2018 så här långt

Musikåret 2018 är i full gång. Generellt kan man säga att album blir allt mindre betydelsefullt. Jag, som är uppvuxen under LP-skivans gyllene era , känner mig lite förvirrad. Jag måste dock vika mig inför faktum, idag släpps ofta låt för låt,. Ibland leder det fram till ett album, men inte alltid. Därför kommer jag att  frångå min vana att presentera album och istället välja några favoritlåtar från 2018.


Joan Armatrading-  I like it when we're togethher
Efter att ha släppt både jazz och bluesalbum är Armatrading tillbaka med musik som liknar det hon gjorde på på sjuttiotalet. Ingen annan kan blanda Joni Mitchell med Aretha Franklin och få det att låta så här självklart.

Mary Chapin Carpenter - Sometimes just the sky
Musik i gränslandet mellan amerikansk folkmusik och country. Mary är en av de bästa i denna genre   Sometimes just the sky är en pärla med en fiol som nästan får mitt hjärta att stanna.

Josienne Clark and Ben Walker - Bathed in light
Brittisk folkduo som med ojämna mellanrum gör fantastiska låtar. Nu är det dags igen.

Dropkick - All I understand
Inte att förväxlas med de betydligt mer kända Dropkick Murhys. Detta är ett powerpop-band som får ur sig den ena poppärlan efter den andra, utan att någon tycks bry sig.


Bill Frisell -Tankful
Ibland har hans musik kallats jazz, ibland new age. Jag nöjer mig med att säga att detta spår är otroligt vacker gitarrmusik.

False Light - Drink old England dry
Klassisk, svängig, brittisk folkrock med en grupp som är ny för mig.

Göran Samuelsson- Levande
En vacker visa av en man som har hållit på länge utan att få någon större uppmärksamhet. Här får han spelhjälp av bl a Bengan Blomgren och Nicke ström.  Kanske kan det bidra till att han får det ljus på sig som han förtjänar.

ManhattansTransfer - The man who sailed around his soul
Jo, det är samma grupp som slog igenom i slutet på sjuttiotalet och blev osannolika stjärnor med en vocal jazz som hämtade inspiration från fyrtiotalet. De låter likadant nu som då. Mycket bra med andra ord.

Vill du höra dessa låtar och mer musik som är utgiven 2018? Lyssna då på Spotifylistan nedan. Den kommer att uppdateras under hela året.

Refrängen är död - eller en bitter gubbjävel går loss

Under senare år har det hänt något anmärkningsvärt med popmusiken, refrängen har försvunnit. Det som alltid kännetecknat populärmusik finns sällan kvar i dagens hitlåtar. Istället använder man sig av drops, där samplad sång ligger uppe på ett taktfast beat. Inspiration till detta stilbrott kommer från elektroniskt dansmusik. I mina öron låter det tråkigt, fantasilöst och mycket tjatigt. Med hjälp av en dator kan man på detta sätt återanvända beats och göra musik, enklare, snabbare och framförallt billigare. Och det är det dagens musikindustri handlar om, att sälja så mycket det går till så låg kostnad som möjligt.
Men, kanske någon säger, har inte girigheten alltid styrt musikindustrin och har inte gamla gubbar i alla tider klagat över ungdomens musik? Jo, det stämmer, men jag vill påstå att så här illa har det aldrig varit med popmusiken.

Vi lever i en tid då ingen vill betala för musik. För att musikindustrin ändå ska tjäna pengar krävs att man sänker produktionskostnaderna mer än någonsin. Därför återanvänder man beats och har inte råd med refränger.
Samma någon påstår nu att jag överdriver och hävdar att om femtio år så kommer framtidens experter hylla drops på samma sätt som vi idag hyllar Motown och Beatles refränger.
- Fan tro't, säger jag.

Om du undrar vad drops är? lyssna på valfri reklamfinansierad radiokanal

I den stora sorgens famn - Kenneth Gärdestad är död

 

Kenneth Gärdestad är död. Han blev känd som storebror till Ted,. Många såg honom nog först som ett bihang till geniet, men snart visade han sig vara en stor textförfattare. Jag drar mig till minnes Kenneths biografi över sin bror. En av de starkaste avsnitten i boken är när Kenneth berättar om hur han skriver texten till " I den stora sorgens famn". I husets övervåning kämpar han med orden till låten, samtidigt hör han hur Ted bankar i väggar och vrålar ut sin ångest en våning ner. Resultatet blev en av de mest gripande sånger som gjorts på svenska språket och en fantastisk kärleksförklaring till en mycket sjuk lillebror. På något vis passar texten även i denna sorgens stund.

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

Tracey Thorn - Record

På åttiotalet, när syntarna härskade, var Tracey Thorn medlem i Everything But The Girl. Gruppen spelade ganska akustisk, jazzig folkrock till att börja med, men när synteran var över utvecklades de - lustigt nog - mot ett mer syntigt sound genom att påverkas av både electronica och Triphop.
Numera är Tracey Thorn soloartist. Som sådan rör hon sig i ett gränsland mellan klassik singer/songwriter, pop och electronica. Hennes senaste platta låter på ett sätt som jag inte brukar gilla. Det är maskinljuden som dominerar, ändå kan jag inte värja mig. Tracey har nämligen så mycket annat som är fantastiskt. Hon sjunger likt en ängel, har texter som berör och melodier som slår det mesta. Allt detta gör att jag  tom kan njuta av syntarna. 
Tracey Thorn är något så ovanligt som en 55- årig, frånskild kvinna som sjunger om den verklighet hon lever i. Vuxna barn som flyttar hemifrån, glädjen över att få festa och dansa igen, kvinnans självklara rätt och mycket mer. Jag har följt Tracey Thorn ända sedan hennes tidiga karriär i Marin Girls, över EBTG tiden och fram till nuvarande solokarriär. Få kan visa upp en så genomgående hög kvalité som Tracey. Hon är väl värd all beundran.
Lyssna: