lördag 31 december 2016

Pappas och Leos lista 2016

Och nu till årets roligaste lista. Den som jag och min son gör ihop. Det är tredje året i rad och som vanligt går det till på följande sätt:
1. Vi gör var sin lista med 20 favoritlåtar från gångna året.
2. Vi lyssnar in den andres lista och behåller de tio vi tycker bäst om.
3. Slutligen sätter vi ihop de 20 låtar som återstår till "Pappa och Leos lista"

2016 års lista ser du nedan. Låtarna är i alfabetisk ordning.
  • The Butcher - Paul Mosley
  • Choices and Changes - Sierra Hull
  • City of stars - Justin Hurwitz
  • Det vet bara jag- Dan Hylander, EllyEve
  • Fire and Brimstone - Driftwood Manor
  • Kärleken väntar- Anna Ternheim
  • Lazarus - David Bowie
  • Let it burn - Volbeat
  • Light of the seven - Ramin Djavidi
  • Love wins again -  Janiva Magness
  • Långsamt och snabbt - Jenny Almsenius
  • Mia & Sebastian Theme - Justin Hurwitz
  • Moving Mountains - Skylar Grey
  • Phoenix Rising - Callum Graham
  • Rivers - The Tallest Man On Earth
  • Serre Dans tes bras - H'Sao
  • There Will Be Time - Mumford & Sons
  • Treaty - Leonard Cohen
  • Vi får do en annan dag - Toma andersson Wij
  • You want It Darker -  Leonard Cohen
  • Lyssna:
https://open.spotify.com/user/drake2/playlist/44dYGk6VCaFokZf6Odi5hl

fredag 30 december 2016

2016 bästa album, nr 1

Nu är det alltså dags för det album som jag tycker är 2016 års bästa. Kanske gör jag några besvikna.  Albumet är nämligen fullständigt okänt för de flesta. Ni som följt min blogg de senaste åren kan däremot känna igen artisten

Årets bästa album är enligt mig:

Paul Mosley - The Butcher
The Butcher är en folkopera med Paul Mosley och Red Meat Orchestra.
Dubbelalbumet tog två år att färdigställa. De tjugo medverkande musikerna kommer från sex olika länder, flera av dem är sångerskor. Man kan tro att ett så stort projekt borde väckt uppmärksamhet, men icke. Jag har inte hittat någon recension i svensk press och väldigt lite även i brittisk media.
Innehållet är hur som helst fantastiskt. Albumet är en sammanhållen spökhistoria om mörker och magi. Det är folkmusik I väldigt bred bemärkelse, med influenser från såväl brittisk folkmusik, americana, som konstmusik. Den stora sättningen gör att det kan låta lite hur som helst. Ibland avskalat, då och då rockigt, men oftast som ett storband med blås, stråkar och till och med harpa. Utöver detta använder man mer udda instrument som cykelhjul, diskhoar och kohorn. Resultatet av denna hejdlösa blandning blir nästan alltid mycket vackra och spännande arrangemang Det är verkligen en häpnadsväckande upplevelse av akustiska ljud och olika sångröster.  Nu räcker det inte att bara ha spännande arrangemang. Melodierna måsta hålla och de gör de verkligen på The Butcher. Paul Mosley är en äventyrare när det gäller arrangemang och samarbeten, men också en låtskrivare av rang. Den kombinationen gör att hans nya album slår allt annat i år.

Paul Mosley är som en stjärna, vars ljus få tycks se. Må han få lysa för alla, det är han väl värd.
Nedan kan du lyssna på några av albumets låtar. Om du inte ser några musiklänkar nedan, klickar då på "Folk och Fä", högst upp till vänster på sidan.
Du hittar hela skivan på Spotify.  

Paul Mosley and The Red Meat Orchestra 'the butcher' trailer.

'Nothing In The Desert' by Paul Mosley and the Red Meat Orchestra feat. ...

'You Don't Need Love' by Paul Mosley And The Red Meat Orchestra

Paul Mosley and The Red Meat Orchestra 'Galaxies'

onsdag 28 december 2016

Listan över 2016 års bästa album

Nu är den klar. Listan över de 31 album som jag gillar bäst 2016.
             

  
31. Groupa - Kind of folk
30. Heidi Talbot - Here we go 1,2,3
29. Lars Winnerbäck - Granit och Morän
28. Sam Carter - How the city sings
27. Paul Simon - Stranger to stranger
26. Emil Jensen - Två naturliga armar
25. The Small Glories - Wondrous Traveller
24. H’SAO -Saar
23. Emitt Rhodes – Rainbows ends
22. Jude Johnstone -A women’s work
21. Carl Anton  Carlsson - Allt blommar i sinom tid
20. Peter Lemarc – Den sköra tråden
19. Otto Maroc – Le Alla!
18. Snowboy and the latin Section -New York afternoon
17. Leonard Cohen – You want it darker
16. Brian Fallon – Painkillers
15. Michael Kiwanuka – Love & Hate
14. Anders von Hoffsten – Cosmic Lullabies
13. Maz o’ Connor – The longing kind
12. Stefan Nilsson – The Gift
11. Sierra Hull – Weighted mind
10. His Golden Messenger – Heart Like a Levee
9. Birds Of Chicago - Real Midnight
8. By The Blue bird - By The Blue bird
7. Janiva Magness - Love wins again
6. The Driftwood Manor - For the moon
5. Skamvrån – Kom Hit
4. Jenny Almsenius – Hjärtat slår mot asfalten
3.  Kris Drever - -If wishes were horses
2. Ben Watt – Fever Dream
1. ? Väntar jag med lite
          

tisdag 27 december 2016

Mer av vad jag lyssnat på 2016


Jag har lyssnat på kanske 100 nyutgivna skivor under året. Några har jag avvisat efter bara någon lyssning, andra är riktigt bra, även om de hamnat utanför listan över de 31 bästa. Här är ytterligare 25 artister vars nya musik jag uppskattat 2016:
Into the Wild,
Callum Graham,
Dungen,
Suzanne Vega,
Sturgill Simpson,
Basia Bulat,
Ill Wicker,
Lena Willemark,
Mary Chapin Carpenter,
Ryley Walker,
Moddi,
King Cresote,
Graham Nash,
Richard Sindell,
Shola Adisa Farrar,
Pombo,
Monica Heldal,
Michael Carpenter,
Iiris Viljanen,
Daniel Lemma,
Freddie Wadling,
Björn Olsson,
Dan Hylander 
Kate Rusby  

Mumford & Sons
Daniel Romano




Utöver musik utgiven 2016, så har jag självklart lyssnat till en massa annan musik i år. Låtar och album inspelade 2015 eller senare. Spotify sköter numera statistiken för mig och de påstår att listan nedan utgör de gamla låtar som jag spelat mest 2016. Listan är präglad av två saker, dels min resa till Skottland, dels min växande kärlek till udda covers. Några låtar överraskar, andra saknar jag. Broberg borde varit med. Han har jag spelat mycket i höst.

        1.       Rhiannon Giddens – Moonshiner’s daughter
              Wow!
Vilken sångare hon är. Här gör hon en sång som är country, blues och gospel


2.       Dayna Kurtz – Reconsider me
Vet inte ur jag sprang på denna låt, men den har gått varm en stor del av året. Det låter som en gammal soullåt, men är i själva verket en nyinspelning av en femtiotalsrockare av Johnny Adams


3.       Karen Matheson – One more chance
En akustisk version på världens bästa låt. Originalet görs av Fairport Convention. Karen Matheson är en ganska okänd folksångerska från Skottland


4.       Skerryvore – Path to home
Även detta är skotsk musik. Folkrock från 2000-talet


5.       Bob Dylan – Absolutely sweet Marie
Nobelpristagaren har jag självklart spelat 2016


6.       Telekinesis – I can’t get it out of my head
Denna gjorde ELO I original

7.       Ida Wiklund – Svek
En sång som jag tror jag lyssnade mycket under en kort tid. Tyckte tillslut att det lät för mycket Melissa Horn

8.       Monkey Swallows the universe – Ice cream man
Orginalet är med Jonathan Richman

9.       Elvis -Suspicious mind
Han håller än

10.   Great big sea – Lukey
Folkrock från åttiotalet

11.   Thea Gilmore – Bad moon rising
Ännu en cover, gjord akustiskt i långsamt tempo

12.   Lizz Wright – A taste of honey
Har lyssnat en hel del på bluesiga damer i år. Lizz Wright är en sådan.

13.   Chicken Shack- I’d rather go blind
Gammal hitlåt som jag inte glömmer

14.   Pointed stick – Out of luck
New wave från sent sjuttiotal.
En gammal Stiff-singel med ett band som få brydde sig om. Jag älskar denna naiva, svängiga rock

15.   Taylor Burton – Dry land
Joan Armatrading gör originalet

16.   Jam – Town called Malice
Mer new wave, nu med ett av de riktigt stora banden

17.   Status Quo – I can hear the grass grow
Psykedelisk pop med Status Quo, Ja, det var så de lät på sextiotalet innan de blev stora stjärnor några år senare. Sången är skriven av Roy Wood, medlem i Move och ELO

18.   Earth wind and fire – September
Tillsammans med Chic gjorde EWF den bästa discon på sjuttiotalet

19.   Unelma Band – Rulltårta etcetera
Roade mig under året med att lyssna på musik som har under 200 lyssningar på Spotify. Unelma var ett av flera guldkorn som jag hittade. Naivt, charmigt, lite som folkmusikens Jonathan Richman

20.   Shool – I don’t belive in love
Poprock från 2000-talet som är tydligt påverkat av sextiotalets tjejgrupper, vilket kanske inte hörs så tydligt på just denna låt. Här låter de mer som Weeping Willows

21.   Crosby Stills and Nash – Wooden ships
En av mina absoluta favoritlåtar

22.   Silly Wizard – Bridget O’ Malley
En annan av mina älsklingslåtar. Detta är folkmusik från Skottland

23.   David and the citizens – Lets not fall apart
Svensk powerpop från tidigt 2000-tal

24.   Catherine Howe -  What a beautiiul day
Detta är från hennes comeback från 2015. Någon slags folkrock. I kompet finns bl a medlemmar från Fairport Convention.

25.   Fontella Bass – Rescue me
Sextiotalssoul som jag inte vet något om, men det låter fantastiskt

26.   Dan Reeder – A whiter shade of pale
Världens bästa hitlåt görs med akustisk gitarr, mnuspel och en röst som är väl i klass med Gary Brookers

27.   The new basement tapes – Lost on the river
Åter är det Rhiannon Giddens som sjunger och jag blir lika golvad igen.

28.   Gerry Rafferty – Baker street
Vi råkade gå förbi hans hus när jag var i Skottland. Ingen i mitt stora sällskap visste vem han var. Därför spelade jag denna hitlåt för alla som ville höra

29.   Wilmer X – Det regnar nästan jämt
En ungdomsfavorit som spelas än

30.   Maria Blom Band – Amanda
En vacker visa av en dam som borde få större uppmärksamhet.

31.   Peps – För livet
Vet inte riktigt hur denna låt hamnat på listan. Har jag spelat den, mycket?

 

 

 

måndag 26 december 2016

2016 bästa album, nr 2: Ben Watt



Ben Watt -  Fever Dream
Den här skivan kom ut tidigt 2016, så jag har hunnit lyssna på den i några månader. Lyssnarupplevelsen har gått in i olika faser. Det första som slog mig när albumet kom är att Ben Watt alltid är bra. På skiva efter skiva hittar han stämningar och melodier som blir en del av mitt blodomlopp.
Vid närmare lyssning så slås jag av arrangemangen, Det är Suedes Bernard Butler som spelar sina finaste Pink Floyd-/Dire Straits-gitarrfigurer. Visst låter det lite kantigare än på förra skivan, men aldrig hårt.
Nu, när det är dags att summera musikåret lyssnar jag  allt mer på skivans berättelser, Ben är jämnårig med mig och berättar om relationer och händelser som jag lätt kan relatera till. Överhuvudtaget känns denna skiva som ett besök av en gammal kompis och på sätt och vis är det precis så. Ben Watts och jag har umgåtts i över trettio år. Visserligen bara genom hans skivor, men ändå.

söndag 25 december 2016

2016 bästa album, nr 3: Kris Drever



Kris Drever -If wishes were horses
I år har jag lyssnat ovanligt mycket på brittisk och irländsk folkmusik. Det slår mig att britter väljer en helt annan väg för folkmusiken än vad svenska musiker gör. Medan svensk folkmusik alltmer närmar sig jazz och konstmusik, är britterna bredare. Folk rötterna blandas framförallt med pop och amerikansk singer/songwriter tradition. Något förenklat kan man säga att svenskarna valt den smala vägen och britterna den breda.

Årets bästa brittiska folkalbum är – enligt mig- gjort av Kris Drever. En 37-årig låtskrivare, gitarrist och sångare av allra högsta klass. Han är från Orkney, Skottland och har släppt musik i ganska många år, ofta i samarbete med andra. Detta är hans tredje soloalbum. Kris är djupt rotad i brittisk och keltisk folktradition, men melodier och texter känns ändå väldigt mycket 2016. Det är ofta vemodiga sånger om längtan, saknad och ånger. Kompet består av bl a akustisk gitarr, fiol, dragspel och trummor.
 Till att börja med var det några låtar som stack ut medan resten gömde sig i skuggorna. Nu har allt klarnat och varenda låt är en alldeles egen pärla.

fredag 23 december 2016

2016 bästa album nr 4: Jenny Almsenius

Jenny Almsenius – Hjärtat slår mot asfalten
Det var inte så längesedan denna skiva recenserades här. Sedan dess har den vuxit ytterligare.
Blueskänslan, rösten, texterna skapar en helhet som får mig att må riktigt bra. Detta trots att det är ganska mollstämt stundtals. Musiken rör sig i välbekanta trakter, bortsett från blues låter det ganska traditionell visa och ibland pop. Det är häpnadsväckande att denna unga tjej fått så lite uppmärksamhet. Jag önskar henne verkligen ett riktigt framgångsrikt 2017.
Här är min tidigare recension


tisdag 20 december 2016

2016 års bästa album Nr 5: Skamvrån

Skamvrån - Kom hit

Denna fyra spårs EP har fullständigt överaskat min hjärna.
Dessa bråmogna tonåringar har totalt invaderat mitt hjärta.
Deras utmanande texter har utförligt värmt min ålderdomliga själ.
Jag skrev recensionen nedan för några månader sedan:

Skamvrån är ett band från Göteborgstrakten som består av Elin Buxfeldt sång och keyboard, Rebecka Schutt slagverk, Olof Källström bas, Albert Wendesten gitarr samt Klara Goliger sång och keyboard. Jag antar att det är Elin som har  huvudansvar för sången.
  I november 2015 vann bandet musiktävlingen Partillerocken, en klassisk rockbandstävling på västkusten.
Det var längesedan jag blev såhär förtjust i ett band. Skamvrån gör låtar som sätter sig, har spännande texter, oväntade arrangemang och - inte minst - sång av högsta klass. Medlemmarna i bandet är mycket unga, men musiken låter förvånansvärt mogen. ja, nästan gammaldags. .Flera har kallat det nyprogg, och visst kan man höra sådana influenser.
I maj släppte man en EP med tre låtar.
Låt mig gå igenom plattan låt för låt:
Fel
Inleds med kyrkoliknande orgelspel, därefter ett punkigt gitarriff, snart tar Elin Buxfeldt självklara stämma över. Texten sticker ut. Jag gillar speciellt den inledande raden:
"Jag har en yllekofta, second hand som luktar gammalt lik
och är det ingenting du bryr dig om, så möts vi på ett fik".

Gittarlåten
En lättnynnad, glad låt om hur tänd man kan bli på kvinnliga gitarrister.
"Åh, när tjejer lirar gura, går med på allt du föreslår, 
Åh, när tjejer lirar gura,jag kommer nästan där jag står",
sjunger Elin i refrängen.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur annorlunda det blivit om en man att sjungit orden
Göran

Den musikaliskt mest avancerade låten och min absoluta favorit. Börjar långsamt, nästan tveksamt, men växer sakta ut till en svulstig ballad med körer och gitarrspel som får mig att tänka på sjuttiotalets symfonirock. Åter är det en text som skulle bli smått sexistisk om en man sjung. Men i munnen på en ung tjej blir orden något helt annat.

Efter segern i Partillerocken har Skamvrån bland annat deltagit i visfestivaler. Där passar de väl in, för trots den elektriska sättningen och det smått punkiga förhållningssättet, så finns det samtidig något visaktigt i framförandet.
Det skulle förvåna mig mycket om vi inte för höra mycket mer av Skamvrån framöver.




Egentligen har jag inte så mycket mer att tillägga så här några månader senare. Skamvrån släpper inte greppet, de kommer att ruska om mig mycket och länge. Ända skälet till att att de inte hamnat högre upp på listan är det faktum att skivan bara är en fyra spårs EP, egentligen hör den faktiskt inte alls hemma på en albumlista, men det skiter jag i.

lördag 17 december 2016

2016 bästa album, nr 10 - 6


10.  His Golden Messenger – Heart Like a Levee
Tidigt 2000-tal lyssnade jag en hel del till amerikanska gruppen Court and Sparks. Ledare för bandet var Michael Taylor. Nu dyker samme man upp igen, som His Golden Messenger. Mycket är sig likt. Det är folk-pop och rock. Skillnaden är kanske att country soundet är borta, det är mer brittiska influenser denna gång. Det påminner om Bonnie Prince Billy, men också om Rickard Thompson. Det som griper tag är melodierna. Michael Taylor kan verkligen det här med att göra låtar. Med precision gör han sånger som lyfter sig långt över medelmåttans lervälling. Favoritlåtar så här långt är inledande Biloxi och Happy day.

9. Birds Of Chicago - Real Midnight
Birds of Chicago går inte att stoppa in i någon genre.
Bandet blandar  soul, blues och folk till en mycket spännande gryta.. I centrum står Allison Russell med en mäktig gospelsmakande röst. Deras senaste album - Real midnight  - är en en platta som just nu bygger ett bo i mitt hjärta. Den inleds med att Allison Russell sjunger acapella, endast handklapp hörs i bakgrunden. Det låter som hämtat  från något bommulsfält i södern. Nästa spår har något större ljudbild. En akustisk gitarr har smygit sig in och körer. Först på tredje sången spelar ett helt band, t o m sparsamt trumkomp hörs. Än om det blir popigare ibland -  som i "The good fight - så är detta är till stor del sparsamt arrangerad rotmusik. Det betyder inte att musiken är stillsam, det svänger om dessa fåglar, ofta på ett gospeliknande sätt

8. By The Blue bird - By The Blue bird
Det har varit mycket amerikanska album på listans senare platser. Detta är svenskt, men låter otroligt amerikanskt. Det är fascinerande att så många unga svenska musiker gör americana av högsta klass. By The Bluebird är ännu en i raden. Han heter egentligen Gustav Leeb-Lundberg. Gustav är en skåning i Stockholm.  Hans album är inspelat i Woodstock med två av bröderna från The Felice Brothers. Visst låter produktionen amerikanskt, men vissa sånger för också tankarna till  såväl Nick Drake som Cornelis.

7. Janiva Magness - Love wins again
Och nu över till något helt annat. Janiva gör soul och blues i härlig förening. Hon är verkligen ingen duvunge, fyller sextio år snart och har tio album bakom sig. Ändå är hon ett nytt namn för mig, Det är inte utan att jag får lust att lyssna igenom hennes samla de produktion, för denna platta är en riktig pärla. Janiva sjunger med hjärtat i rösten. Gitarrerna ylar, blåset frustar och orgeln gnyr. Det är inte nyskapande på något sätt, men vad gör det när det är såå bra. Janivas album har fått mig att lyssna på mer bluesorienterad musik under 2016. Syns dock inte så tydligt på denna lista, eftersom det till stor del varit äldre plattor.

6. The Driftwood Manor - For the moon
Jag kan avslöja redan nu att det blir inga fler amerikanska skivor på denna lista. Av återstående artister är två svenska, en från Skottland, en engelsman och här kommer ett irländskt band. The Driftwood manor utgår från folkmusik, men blandar in såväl, rock, världsmusik som elektronica. Låtskrivaren Eddie Keenan gör ömsinta sånger som får håren att resa sig på mina armar. Instrumentering är enkel men kraftfull, till exempel spelar Tommy Ryans lyhörda trummor och  Neil Fitzgibbon låter sin fiol skapa en drömsk atmosfär.  Allt känns sagolikt vackert, samtidigt lätt främmande och spännande.

 

 

 

 

 




onsdag 14 december 2016

2016 års bästa album, nr 15-11


115. Michael Kiwanuka – Love & Hate
På sin andra skiva gör Kiwanuka en egensinnig blandning av retrosoul och Pink Foyd flum. Det är vackert politiskt och mycket personligt. Visst vilar Bill Withers ande fortfarande över det Kiwanuka gör, men imitationen från första skivan har blivit till en hommage på tvåan.
 
114. Anders von Hoffsten – Cosmic Lullabies
Anders von Hofsten är en musiker och sångare med en musikalisk erfarenhet som få kan visa upp. Han har sina rötter i soulmusik. I flera år arbetade han åt Cheirons producenter, där han sjung på inspelningar med Britney Spears och 90-talets pojkband. Under senare tid har han varit kapellmästare hos brasilianska sångerskan Simone Moreno. När han nu släpper sin andra soloplatta är det just den blandning av influenser som hans musikaliska bakgrund skvallrar om. Det låter pop, soul, afrikanskt och brasiliansk. På något märkligt sätt får Hofsten ihop alla stilar till en helhet som blir, minst sagt aptitligt. Jag gillar verkligen arrangemangen som ger utrymme för akustiska instrument och som växlar mellan rytmisk gryta och melankoliskt lugn. Ibland påminner Hofsten om Daniel Lemma, som t ex i låten Nini, då musiken nästan blir helt akustisk.  Annars låter Anders von Hofsten allra mest som Anders von Hofsten, alldeles unik.

 
113. Maz o’ Connor – The longing kind
På sin tredje platta har denna unga folksångerska helt övergett de traditionella sångerna och framför istället eget material. Kompad av bla cello, trumpet och pedal steel, gör hon musik  som känns ny och gammal på en gång. Melodierna som Maz skriver är tydligt påverkade av traditionell brittisk folkmusik, men även av dagens amerikanska singer/songwriters. Ur dessa influenser skapar hon något personligt, låtarna är genomgående mycket bra och rösten innehåller såväl stor känsla som god teknik. Bäst blir hon när de akustiska instrumenten får sällskap av trummor, som i sången "Crook of his arm"

 
112. Stefan Nilsson – The Gift
Stefan Nilsson rör sig i en musikalisk genre som jag brukar ha svårt för. Ibland kallas det jazzrock. Det tenderar att bli tekniskt perfekt, men känslomässigt fattigt. Stefan är det lysande undantaget. Han har ofta gjort en högst personlig gryta på jazz, folk, rock och konstmusik. Denna skiva följer tidigare inslagna vägar. Framförallt knyter det an till hans sjuttiotalsgrupp, Kornet, men bitvis låter det även en hel del som hans tidigare soloalbum. Mycket bra med andra ord.

 
111. Sierra Hull – Weighted mind
Hennes tidigare skivor har i mina öron låtit som ganska ointressant mainstream country. Detta är dock något helt annat. Musiken är avskalad, ofta är det bara Sierras mandolin och en kontrabas som hörs. Hurtig, snabb bluegrass är ersatt med långsam melankoli. Om nu någon tror att detta blir tråkigt, tunt och ointressant, så är det fel, fel och åter fel. Sierra behandlar mandolinen så den blir en hel orkester och sången bär som hos en mogen, klok kvinna. Jag har många favoriter på denna platta. Den förhållandevis snabba Choices and Changes är en, vackra Fallen man en annan och Queen of hearts en tredje

söndag 11 december 2016

2016 bästa album, nr 19-15


119. Otto Maroc – Le Alla!
Sydsvenskt band som blandar folkmusik av olika slag. Mest låter det klezmer och annan östeuropeisk musik, men även jazz och svensk folkmusik verkar ha inspirerat. Själva kallar de musiken för melankolisk umpa. Allt framförs med akustiska instrument och på bred skånska. Det är svårt att inte bli riktigt glad av denna melankoli

118. Snowboy and the latin Section -New York afternoon
Sedan 1985 har detta Londonbaserade storband spridit sin Afro-Cuban Jazz.  Det är musik som svänger med hjärna. Mambo influenserna är tydliga och det gungar på ett svettigt vis som gör det omöjligt att stå still. I låtar som t ex Olé Mambo tar de improviserade, jazziga partierna plats, men aldrig på bekostnad av svänget.

     I dessa tider låter mycket latinsk musik misstänkt amerikanskt. Hela Reggaeton-vågen år i mina öron en latinsk variant på Hip Hop, Pop och House. Skönt då med ett gäng engelska gubbar som vårdar den gamla traditionen.

117. Leonard Cohen – You want it darker
Denne legend visste säkert att detta skulle bli hans sista skiva. Det är på många sätt hans avsked. Texterna handlar om att ta farväl, avsluta, sammanfatta
Rösten bär inte riktigt, han pratar mer än någonsin, men körerna hjälper honom som så många gånger förut. Känslan är andaktsfull, nästan som en predikan. Jag saknar honom redan.

116. Brian Fallon – Painkillers
En gång var han bandledare I The Gaslight Anthem. Numera gör han bredbent rock solo. Kanske kan man spåra lite punkinfluenser i Fallons sånger, men mest påminner det om gubbar som Spingsteen, Mellencamp och Willie Nile Det är musik som gör sig bra med en öl i handen och som får en att glömma den gråa vardagen för en stund.

115. Michael Kiwanuka – Love & Hate
På sin andra skiva gör Kiwanuka en blandning av retrosoul och Pink Floyd flum. Det är vackert politiskt och mycket personligt. Visst vilar Bill Withers ande fortfarande över det Kiwanuka gör, men imitationen från första skivan har blivit till en hommage på tvåan.

 

 

lördag 10 december 2016

2016 års bästa album nr 24-20



24. H’SAO -Saar
De bor i Montreal har sina rötter i Tchad och gör alldeles underbar vocalbaserad musik. Med stor musikalitet blandar de tradition och moderna klanger. Det är stämningsfullt och svänger på en gång. Världsmusik när den är som bäst.

23. Emitt Rhodes – Rainbows ends
Emitt Rhodes släpper ett nytt album efter 43 år! Han gjorde sig ett namn som motor i bandet The Merry-Go-Round på sextiotalet. Därefter följde en solokarriär under tidigt sjuttiotal. Resultatet blev ett antal riktigt bra album som alldeles för få ville köpa. Hur låter då denna comeback? Jo, delvis mycket bra. Inledande Dog in a chain och titellåten är exempel på den typen av melodiös pop som Rhodes alltid varit mästare på. Produktionen känns 2000-tal och rösten låter lika bra som för 43 år sedan. Det finns genomgående en blå ton som jag gillar, men ibland blir det lite väl mycket melodiradio över arrangemangen.

22  Jude Johnstone -A women’s work
Denna Nashville baserade singer/songwriter har gjort sig mest känd som låtskrivare för andra, men även hennes egna album har alltid varit bra. Denna skiva har bara funnits ute någon vecka och jag har inte riktigt lyssnat in mig på den, men låtarna går rätt in redan vid de första lyssningarna. Det kan betyda att de går lika fort ut igen, men i detta fall tror jag att musiken kommer att bygga ett bo i mitt hjärta

21. Carl Anton  Carlsson Allt blommar i sinom tid
Detta är en mans verk. Carl Anton har inte bara skrivit all text och musik, han spelar också nästan alla instrument. Ljudbilden domineras av varma akustiska gitarrer och piano i moll. Som gjort för Folk och Fä kan man tycka och jovisst, jag gillar verkligen detta. Carl Anton Karlsson skapar någon slags folkhemsvariant på folkmusik och psykedelia. Han nämner själv att inspirationen är hämtad från Dungen, Allan Edwall och jämtländskt vemod.  Visst går tankarna till Dungen, särskilt i den inledande ”solnedgången", men här finns även en popkänsla. En sång som ”Bättre” skulle kunna vara gjord av det gamla nittiotalsbandet Pontus och Amerikanerna. Ingen dålig jämförelse om ni frågar mig.

20. Peter Lemarc – Den sköra tråden
Berör som alltid

söndag 4 december 2016

2016 bästa album nr 31- 25


All musik finns på Spotify
 
31. Groupa - Kind of folk
Groupa är sig ganska likt. Fiol och flöjt improviserar och gör melodier om vartannat. Samtidigt vandrar rytmerna på drömska stigar Som så många inom svensk folkmusik närmar de sig konstmusik och jazz. Trots att albumet enbart innehåller traditionell musik så låter det ändå nyskapande, spännande konturlöst och jazzigt. Är månne namnet på skivan en bugnig till Miles Davis?
 
30. Heidi Talbot - Here we go 1,2,3
Vid en första lyssning låter irländska Heidi Talbots musik oförändrad, lugn och trygg.
De akustiska, traditionella instrumenten dominerar och hennes röst låter som kommen från en irländsk hed.
Men skenet bedrar. Det har hänt mycket i Heidi Talbots liv sedan förra albumet, bland annat har hon förlorat sin mor.  Flera av sångerna präglas av sorgen efter mamman, bland annat "The year that I was born". Albumet består till stor del av originallåtar, åtta av tio spår har hon skrivit själv. Jag älskade Talbots förra skiva och sakta men säkert växer detta album upp mot samma höjder.
 
29. Lars Winnerbäck - Granit och Morän
Det vara några år sedan Winnerbäck sist släppte en skiva. Han har varit fullt upptagen med att vara lyckligt kär. Det har inte funnits varken tid eller intresse för att skriva sorgliga texter till mollstänkta melodier. När han nu tillslut släpper en skiva är mycket sig likt, men bitvis är texterna gladare.  Det är inte heller lika taggigt som på förra skivan. Tillbaka är den gamla vanliga Winnerbäck-musiken, på gott och ont.
 
28. Sam Carter - How the city sings
Denne gitarrist och låtskrivare går från klarhet till klarhet. Hans spelstil har jämförts med John Martyn, men Sam Carter är framförallt sin egen. Med stor musikalisk nyfikenhet blandar han friskt folkrötter med 2000-talets ljudbild. Ibland är det en spröd akustisk gitarr som dominerar, men lika ofta dundrar det.  I "The Grieved Soul" samsas mjuk folksång med distad elgitarr och "Tuanting the dog" är tung elektrisk folkrock, för att bara ta två exempel.
 
27. Paul Simon - Stranger to stranger
Han är snart 75 år, men fortfarande nyfiken som ett barn. Det nya albumet är en upptäcksresa i ljud. Simon lånar in säväl folkinstrument från Indien och Peru som elektroniska klanger. Med en röst som inte skadats av ålder sjunger han oss in i världen. Om det är en krånglig och svår musik? Nä, verkligen inte. Paul Simon har alltid haft förmågan att exprimentera och samtidigt göra bred pop. Tyvärr är inte alltid melodierna av samma klass som på sextio och sjuttiotalet.
 
26. Emil Jensen - Två naturliga armar
 Emil är fantastisk på ord,scenkonst, musik och mycket mer. På skiva kommer han dock inte riktigt till sin rätt. Vilket inte hindrar att här finns guldkorn  som t ex Ambulans och Gå aldrig ombord.
 
25. The Small Glories - Wondrous Traveller
 Cara Luft & JD Edwards, utgör denna duo från Kanada.Tillsammans gör de amerikansk folkmusik med akustiska gitarrer, banjo och stämsång Ibland mullrar trummorna igång och det blir lite rockkänsla. Mycket bra.
 
 

lördag 3 december 2016

2016 års bästa låtar


Innan jag kommer att vältra mig i album så ger jag plats åt låtarna. Det är ju låtarnas tid igen. Ingen orkar längre lyssna på hela album. Det är radiokanalernas eller Spotifylistornas urval av sånger som de flesta av oss har på. Även jag har blivit smittad. För varja år får jag allt svårare att ta mig tid till hela album. Vissa låtar envisas ju med att sticka ut och vilja ta plats. Här kommer 30 sånger som berört mig i år. Som vanligt får man ta rangordningen med en nypa...
 
Glöm inte skrolla ner. Då hittar du länk till Spotifylistan.

1.      Tomas Andersson Wij – Vi får dö en annan dag
Sången som ger mig livskraft just nu. Mer upptempo och radioanpassat än vad TAW någonsin varit. Och så orden:
”Nej ingenting svart
inget av hat
ska släcka oss
Nej vi ska dö en annan dag”

2.       Jenny Almenius –  Långsamt och snabbt
Mörkt, bluesigt och skört, Går rätt in.

3.       Skamvrån – Göran
Tonåringar som gör musik som skakar om en gubbe som jag

4.       Jenny Almenius – Hjärtat slår mot asfalten
Lite mer upptempo, men lika mörkt och hjärtskärande

5.       Kris Drever – I didn’t try hard enough
Skotten som gråter på riktigt

6.       Dan Hylander – Det vet bara jag
Gammal hjälte som gjort något som borde blivit radiohit

7.       Anders von Hoffsten – My stide
Svensk som sdelar med sig av världens livslust

8.       Janiva Magness – Love wins again
Hon är jämnårig med mig och sjunger med all den smärta och glädje hon upplevt

9.       Paul Mosley – Butcher
En underbar låt och en akustisk ljudbild som världen tycks glömt av

10.   Mumford & sons, Baba Maal – Ther will be time Popband + Afrika = sant

11.   Moddi – Madder of Habbit
Politik och pop blir här ljuv musik

12.   Björn Olsson – Lite mer vissling
En av två instrumentallåtar på listan

13.   Emitth Rhodes – Dog on a chain
Bästa låten från en efterlängtad comeback

14.   Ben Watt – Gradually
Bästa låten från ett album som framförallt är en helhet

15.   Freddie Wadling – Nu lyfter vi från marken
Som om han visste…

16.   Peter LeMarc -  Osynligt black
Bara röst, en ståbas och så sakta fyller ett jazzband på

17.   H’sau -  Serre’ dans  tes bras
Akustiskt, vocalt och kulturkompott

18.   By the Bluebird – One way fight
Svensk yngling låter amerikansk gubbe

19.   Maz O’ Connor – The Greenwood side
Ung tjej som för traditionen in I 2000-talet

20.   Michael Carpenter – She’s in love with her self
Brötigast på listan

21.   Michael Kiwanuka – Love and hate
soulfolk

22.   The Driftwood manor – Fire and BrimstoneBästa låten från en ännu bättre platta

23.   Paul Mosley – Satelites
Se nr 9

24.   Sierra Hull -Choices and changes
Mandolin och svårmod

25.   Skamvrån – Fel
Se nr 3

26.   Stina och Arktis – Radikalt sjuttiotal
Nyprogg med en text som man inte glömmer

27.   Kris Drever – Carpernaum
Får mig att tänka på mitt besök I Edingburgh

28.   Stefan Nilsson – Yttersti
Jag sjunger med I denna ordlösa sång

29.   Carl Anton Carlsson – Än en gång så är det vår
Glad melodi möter sorglig text

30.   Lars Winnerbäck -  Köpt en bil
Kanske den gladaste text han gjort

 
https://open.spotify.com/user/drake2/playlist/0ABSEU3mdFB05Xvxk0aq0N


torsdag 1 december 2016

Musikåret 2016


Nu börjar det bli dags att summera mitt musikår. Inte 2016 års musik i allmänhet, utan bara just det jag lyssnat på. Något annat klarar jag inte av. Det blir allt tydligare att trots att jag lyssnar på närmare hundra nya album varje år, har jag inte längre någon större koll på dagens musikliv i allmänhet. Det mesta som går in i mina öron är antingen nysläpp av gubbar/ tanter eller musik som tydligt är inspirerad av svunna tider.  Med tanke på min ålder är detta föga överraskande.
Samtidigt är det så att mina öron behöver få variation och utmaningar annars tröttnar dem. Därför består min lista av en mängd genrer. Främst är det som vanligt akustik baserade Singer/ songwriters men även lite världsmusik, jazz och rock. Molltonerna dominerar, men jag klarar mig inte utan glädjen.
 
Låter det som min kommande lista över 2016 års bästa album kommer att bli ungefär som listorna 2015, 2014, 2013 osv?
Ja, så blir det, men några förändringar kan man ändå se, om man kollar noga.
Den brittiska folkmusiken tar i år större plats. En annan stegvis förändring är att jag lyssnar allt mer på blues och soul. Blir du nyfiken på drakes fantastiska lista över 2016 års bästa musik? Va bra, den kommer snart
 
Jag tror det blir trettio album i år. De flesta har jag tidigare recenserat på bloggen. Listan presenteras från nr 30 och neråt. Jag kommer skriva om skivorna fem och fem, med undantag för platserna fem till ett, de läggs ut en i taget. Utöver detta kommer jag också göra en lista på årets bästa låtar.