vårt umgänge om musik. Det var tips om nya plattor, listor på favoriter, analyser av låtar och artister m m. Det var ett nörderi utan dess like. Efter en vanlig dag med jobb, matlagning och städning blev chattandet med Nietzsche mitt sätt att koppla av en stund . Jag vet att för honom var det annorlunda, musiken och vännerna på nätet var hans liv.

Det var Nietzsche som fick mig att lyssna alltmer på musik igen, han fick mig också till att starta blogg och börja skriva årsbästa-listor på mina favoriter. Varje år, vid den här tiden, jämförde vi noga våra listor. Nietzsches var alltid rockigare och modernare än min. Han hade koll på indierock och annat nytt som jag inte begriper mig på. Ofta fanns några plattor, ofta med folkrock, listade hos båda.

Den 4 maj 2011 dog Nietzsche i sitt hem, bara 53 år gammal. Den första tidens sorg har nu förbytts i en känsla av saknad. Detta har blivit extra tydligt när jag arbetat med listan på 2011 års bästa album. Jag har verkligen saknat hans tillrop och kommentarer. Han skulle nog inte ha gillat min röriga årslista med två album på samma placering. För honom var detta viktiga saker, inget ogenomtänkt tidsfördriv.

Förhoppningsvis har han skapat sitt eget lilla himmelrike för skivnördar. Där sitter han säkert på ett moln och spelar sina CD-skivor, listar sin favoritplattor och målar en och annan tavla. När min tid är ute lovar jag att komma dit, så att vi kan fortsätta med våra listor i all evighet.

söndag 11 december 2011

2011 års bästa låtar

En garanterad subjektiv lista. I ren diktatorisk ordning har mitt hjärta fått bestämma.

1. Merit Hemmingsson - Bortivall
2. Bella Hardy - Bridge of Dean
3. The Red Buttom - Caught In The Middle
4. Ryan Adams - I Love You But I Don´t Know What To Say
5. The Decemberists - Down By The Water
6. Sara Thuresson (I duett med Emil Jensen) - Finns du
7.Fatoumata Diawara - Sowa
8. Faela - Se Cae
9. Among The Oak and Ash - The Shaker´s Daughter
10. Dan Hylander - Förr var värre än nu
11. Jenny Almsenius - Handen där hjärtat är
12. Girls - Honney Bunny
13. Bright Eyes - Shell Games
14. Oscar Danielsson - Richard har gjort slut med Louise
15. The Smithereens - One Look At You
16. Danny Schmidt - Little White Angels
18. Amsterdam Klezmer Band - Katla
19. Merit Hemingson - Hemingway
20. Omnia - I Don´t Speak Human

Lyssna här

2011 års bästa album Nr 2




Ryan Adams – Ashes and fire
När Ryan släppte sin första soloplatta var det inga måtta på hyllningskörerna. Hans andra tycktes etablera honom som en riktig rockstjärna. Men sen hände något, både med hans musik och liv. Han experimenterade en hel del med sitt uttryck och livet fylldes allt mer av droger. Med detta album är Ryan tillbaka. Det är samma country doftande rock som på debuten. Musiken är ofta så vacker och känslostark att tårarna rinner ner för mina kinder. Det är texter om brustna hjärtan, tårar som faller och tomhet som består .
Plattan är otroligt jämn, sång efter sång bygger bon i mitt bröst. Egentligen borde jag bli deprimerad när dessa mollstämda sånger fångar mig, men faktum är att jag bara fylls av värme och stillsam lycka.
Lyssna här

lördag 10 december 2011

Julmusik

Nu drar det sig mot jul igen. Musiken har alltid varit en del av julen, på gott och ont. Det mesta vi översköljs av är smetiga jultoner som kletar sig fast i själen som tuggummi under skon. Att göra någon längre lista på de bästa julalbumen är, enligt mig, omöjligt. Det finns helt enkelt för få som är bra. En kort-kort lista kan jag dock ge er.

Finstämd julmusik

Nils Landgren- Cristmas with my friends
Landgren och delar av svensk jazzelit blandar psalmer med julsånger ur The american songbook. Allt mycket finstämt och vackert. De lätt jazziga arrangemang renoverar flera av de mest sönderspelade låtarna. Victoria Tolstoy, Lars Danielsson och Ulf Wakenius är några av de medverkande
Lyssna här



V/A - Jul i folkton
Musiker med olika bakgrund gör Psalmer och folksånger i akustiska arrangemang. Sofia Karlsson, Louise Hoffsten Sara isaksson Lena Willemark, Ale möller och Rebecka Törnqvist är några av de medverkande. Flera av sångerna tillhör inte de sönderspelade, vilket är en klar fördel.
Lyssna här


Julpop/rock

V/A - Glitter, glögg & Rock n´roll
1979 samlade Kjell Andersson på EMI sitt bolags artister för att göra en Jul- LP. Ulf Lundell, Lalla Hansson och Björn Skifs var redan firade stjärnor. Andra var i det närmaste helt okända, t ex Niklas Strömstedt och Gyllene Tider. Niklas gjorde på detta album sin allra första inspelning och Gyllene tider hade ännu inte släppt sitt debutalbum. Idag är de firade stjärnor, men frågan är om de någonsin varit bättre än på denna skiva. Både Strömstedt och GT gör nyskrivna sånger som är av allra högsta klass. Överhuvdtaget är det gott om riktigt bra orginallåtar, vilket är ovanligt på julskivor. Utöver de som redan nämnts gör också Lundell, Janne Andersson pop och Magnus Lindberg eget material. Även standardlåtarna håller ofta ovanligt hög klass, Skifs gör midnatt råder i discoversion, Janne Anderson leker Jam i Rudolph med röda mulen och Extra förvandlar Marche militaire till Nina Hagen punk. ( Marche militaire är låten som spelas när leksakerna går in i säcken på tomtens julafton ) Visst finns det ett och annat bottennapp på skivan, men det står man ut med. På CD versionen av albumet har man lagt till Triads - Tänd ett ljus. Den spelades in först 1987.
Lyssna här

V/A - A Christmas Gift For You From Phil Spector
Första gången utgiven 1963. Phil Spector samlade sitt dåvarande artiststall och gjorde profana julsånger i sina versioner. The wall of sounds kallades den klassiska ljudbild som Spector skapade. Här triumferar han med en produktion som slår alla världens julplattor. De allra flesta versioner som gjorts på t ex Santa Clous is coming to town och Christmas (Baby please come home) är klart påverkade av de inspelningar som hörs här.
Lyssna här

Läs även:Spotifylistor med julmusik

fredag 9 december 2011

De som inte fick plats

Nu är listan över 2011 års bästa album snart klar. Här är skivor som jag också lyssnat på, men som inte fick plats bland de tjugo bästa:

Är inte tillräckligt inlyssnade:
Ebba Forsberg – Falling, folding, flipping, feeling
Bella Hardy – songs, lost and stolen
Eldkvarn – De berömdas aveny
Gillian Welch – The Harrow and the Harvest
Lucy Ward - Adelphi has to fly
Richar Buckner – Our blod
The Walkabouts – Travels in the dustland
Waterboys – An appointment with mr Yeats
Lucinda Williams - Blessed
Christine Hellqvist - Ekon i det tysta

Besvikelser:
Wilco
Indigo girls
Bon Iver
Kajsa Grytt


Kom nästan in på listan:
Frank Turner - England keep my bones
Martin Simpson – Pupose and Grace
Faela – faela
Cornelis vs Riedel
Ane Brun – It all starts with one
Omnia – Musick and Poetree

Några som jag inte hört än
Eliza Carthy – Neptune
Tom Waits - Bad as me
Jayhawks - Mockingbird Time

onsdag 7 december 2011

2011 års bästa album nr 3 (igen)


Jenny Almenius – Sånt som brinner
Jenny gör en vis-blues som jag inte hört maken till sedan Cornelis dagar. Det ligger även nära till hands att jämnföra med Sara Thuresson , men Jenny är gladare och fräckare. Vilket inte hindrar att det också finns plats för en hel del allvar. En av plattans bästa spår är Jävlar, en sång som brinner och sprakar av livsglädje. En annan höjdpunkt är den betydligt allvarligare Floden. Det är just denna förmåga att kasta sig mellan olika stämningar som gör Sånt som brinner till en av årets allra bästa plattor.

Lyssna här

söndag 4 december 2011

2011 års bästa album nr 3



Among The Oak & Ash – Devil ship
Among The Oak & Ash första album utsåg jag till 2009 års bästa. Denna skiva är nästan lika bra. Gruppen gör fortfarande en modern variant av traditionell musik från amerikanska Appalacherna. På något fantastiskt vis lyckas man föra dessa åldrade toner in 2000-talet. Tradition blandas med influenser från indierock m m. Bland annat Bruce Springsteen har försökt göra något liknande , men ingen har lyckats så bra som denna grupp.
2009 var Among The Oak & Ash en duo med Josh Joplin och Garrison Starr, numera har Garrison lämnat och Joplin är ensam vid rodret. Rent musikaliskt är det dock ingen större förändring.
Med hjälp av gästmusiker, fortsätter Joplin att skapa ett alldeles eget litet universum, byggt på lika delar tradition och 2011.


Lyssna här

fredag 2 december 2011

2011 års bästa album Nr 3


Sara Thuresson – jag säger nu
Jag hade egentligen bestämt mig för att den här skivan inte skulle få plats bland 2011 års bästa album, men det var något som gjorde att jag gav den en ny chans och nu har den vuxit ut till en stor favorit. Kanske var det det pretentiösa texterna som fick mig att lyssna igen. I tider där ytligheten är som en drog, känns det skönt med någon som vågar allvaret. Hur låter då musiken? Vispop på piano, har någon sagt. Väldigt bra sådån, skulle jag vilja tillägga. Ofta tassar musiken fram, men rätt som det är blir det taktbyten och musikaliska krumsprång. Plattans bästa spår är ”Finns du”, där Sara sjunger duett med Emil Jensen.


Lyssna här

onsdag 30 november 2011

2011 års bästa album nr 4


Danny Schmidt - Man of many moons
Danny är en man, ensam med akustisk gitarr. Han är en av alla dessa amerikanska singer/songwriters som förvaltar ett arv, likt miljoner andra gjort tusentals gånger förut. Kan det verkligen vara något att bry sig om? Ja, jag tycker verkligen det. Danny Schmidt sticker nämligen ut. Samtidigt som traditionen fullständigt dryper av honom, så skapar han något personligt. Med mycket små medel bygger han upp en akustisk värld av kärlek, längtan och hjärnspöken. Ett landskap som jag lätt kan stiga in i. Jag känner lukterna, hör ropen och ser mer än vad ögonen kan. Detta är en folksångare för 2011, för adventsljusstakar och för mig.

Lyssna här

tisdag 29 november 2011

2011 års bästa album Nr 4


The Smithereens – 2011
För första gången på mycket länge gör Smithereens ett album med eget material. De senaste åren har de mest ägnat åt att spela in covers på Beatles och The Who. När de nu gör egen musik igen så låter det mycket Beatles-melodiöst, parat med The Whos attack. Resultatet blir lysande. Gitarrena skramlar, melodierna lockar och stämsången sitter. Detta är musik för bilkörning, ölhävning och peppning. När mörkret tar över; lyssna på Smthereens. När elräkningen är obetald; spela dem igen. När hösten blöter ner dig; tryck på reapet
Lyssna här

lördag 26 november 2011

2011 års bästa album Nr 5


Fatoumata Diawara – Fatou
29-åriga Fatoumata Diawara är från Mali och gör sin skivdebut med denna platta. På en akustisk gitarr spelar hon låtar som kan förstås över hela världen. Bland kompmusikerna i bakgrunden finns bland annat John Paul Jones från Led Zeppelin. Musiken låter mer sensuell och vacker än det mesta av det jag hört i år. Låt efter låt hittar hem hos mig. Som alla andra översköljs jag av musik från Europa och USA. Jag funderar över hur mycket bra musik jag egentligen missar. Då och då lyckas ändå toner från övriga världen nå mitt öra och ofta slås jag av hur bra det är. Ändå är det få som fångar mig så fullständigt som Fatoumata Diawara.

Lyssna här

fredag 25 november 2011

2011 års bästa album nr 5


Laura Marling – A creature I don´t know
Blott 21 år gammal släpper hon nu sitt tredje album. Hennes två första har blivit hyllade. Denna platta har dock inte mottagits med samma entusiasm. Det förvånar mig. Medan alla andra tycktes älska hennes tidiga plattor satt jag mest och funderade på när hon skulle blomma ut ordentligt. Nu tycker jag att hon har gjort det. För första gången skapar Laura Marling något alldeles eget. Hon river och sliter i mig, får mig att bli väckt, omskakad och upprymd. Musiken smakar fortfarande folk och singer/songwriter, men den är mycket mer än så. Ett bra exempel är låten ”The Beast”, den börjar stillsamt, folkligt, men utvecklas sakta till ett taggigt mästerverk. Flera av låtarna växer just på det viset. Som gammal gubbe kan jag inte låta bli att dra paraleller till sjuttiotalsbandet; Strawbs. Jag påstar inte att det låter likadant, men det är samma förhållningssätt. Folkmusiken är utgångspunkten, på det läggs en exprimentlusta som leder fram till något alldeles eget.




Laura Marling

Strawbs

söndag 20 november 2011

2011 års bästa album nr 6

Anna Järvinen - Anna själv tredje

Denna skiva har jag redan skrivit om en gång.


Läs här

2011 års bästa album Nr 6


Dan Hylander och orkester - Den försenade mannen
En och annan kanske lyfter på ögonbrynen av förvåning.
- Dan Hylander?? Är inte han död, var det någon som sa.
Svaret är nej, han lever i högsta välmåga och har nu gett ut sin första skiva på många år.
Ingenting är nytt, Dan gör samma kompott på amerikansk musik som han alltid gjort. Det låter precis lika mycket Jackson Browne och Springsteen som det gjorde under hans storhetsperiod på åttiotalet. Jag var ett fan då och är det fortfarande, trots att mycket lite förändrats musikaliskt, eller kanske just därför. Visst är det bra att förnya sig, men det är inte sämre att förädla det man är bra på. Det gör Dan Hylander med den äran.


Lyssna här

lördag 19 november 2011

Vad är det med Så mycket bättre?


Så fort programmet slutat börjar jag genast längta efter nästa avsnitt. Det hela är lite fånigt, jag erkänner det. Tv-programmet "Så mycket bättre" är upplagt som många andra svenska underhållningsprogram numera. Man samlar ihop ett antal kändisar, låter dem umgås ett tag, bli lite personliga och sedan får de förnedra sig i några lekar. Jag ogillar de flesta program i denna stil, men jag älskar "Så mycket bättre". Varför är det så?
Det första och viktigaste skälet är förstås att musiken får stå i centrum. Visst finns de fåniga lekarna även här och det grävs en del i privatliv, men musiken dominerar trots allt.
En andra orsak till att jag tittar på programmet varenda gång är covers. Jag har alltid älskat covers, men bara om en artist tar en annans låt och gör den till sin egen. När det fungerar som bäst får covern både låt och artist att bli bättre. Detta händer med jämna mellanrum i "Så mycket bättre"
En tredje anledning till att jag tycker om detta program är deltagarnas mänsklighet.
Det är frågan om stjärnor som sålt skivor i enorma upplagor och stått på de största scenerna,men när de skall spela eller spelas är det lika ängsliga som vem som helst.
De är osäkra när de skall framträda, blir rörda över att höra någon annan framföra deras musik och älskar att få beröm. Med andra ord: De är ungefär som du och jag.
Härligt att se tycker jag. Tro nu inte att jag sitter framför TV:n varje lördag kväll. Nä, jag ser programmet när det passar mig.


Jag kan inte låta bli att också bjuda på en spellista med covers som är minst lika bra som orginalen. Du finner dock ingen av låtarna från "Så mycket bättre" på den spellistan. De kan du höra överallt.
Bra covers

onsdag 16 november 2011

2011 års bästa album Nr 7


My Brightest Diamond – All things will unwind
My Brightest Diamond är lika med Shara Worden. Hon gör någon slags kammarmusik där det finns inslag av både cabaré, avantgarde och rock. I mina öron låter det som en gryta på Luire Anderson, Antony and the Johnsons och en tidig Regina Spektor. Resultatet blir alldeles eget och unikt. Det är ofta orkestrerat med flöjter, stråkar m m. Inga elektriska instrument hörs över huvud taget. Hade de inte varit för trumsetet som envist hamrar in rytmen, så hade musiken inte haft något med rock och pop att göra.
Shara Worden sjunger med påträngande röst. Hon släpper aldrig taget, bönar och ber om uppmärksamhet. Och visst får hon mig att lyssna koncentrerat. Hjärnan arbetar på högvarv för att hänga med i alla musikaliska tvärsvängar. Det är verkligen musik för både hjärna och hjärta

Lyssna här

tisdag 15 november 2011

2011 års bästa album nr 7


Bright Eyes – The peoples key
Conor Oberst | Bright Eyes har sedan sina tonår pekats ut som singer/songwriter traditionens nya fanbärare , som den nye Dylan osv. Själv har han värjt sig mot dessa epitet. Med denna skiva visar han tydligt att han kan mycket mer än att sjunga mollstämda sånger till akustisk gitarr. Skivan är fylld av mycket bra indie-rock. Jag blir förälskad i melodi efter melodi och njuter av Conors fantastiska sångröst. Musiken får mig att slappna av och bli glad. Vad mer kan man önska sig?
lyssna här

lördag 12 november 2011

Göteborgsmusik: Musikgruppen KAL


Musikgruppen KAL är en akustisk visgrupp från Göteborg som bildades 1983 och består av Malte Krook, Bosse Andersson och Christer Larsson. De första bokstäverna i deras efternamn bildar namnet KAL, men Kal är även ett passande namn med tanke på deras tydliga förankring i Göteborg. Gruppen är lite av en instution i stans viskretsar.
Utförligare biografi än så klarar inte jag av att göra. För mig är KAL framförallt en skiva; Gamla och nya sjömanssånger från 1992.
Det är ett album som snurrat mycket i mitt hem. Som titeln anger innehåller det nya och gamla sjömanssånger. De tretton första spåren är orginalmusik, medan de tolv sista är visor vi känner igen. Framförallt orginallåtarna är modern visa av högsta klass. Texterna beskriver verkligheten för dagens sjömän. De tre musikanterna spelar med en enorm känsla och sången är genomgående på underbar Göteborska. Även när KAL tar sig an mer traditionella sjömansvisor, gör de det med en känsla av nutid. Jag gissar att plattan är omöjlig att få tag på, därför får ni här ett spår av mig. Lyssna och njut:


Därför satt vi tyst i mässen

torsdag 10 november 2011

2011 års bästa album Nr 8

Söndörgö – Tamburising: Lost music of the Balkans
Söndergö är ett band från Ungern . På stränginstrumentet tambura skapar de balkanmusik som svänger på ett lugnt och avslappnat sätt. Söndörgö har, förutom tamburan, också saxofon ,dragspel och stråkar i sättningen. Jag har lyssnat en hel del på balkanmusik under senare år. Ofta har det varit band som verkar i Sverige. Östblocket och Andra generationen är två exempel. Medan dessa band gör en popig balkanmusik med festkänsla, så står Söndörgö för något helt annat. Det är akustiskt, vemodigt, men samtidigt rytmiskt. Det är musik som jag vet mycket lite om och inte riktigt förstår, men det hindrar mig inte från att tycka mycket om den.










The head and the heart - The head and the heart


Denna skiva har jag redan skrivit om. Läs länken nedan:


måndag 7 november 2011

2011 års bästa album Nr 9

Oscar Danielsson – Stockholm – mitt hjärta
Jag hörde Oscar Danielsson i ett barnprogram när min dotter var liten. Redan då slogs jag av att han sjung direkt till mig. När han nu ger ut sitt femte album så kvarstår det där intrycket, han vill mig något viktigt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som får mig att känna sådär. Oscar verkar i en klassisk singer/songwriter stil, melodierna låter ungefär likadana hela tiden och på detta album sjunger han dessutom om Stockholm på spår efter spår. Vad är det då som får en Göteborgare att känna sig så tilltalad? Jo, jag tror det är innerligheten, rösten och texterna. Oscar Danielsson har inte bara kommit på en ovanligt bra melodi som han varierar, han har framförallt en förmåga att skriva små berättelser som får mig att vilja lyssna om och om igen. Sången ”Richard har gjort slut med Louise” är ett lysande exempel. På drygt åtta minuter berättar han om en man som sitter fast i sin vardag och skriver ett brev till en vän som kommit vidare. Det är bara en av albumets många berättelser om längtan, drömmar och vardag. Det känns som om Oscar Danielsson blivit en vän som jag kommer att lyssna på i många år framöver.
Oscar Danielson – Stockholm i mitt hjärta


Maria Mena – Viktoria
Norska Maria dök upp i Skavlan. Plötsligt stod hon där, sjung en låt och gick sedan ut. Hennes nästan viskande röst dröjde sig kvar och fick mig att genast leta upp hennes senaste album. Det är musik som just nu spelas i radioapparaterna runt om i Europa. Maria sjunger med gråten i halsen, det är vackert, dramatiskt och sticker ut i floden av radiomusik. Sedan sin debut 2002, har Marias mognat och blivit allt mer personlig i sitt uttryck. I min värld får hon dessutom ett litet extra plus för att hennes pappa är från Nicaragua.
Maria Mena – Viktoria
Jag tycker Maria Mena påminner om Regina Spector

söndag 6 november 2011

2011 års bästa album nr 10



Paper Aeroplanes - We Are Ghosts
Detta är lättsam folklig pop med en blå kant runt refrängerna. Sara Howells sjunger som en gudinna, musiken smeker som en sommarvind och gör mig lugn och harmonisk. Någon gång kan det dock bli för lalligt och snällt. Den avslutade Save it är plattans bästa spår, där finns den smärta och sårbarhet som jag ibland kan sakna.

Paper Aeroplanes – We Are Ghosts

Under 2011 har gruppen även gett ut en EP, där bl a mästerverket Painkiller finns med.
Paper Aeroplanes – A Comfortable Sleep

Trots mina invändningar älskar jag ändå Paper Aeroplanes. Jag kan inte låta bli att spela dem gång på gång och sjunga med i refrängerna. Paper Aeroplanes musik får mig helt enkelt att må bra.

fredag 4 november 2011

2011 års bästa album: Nr 10




The Red Button - As Far as Yesterday Goes



The Red Buttom utgörs av låtskrivarparet Seth Swirsky och Mike Ruekberg. De hyllar popmusiken från mitten av sextiotalet. Det är det många som gjort, men medan andra gör halvtaskiga covers, så skapar The Red Buttom ny musik i sextiotalets anda. Detta album innehåller tolv orginallåtar som doftar Beatles som de lät innan Revolver. Här finns "Love me do" muspelet, skimrande gitarrer och perfekt stämsång. Tänk att man kan stjäla så mycket, men ändå skapa något eget. Perfekt musik när dosen av deppmusik blivit för stor.


söndag 30 oktober 2011

Göteborgsmusik: Unelma




Jag har fått en ny Göteborgs favorit. Hon heter Niina Palm och är 26 år. När hon gör musik och står på scen använder hon artistnamnet Unelma. Egentligen gör hon inget nytt och märkvärdigt. Hon verkar i en musikstil där tusentals unga tjejer trängs. Vispop, singer/songwriter, folkrock, kallas det bland annat. Ändå sticker hon ut. Jag tror hon kan bli något stort. Bakom henne är bandsättningen för närvarande elgitarr/mandolin, fiol, kontrabas och percussion.




Lyssna på Myspace, speciellt låten "Passion" är en favorit


2011 års bästa album: Nr 11


June Tabor gånger två

June Tabor - Ashore
June Tabor debuterade på sjuttiotalet. Då lät hon som en typisk engelsk folksångerska, men med en bättre röst en alla andra. På senare år har hon utvecklat sin alldeles egna stil och repertoar. Ofta ackompanjerad av bara piano och dragspel, sjunger hon en blandning av traditionellt material och lågmälda popsånger. Det är så molltyngt och vackert att man blir häpen. Tänk att man med så små medel kan skapa så fantastisk musik. Min absoluta favorit på denna platta är "The Oggie man", skriven av Singer/songwritern Cyril Tawney . Detta är ett album som kräver koncentration av lyssnaren. Får jag i lugn och ro lyssna på Ashore så kan jag tänka mig att den kommer att bli än mer älskad för varje dag som går.
Lyssna på skivan här



June Tabor & Oysterband - Ragged Kingdom
Om Englands bästa folkrockband slår sig ihop med landets bästa sångerska så kan resultatet inte bli annat än bra. Denna skiva är fylld av svängig folkrock där alla inblandade gör sitt bästa för att förföra lyssnaren. Mitt bland allt traditionellt material finns det överraskningar. Till exempel görs ”Love will tears us apart ” i en version som är långt ifrån Joy Divisions original. Om June Tabors soloplatta passar bäst till tända stearinljus och ensamhet, så går det alldeles utmärkt att svänga en bägare på puben till Ragged Kingdom.


Lyssna på skivan här

lördag 29 oktober 2011

Det sket sig!

Jag hade planerat allt så bra. En lista på de 20 bästa albumen skulle göras. Jag började bakifrån och har sakta klättrat uppåt i listan. Problemet är bara att det har gjorts så himla mycket bra musik 2011. För att få plats med alla album så har jag fått ändra strategi. From nu kommer det att vara två olika album på varje placering, två elvor, två tior o s v. Kanske inte så snyggt, men nödvändigt.

fredag 28 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 11


Damon & Naomi - False Beats and True Hearts
Jag tror året var 2000. Jag satt en kväll och spisade skivor med en jobbarkompis. Han var mycket yngre än mig och kunde nittiotalets musik på sina fem fingrar. Själv hade jag bytt blöjor i tio år och hade massor att ta igen. Den kvällen kom jag för första gången i kontakt med band som Luna, Mazzy Star, Yo La Tengos, Damon & Naomi m fl. Kompisen spelade platta efter platta och pratade om dream pop och Slowcore. Jag gillade mycket av det jag hörde, framförallt Damon & Naomi. Sedan dess har jag lyssnat på denna duo lite då och då. Ändå är det först i och med denna platta som jag riktigt har fallit för deras musik. False Beats an True Hearts innehåller långsam, vacker och mollstämd musik. Båda sjunger med en smygande röst. Ljudbilden är lågmäld, men samtidigt taggig. Ofta kvider elgittaren bredvid de smekande rösterna. Musiken blir till en rå-mjuk blandning som ingen gör bättre än Damon & Naomi.

Damon Krukowski and Naomi Yang var båda medlemmar i Galaxie 500. De har sedan tidigt nittiotal gett ut sju album .

Lyssna på skivan här

torsdag 27 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 12


Eilen Jewell - Queen of the minor key
Översätter man titeln på detta album så skulle det svenska namnet kunna bli Molldrottningen. Det är just det hon är Eilen Jewell. Här är det gott om tårdrypande ballader om olycklig kärlek och ensamhet. Långsamma, countrydoftande sånger som får en och annan tår att trilla. Ibland höjs tempot och det blir mer rockabilly än country. Eilen har verkligen känsla för den amerikanska rotmusiken i allmänhet och rockabilly, country och blues i synnerhet. För det mesta njuter jag för fullt men ibland bir countrydofterna lite väl starka för en man som en gång hatat den genren.



Lyssna på skivan här

onsdag 26 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 13


Madeleine Peyroux -Standing on the Rooftop
Madeleine Peyroux är en av alla dessa amerikanska sångerskor som rör sig i ett gränsland. Jazz, pop och singer/songwriter kokas ihop till en doftande gryta. Madeleines gryta doftar mest och bäst. Som så ofta förut, blandar hon eget material med covers och hon gör det bra. Både Beatles och Dylan får vara med på ett hörn, men framförallt är det Madeleine Peyroux musik som tar plats och får mig att njuta. Många jämnför med Norah Jones. Visst finns det likheter, men Norah är bara en blek kopia av Madeleine.

Lyssna till skivan

tisdag 25 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 14


Navarra - Nya Fönster
Jag såg Navarra live i somras. Det var musik som grep tag. Svensk folkmusik som gungade likt en hamock i solen. På skiva blir det lite mer vemodigt och jazzigt, men fortfarande är det sprittande folkmusik. Sättningen är Sång, piano, fiol och trummor. Det är pianisten Arvid Kästel och sångerskan Sofia Bergström som dominerar. Arvids jazziga pianospel leker sig fram och Sofias röst utstrålar kraft och livsglädje. Är det något jag saknar, så är det en bas i sättningen. Trots baslösheten, så är detta en mycket bra platta.

Lyssna till plattan här

söndag 23 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 15


Girls - Father, Son, Holy Ghost
Låtskrivaren Christopher Owens kan konsten att låna från rockhistorien på ett smakfullt sätt. Girls andra album låter bl a powerpop, surfpop, punk och Phil Spector-soul. Det är musik som larmar och skramlar. Men jag hade aldrig gillat detta om det inte vore för de insmickrande melodierna. Ibland blir det dessutom riktigt eftertänksamt, som i den vackra "Just a song"

Lyssna till skivan




Jag tycker Girls påminner om Big star

måndag 17 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 16



Sergent Garcia - Una y otra vez

Paris-baserade Sergent Garcia gör latinsk musik som det svänger om. Detta album bjuder på Cumbia, rumba, reggae, ska, latin, hiphop och balkan(!) omvartannat. Det är lätt att jämnföra med den betydligt mer kände Manu Chao. Men medan Mano Chao låtit lite trött på senare tid, så sjuder Sergent Garcia fortfarande av liv. Han bjuder på en härlig gryta med elektroniska ljud och gungande rap , men också med klarinett och dragspel. Perfekt musik för festen, särkilt om dina latinska vänner är med.

Lyssna på skivan här

fredag 14 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 17



Siri Karlsson - Gran Fuego
I år har det kommit massor med bra musik som har tydliga rötter i svensk folktradition. Flera exempel kommer att hamna på denna lista.
Först ut är Siri Karlsson, en duo som tagit sitt namn efter en smålänsk traditionsbärare. Bakom namnet finns Maria Arnqvist (altsaxofon mm) och Cecilia Österholm (nyckelharpa). Utöver dessa medverkar en hel hög av inlånade musiker. Det gör att Siri Karlsson ofta låter mycket tyngre och rockigare än vad en duo brukar göra. Influenserna är inte bara från svensk tradition. Albumet är exprimentelt. Det låter såväl nyprog, som jazz och världsmusik. Jag kan inte låta bli att tänka på Kebnekajse. Siri Karlsson uppvisar samma exprimentlusta och respektlöshet mot traditionerna som Kebnekajse gjorde i början på sjuttiotalet. Även dom gamla folkrockarna har faktiskt gett ut en platta i år, men de är hopplöst frånsprungna av dessa ungdomar.

Lyssna på skivan här

Jag tycker Siri Karlssons musik påminner om Kebnekajse.
Lyssna här

onsdag 12 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 18


Ry Cooder -Pull Up Some Dust And Sit Down
Ry Cooder är som en upptäcktresande i amerikansk musikhistoria. Detta album doftar av de flesta stilar som utvecklats i det stora landet. Men det är inte bara musiken som handlar om Amerika, så gör även texterna. Vi hör en arg, politisk Cooder. Det är är en ilska över tillståndet i USA och i världen. Hans röst är inte världens bästa, men där finns en känsla som få har. Det faktum att han kastar sig vilt mellan genrer är både en styrka och svaghet. Visst njuter jag av att Ry kan låta som en Mexikansk ranchero-musiker i ena stunden, för att i nästa låt spela likt en eldig John Lee Hooker. Samtidigt känns det lite opersonligt med alla dessa musikaliska lappkast.
Lyssna här

söndag 9 oktober 2011

Barnhandel i Idol 2011?


På fredagar är det Idol i TV 4. Nu är det kvar nio tävlande i åldern 15 till 20 år. Jämför det med förra året där startfältets äldsta var 47 år och vinnaren Jay Smith 29 år.
Mycket talar för att årets låga medålder är en medveten strategi. Det finns många kommersiella fördelar med detta.
1. Barnen har makten i tv-soffan och unga lyssnare vill ha unga artister.
2. Numera är det streaming av musik som dominerar. På streaming-sidorna streamar framförallt unga människor unga artister
3. Artister som är riktigt unga är mycket mer formbara och skivbolagen kan lättare skapa de produkter de vill ha

Jag ser dock flera stora risker med detta kortsiktiga, giriga tänk. Flera av årets deltagare är barn. Hur kommer de att må efter att ha sågats och sedan åkt ut? Snacket om att "den som sig in i leken ger" håller inte, när deltagarna är så unga. Ålderskillnaden mellan årets och fjolårets Idol märks tydligast i intervjuer och mellansnack. Medan Jay Smith m fl gav intrycket av att ha en egen integritet så låter årets deltagare som de ängsliga barn de är. De vill vara till lags, blir blyga inför all uppståndelse och går nästan sönder av Bards elakheter. Att flera av dem kastar av sig blygseln och är som fullfjädrade artister när de väl börjar sjunga, hjälper inte. För att kunna överleva som artist bör man behärska så mycket mer än att bara sjunga och röra sig på scen. Framförallt behöver man kunna säga nej till alla skivbolagshajar med dollartecken i ögonen. Detta klarar man knappast när man är tonåring. Risken är därför uppenbar att årets Idol deltagare blir forlorare vilken placering de än får i tävlingen. Genom åren har det funnits många exempel på hur unga talangfulla människor malts ner och förstörts av skivbolagen. Frågan är ändå om inte årets Idol kan bli det värsta exemplet hittills i svensk musikhistoria.

lördag 8 oktober 2011

2011 års bästa album: Nr 19


Josef & Erika - Floods
Det här är musik som kräver min odelade uppmärksamhet. Övriga världen bör stängas av. Dagens middag och barnens läxor får lämnas därhän. Först då kan jag fångas. Josef & Erika har funnits som duo i 10 år. Ofta kallas det dem gör för jazz, men det är ingen musik där improvisationerna tar stor plats. Istället är det stramt arrangerat med melodin och Erikas röst i första rummet. På detta, deras tredje album, medverkar en blåstrio som ger ett djupare och större sound än tidigare.
Ändå är det fortfarande frågan om en mycket lågmäld musik som sakta tar plats i mitt hjärta.


Lyssna på skivan här

Jag tycker Josef & Erikas musik påminner om Robert Wyatt
Lyssna här

fredag 7 oktober 2011

2011 års bästa album : Nr 20


Fleet Foxes - Helplessness Blues
Fleet Foxes gör allt rätt. De har de rätta influenserna. (När All Music Guide listar artister som påverkat gruppen så nämns namn som The Moody Blues, The Incredible String Band, The Band, Beach Boys, Crosby, Stills & Nash, Bob Dylan och Fairport Convention)
Ljudbilden är sådär fantastiskt akustisk och elektrisk på en gång. Stämsången sitter som en smäck. Det finns dessutom en personlig prägel mitt i alla influenser. Att detta album inte hamnar ännu högre på årslistan beror nog på att själva låtarna ibland inte häller måttet. En och annan melodi är helt enkelt för svag, då hjälper det inte att arrangemangen är fantastiska.

Lyssna på skivan här

Jag tycker Fleet Foxes musik påminner om Crosby, Stills, Nash & Young.
Lyssna här

torsdag 6 oktober 2011

R I P Bert Jansch



Ännu en hjälte har gått ur tiden. Lyssna på honom solo eller på hans grupp Pentangle

Playlist on Spotify

tisdag 4 oktober 2011

2011 års bästa album

Nu är det snart dags för den årliga listan. 2011 års bästa album enligt mig. Garanterat subjektivt med mycket känsla och lite förnuft. Jag börjar med nr 20 och kommer att avsluta med nr 1 runt julafton.

lördag 1 oktober 2011

måndag 26 september 2011

Alla gör – förr eller senare- en folkrockplatta




Rubriken är något tillspetsad, men en del sanning ligger det i det. Många rockmusiker gör- efter några år- en folkmusik inspirerad platta. Egentligen är det inte så konstigt. Folkmusik har ända sedan Dylans debut varit en viktig del av rockmusikens influenser. Här listar jag några folkinspirerade album med kända rockartister.


Elvis Costello – King of America
Mer akustiskt än hans tidigare album.
Beatles – Rubber soul
Brukar kallas för Beatles folkrockskiva
John Cougar Mellencamp - Big Daddy
Bland annat fiol i sättningen
Tom Petty - Wildflowers
Slut på Jeff Lynnes pompösa arr. Här är det betydligt mer avskalat
Paul Weller - Wild wood
Folkligt kanske är att ta i, men nog hörs influenser från såväl Traffic som Nick Drake
Bruce springsteen – Seeger session
Folkrock, varken mer eller mindre
Lars Winnerbäck - Daugava
Är ganska folklig för det mesta, men här är det t o m mer än vanligt
Eldkvarn – Utanför lagen
På detta album bytte Eldkvarn stil. Från Costello new wave till The Band folkrock.
Traffic – John Barleycorn Must Die
Traffic gjorde aldrig någon hel folkrockplatta, men på de flesta album fanns någon låt som drog åt det hållet. Här är det egentligen bara titellåten som är folk.
Jethro Tull – Heavy horses/ songs from the wood
Detta band har alltid haft folkinfluenser, men här blommar de ut för fullt

söndag 18 september 2011

Tack för musiken

Rubriken ovan är namnet på ett TV- program där Niklas Strömstedt intervjuar svenska popstjärnor. Vissa frågor återkommer i stort sett alla program. När jag sitter hemma i soffan och tittar så kan jag alltid svaren. Jag skulle gärna komma till programmet för att lägga ut texten. Konstigt nog verkar inte det bli av. Vad gör jag då? Jo, jag lämnar mina svar här istället.

Lennon eller McCartney?
Lennon
Världens bästa svenska låt?
Ulf Lundell - USA
Vilken låt önskar du att du skrivit?
Fairport Convention - One more Chance
Vilka sångröster har inspirerat dig?
Sandy Denny och Sam Cooke
Den bästa låttext du vet?
"Det finns ett rum för dig och mig.
Det finns ett rum för oss.
Det finns ett tomrum."(Robert Broberg- Tomrum)

Visst var det bra svar? Eller sitter du framför datorn och skriker: Fel, fel, fel?
Skriv då de rätta svaren i en kommentar

fredag 16 september 2011

Klassisk musik och jag

Jag har funderat på varför klassik musik aldrig blivit något för mig. Jag borde tycka om det. Mycket går i moll, det är ofta lågmält, sådant gillar jag. Ändå blir jag ofta oberörd när stora symfoniorkestrar spelar eller när en solist framför ett verk. Det är för opersonligt. För mig är hela grejen med musik ett möte. Jag lär känna artisten genom den musik han/hon framför. Det flesta artister jag älskar är kanske inte de största musikaliska genierna, men deras starka personlighet präglar det de gör. När jag lyssnar på Nick Drake eller John Martyn, hör jag hur en vän talar till mig. Den upplevelsen får jag sällan av klassik musik.

Nedan kan du höra Renaissance göra Albinoni. Den stora orkestern är ersatt av en orgel och en röst. Det blir genast mer personligt, tycker jag.

måndag 5 september 2011

Propaganda för bortglömd musik: Tommie Fransson!

Thommie Fransson är gitarrist och studiomusiker. Han kompade John Holm under sjuttiotalet, men även bl.a. Ola Magnell. Vad jag vet, gav han bara ut en platta. Den hette "An Apache Enigma". Det är någon form av instrumental, progressive rock, men med inslag av folk och världsmusik. Jag tycker det påminner om bl a Mike Oldfield, Thomas Almqvist och Ragnarök.
Skivan gavs ut på mercury 1981. Vad Tommie Fransson gör idag har jag ingen aning om.
Provlyssna på en låt:


Tommie Fransson - Emelie

söndag 4 september 2011

Propaganda för bortglömd musik



Emitt Rhodes borde blivit superstjärna, men världen är inte rättvis.
Läs mer om honom här

söndag 28 augusti 2011

Skivor 2011: Anna Järvinen - Anna själv tredje


Detta är Annas tredje album på fyra år. Få klarar av att vara så produktiva och samtidigt hålla en hög nivå. Men Anna kan. Hon har alltid skrivit starka melodier och sjungit med en röst som sticker ut. På detta album är dessutom arrangemangen bättre än någonsin. De elektriska gitarrerna, som flitigt hördes på förra plattan, finns knappt. Istället är det orglar och en symfoniorkester som dominerar. Det är så vackert och eftertänksamt att jag blir alldeles häpen. Tro nu inte att det är tungsint och svårt. Melodierna smakar pop och går alldeles utmärkt att sjunga med i. Det gör jag, hela tiden.
Lyssna här

söndag 21 augusti 2011

Funderingar

Nu har det gått en tid sedan det hemska i Norge. Tankarna har vandrat fram och tillbaka. Jag är ofta osäker men detta har gjort mig mer övertygad än någonsin. Kärlek, förlåtelse och pacifism är de tre pelare som min övertygelse vilar på. Kanhända verkar detta naivt? Det må va så, men kärlek, förlåtelse och pacifism har aldrig mördat någon, det krävs alltid hat för att något sådant skall ske.

Alla har sina sätt att bearbeta hemskheter, jag gör en låtlista på Spotify
Sorg & Tröst

Nu är det bevisat, det vi känt på oss hela tiden

Läs länken nedan:



fredag 19 augusti 2011

Fynd i spelbutik

Följde med sonen till Kapten Krok. Det är en buitk i Göteborg som säljer begagnade spel till datorer och TV-spel. Döm om min förvåning när jag också fann backar med musik-cd:s.
Efter en stunds letande, köpte jag följande skivor.

Leonard Cohen - Songs of Leonard Cohen
Hans första, med klassiska låtar som Suzanne, Sister of mercy och So long Marianne. Kanske hans bästa. Har haft lite svårt för Leonard, men detta är riktigt bra.

Beatles - Let it be... Naked
Let it be gavs ut 1970, Letit be.. Naked kom först 2003. Den senare versionen ska återge hur albumet var tänkt att låta när det spelades in. Jag brydde mig inte om Naked när den kom ut, men nu måste jag erkänna att detta låter bättre än Phil Spectors version.
wikipedia om Let it be... Naked

Beatles - Yellow Submarine
Ett album som till stor del innehåller George Martins ointressanta filmmusik. Här finns dock fyra riktiga Beatles låtar som jag inte hade tidigare.
"Only a Northern Song", "It's All Too Much", "All Together Now" och "Hey Bulldog.

Lillebjörn Nilsen -Tillbake
Detta var det verkliga fyndet. Jag har länge tänkt köpa någon platta med denne norske vissångare. "Tillbake" är hans första album från 1971, otroligt bra.

Vad skivorna kostade? Hundra spänn för alla fyra.

lördag 13 augusti 2011

Skivor 2011: Frank Turner - England keep my bones


Den här plattan har värmt mina öron hela sommaren. Det är en skiva där de flesta låtarna blivit till älskvärda vänner.
Frank Turner är ett nytt namn för mig. Han har ett förflutet i ett brittiskt punkband, men som soloartist gör han betydligt folkigare musik. Folk-Punk är kanske en bra beskrivning av hur det låter. Tankarna går till en tidig Billy Bragg. Här finns samma trubadur-känsla och punkiga atack.
Det är en mycket brittisk platta, både text och musik andas engelsk, rökig pub. Favoritlåtarna just nu är "Glory Hallelujah" och "Rivers", men jag hittar hela tiden nya pärlor bland albumets sånger.
Musiken finns på Spotify.

fredag 5 augusti 2011

Guld från skivhyllan: I Want To See The Bright Lights Tonight


Richard and Linda Thompson- I Want To See The Bright Lights Tonight (1974)
Detta album drabbade mig i slutet av sjuttiotalet. Punken dominerade musiklandskapet, men jag lyssnade mest på symfonirock. När denna skiva stoppades i min hand förändrades min musiksmak för alltid. Visst hade jag hört en del brittisk folkrock innan, men detta var något annat. Inte en enda traditionell låt, men däremot tydliga influenser från folkmusik. Musiken lät, i mina öron, som om man tagit engelska ballader och gitarrbaserad rock och stoppat det i en centrigfug. Mycket på skivan är lågmält, men Richard elektriska gitarr finns nästan alltid med och river och rycker i låtarna. Richards musik är så välkskriven att det finns få låtskrivare som skulle kunna göra något liknande. Stor plats på albumet tar även Lindas vackra och allvarstyngda röst. Texterna är oftast extremt sorgliga. Låtar som Withered and died, Down were the drunkers roll och (It's nothing at) The end of the rainbow talar sitt tydliga språk.Ändå är det ingen skiva jag blir ledsen av, tvärtom har den gett mig kraft och energi genom åren.

Lyssna här

måndag 25 juli 2011

En sång till modet



Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land

fredag 22 juli 2011

Radiotips

Om du, som jag, tröttnat på sommarpratarna, då skall du Lyssna här

Programmet heter P4 Musik och i sommar är det Mikael Åkerfeldt, från Opeth, som väljer sin favoritmusik. Det är framförallt progrock från sjuttiotalet, men det fjärde programmet ägnas helt åt ledsna singer/songwriters.

måndag 18 juli 2011

Ann- Kristin Hedmark


Få kan med sin röst fånga mig så som Ann- Kristin Hedmark. Vare sig hon sjunger jazz, visa, rock eller världsmusik så hittar hon alltid en känsla som går rätt in i hjärtat på mig.
Ann-Kristin är ingen låtskrivare, men vad gör det när hon är en mästare på att lägga sin själ i andras material.

Hon började sin karriär redan på sextiotalet med att sjunga i dansband och i melodifestivalen. Det var dock först en bit in på sjuttiotalet som hon hittade sitt eget uttryck, eller rättare sagt, sina uttryck. Ann-Kristin har nämligen alltid rört sig fritt mellan olika genrer och stilar.

Mina två favoritplattor med Ann- Kristin är:


Damernas dans. LP 1982
En underbar skiva med visor i jazziga arrangemang. Ann- Kristins röst får vis melodierna och jazzarrrangemangen att flyta ihop till en fantastisk helhet. Bernt Egerbladh producerar och har skrivit en hel del av musiken. Ann-Kristins dåvarande livskamrat, Rune Andersson, har också skrivit texter och musik. Ändå är detta framförallt Ann-kristins platta. Det är hennes röst och själ som gör "Damernas dans" till en av mina absoluta favoritplattor. Tyvärr är skivan utgången. Några få låtar finns på samlingsalbumet; "När natt blir dag". Här är en av låtarna i ett youtube klipp:


Hedmark & Personal [Texter av Kristina Lugn]. LP 1984
Ann-Kristin har bytt sällskap och stil. Ett antal engelskspråkiga pop och rocklåtar får här svensk text av Kristina Lugn. Det kunde blivit hur platt som helst, men åter är det Ann-Kristins röst som ror allt i land. Hon besegrar till och med de åttiotalsskadade arrangemangen. Albumet finns på Spotify.

Bara en bråkdel av allt Ann-kristin gjort finns på på Spotify. Spotifylistan ger därför ingen heltäckande bild av hennes karriär.

måndag 4 juli 2011

Nietzsches begravning den 17 juni



Det är dsc:arnas bukett längst till vänster på bilden. Vi saknar dig.

fredag 1 juli 2011

Mitt inrikespolitiska inlägg

Jag läser följande i dagens tidning:
"Det har framkommit att socialdepartementet tidigt varnade för sjukreformens följder, men regeringen valde att strunta i varningarna".
"Sänk studiebidraget till dem som läser onyttiga utbildningar, föreslår Svenskt Näringsliv"

Några skriver insändare efter att ha läst sådant. Andra går ut och demonstrerar. Själv gör jag en låtlista på Spotify

måndag 27 juni 2011

Robert Johnson sålde sin själ till djävulen

Det berättas att under tidigt nittonhundratal var Robert Johnson en ung man som levde på ett plantage i landsbygdens Mississippi. Denna ynling bar på en dröm, han ville bli den bäste någonsin på blues. Robert var dock inte mer än nybörjare på gitarr. En kväll tog han sitt instrument till ett vägskäl nära Dockery Plantation. Där möttes han av en stor svart man (djävulen ) som tog gitarren och stämde den. Djävulen spelade några låtar och gav sedan tillbaka gitarren till Johnson. Den onde lovade att Robert skulle bli en mästare på bluesgitarr om han gav sin själ i utbyte.

Efter denna natt gjorde Robert Johnson sig känd som en fantastisk gitarrist. Han är idag den enskilda bluesmusiker som haft störst inflytande på blues och rockmusik. Bland annat har Rolling stones, Cream och Eric Clapton gjort covers på hans låtar.
Vissa påstar att Johnsons låt, Crossroads blues, handlar om hur han sålde sin själ till djävulen.



Legenden om Robert Johnson sägs ha uppstått på grund av att han så fort utvecklades till en mästerlig gitarrist. Ett annat skäl kan ha varit det faktum att Robert själv påstod att han ingått förbund med djävulen. Sitt förhållande till den onde sjunger han om i sången nedan.


torsdag 23 juni 2011

Vetiver - The Errant Charm


En gång var Vetivers en del av Devandra Banharts freak-folk rörelse. Det var sena sextiotalets psychedelia och acid-folk som utgjorde inspirationen.Med sitt femte album har kvintetten börjat sträcka sig från denna genre. Fortfarande låter det mycket sextiotal, men mer psychedelisk och sunshine pop än folk. Det är lalligare, gladare och mycket bättre. Denna platta är som gjord för varma sommardagar på stranden. Säkert kommer den att bli mitt semester-soundtrack. Vitiver skall hjälpa mig med att le, slappa och bara njuta, hela sommaren.

Albumet finns på Spotify

tisdag 14 juni 2011

Lyssna in nytt

Jag kan inte låta bli. Ibland tänker jag att det är dags att sätta stopp. Att jag bara skall lyssna på den musik jag redan har. Jag äger tusentals plattor som får låna mina öron alldeles för sällan. Men, som sagt, jag kan inte låta bli att lyssna på nytt.

Numera är det dessutom enklare än någonsin att hålla koll. Sittande vid datorn går jag in på ett antal sidor, läser lite recensioner och letar upp musiken på Spotify. Självklart missar jag ändå massor. I min ungdom hade jag någon slags allmän koll på all populärmusik, även sådant jag inte gillade. Det skiter jag i nu för tiden. Jag nöjer mig med att försöka vara någorlunda uppdaterad i genrer som jag vet är i min smak. Hårdrock, Beeboop, Hiphop, dansband och radioskval lämnar jag därhän.

Nedan finns en länk till spotify med trettio låtar från i år. En del är gamla hjältar som gör comeback, annat är ungt och nytt.

Bra låtar från 2011

måndag 13 juni 2011

Beatles covers


Beatles finns inte på Spotify. Vad att göra? Jo, jag tog helt enkelt och sökte på nästan samtliga låtar gjorda av Beatles. Gud vad träffar jag fick. Har alla gjort Beatles? Nä, men väldigt många. Flera av de musiker som gjort dessa covers kommer själva inte från popen eller rockens värld. Låtlistan som finns här nedan innehåller verkligen all typ av musik och många versioner är - minst sagt - annorlunda.
Lyssna och njut:

Spotify

fredag 10 juni 2011

Rykten om rock och popstjärnor

De kallas för moderna vandringssägner. Här är några av de vanligaste, just nu

Michael Jackson
Ryktet säger att Jackson nyopererade näsa föll av under en Tv-inspelning. Eftersom Jackson ägde rätten att redigera inspelningen så klippte han bort den filmsnutt som visar hur han tappar näsan

Det lär dessutom finnas en film där Jacksons döda kropp förs in i en helikopter. Plötsligt ser man hur Michael reser sig upp från båren.

Marilyn Manson
Han lär ha opererat bort ett revben för att kunna tillfredställa sig själv med munnen.

Lady Gaga
På ett foto från en turné kan man se något hänga ner mellan benen på henne. Är det en snopp? Är Lady Gaga hermafrodit?

söndag 5 juni 2011

John Wesley Harding


Detta är en musiker som har tagit sitt artistnamn från ett Bob Dylan album. Och visst är han tydligt påverkad av Dylan, men Harding har mycket fler influenser än så. Här finns en pop-ådra som får mig att tänka på Elvis Costello. Då och då bjuds också lyssnaren på engelsk folkmusik. Allt detta, plus det faktum att han sjunger som en gud, gör John Wesley Harding till en av de bästa artister och låtskrivare som finns idag.
Tråkigt att han är så sorgligt bortglömd.

Lyssna på denna spellista så får du en bra bild av Johns musik

söndag 29 maj 2011

Richard and Mimi Fariña

Richard Fariña är en sorgligt bortglömd låtskrivare som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Under tidigt sextiotal var han en av många unga män inom den amerikanska folkmusik vågen. Han var också en av dem som - tillsammans med sin fru Mimi- var först ut med att lägga rockelement till folkmusiken. Hade inte Richard dött i en trafikolycka 1966 hade han säkert vuxit ut till en av folkrockens riktigt stora. Nu får vi nöja oss med att lyssna till de tre album som Richard and Mimi Fariña hann göra.

Mimi and Richard Fariña: Celebrations for a Grey Day
April, 1965
Richard and Mimi Fariña: Reflections in a Crystal Wind
December, 1965
Richard and Mimi Fariña: Memories
1968

Alla albumen innehåller gott om fantastiska låtar.

På spotify finns inget med Richard and Mimi Fariña, däremot finns Richarsds låtar framförda av andra artrister



Bob Dylan av andra


Femtio låtar till sjuttioåringen:Spotify länk

Om du vill kan du roa dig med att jämnföra med
denna lista
För ganska länge sedan skrev jag denna artikel om Dylan

lördag 28 maj 2011

Moody Blues


Egentligen är jag för ung för Moody Blues, de hade sin storhets period när jag var i tio års åldern. Hade det inte varit för en storasyster så kanske jag aldrig brytt mig om bandet.
Det började med att min bästa kompis hade knyckt ett kassettband av sin äldre syster.
Han spelade upp en låt från bandet, flinade och sa:
- Har du hört, det låter som blommor och bin, visst är det konstigt?
- Jaa, sa jag med eftertryck
Några månader senare avslöjade min kompis att han börjat gilla den där blommor och bin låten
- Bandet heter Moody Blues, sa han, de verkar riktigt bra
- Gillar du blommor och bin låten? Har du blivit galen? sa jag
Vi var väl tolv, tretton år och det var Pugh som gällt fram till dess.

Moody Blues förändrade allt, särkilt för min kompis. Han köpte snabbt upp alla sju Moody Blues plattorna. Det var närmast omöjligt att få honom med ut och spela fotboll. Istället satt han hemma och lyssnade på fem gubbar som sjung "Aaaaooom" och annat flummigt.
Den första tiden tyckte jag musiken bara var fånig och ville inte lyssna alls. Men snart insåg jag att om jag överhuvudtaget skulle kunna umgås med min bästis så var jag tvungen att gå med på ett ständigt flöde av Moody Blues musik.
Man kan säga att jag indoktrinerades. Efter något år så sjung även jag med i "Aaaaooom" och kunde de flesta texterna om universell kärlek och berättelser i ögonen.
Tyvärr slutade denna grupp att vara bra ungefär samtidigt som vi började gilla dem.
Men deras sju första plattor är fortfarande sju av musikhistoriens bästa. Det vill säga om man gillar engelsk psychedelia och tidig, lallig prog

De sju första är:

1967 Days of Future Passed
1968 In Search of the Lost Chord
1969 On the Threshold of a Dream
1969 To Our Children's Children's Children
1970 Question of Balance
1971 Every Good Boy Deserves Favour
1972 Seventh Sojourn

Deras bästa på Spotify

Artikeln är återanvänd från Drakes musik