 |
| Gårdagens vinnare |
Jo, kanske är jag lite speciell när det gäller associationsbanor och hur tankarna far iväg, men jag kunde inte låta bli att tänka på skolan igår kväll. När jag satt där och såg på tredje deltävlingen av melodifestivalen så insåg jag plötsligt att det var ett barnprogram jag tittade på. Innehållet och röstresultatet var helt i barnens smak. Förklaringen tror jag är att det till stor del är barnen som bestämmer i familjens TV-soffor. Detta i sin tur är ett exempel på hur barnen har fått ta allt större plats i Sverige. Vi har gått från att lära barnen lyda blint till att behandla dem som självständiga individer som är värda att lyssna på. Denna förändring tycker jag är bra.
Problemet är att skolan inte har följt med i utvecklingen. Den är fortfarande organiserad på ett liknande sätt som för trettio år sedan. Klasstorlekarna och lärarresurserna är i stort sett de samma nu som då, men barnen är helt annorlunda. När jag gick i skolan under tidigt sjuttiotal hade vi lärt oss lyda. Det gjorde att det fungerade om man var en lärare på 25 elever. De flesta satt tysta även när vi inte förstod och hade jättetråkigt. Dagens barn har lärt sig av mamma och pappa att inte lyda blint, de säger sin mening och kräver att få ta plats. Det tycker jag de gör rätt i, men då fungerar det inte att ha en lärare på 25 elever. Resultatet blir ofta att de som inte förstår protesterar genom att störa.
Som jag ser det finns det två sätt att lösa detta problem, antingen får vi gå tillbaka till en auktoritär uppfostran i hemmen eller så får vi ge skolan de resurser som behövs för att möta dagens barns behov. Själv föredrar jag det senare.
