Witchseason productions pärlor

Witchseason production var ett litet produktionsbolag bildat av Joe Boyd på sextiotalet. På detta lilla bolag spelade flera av mina gamla husgudar in. Låt mig presentera några av dem med var sitt Youtubeklipp.

Sandy Denny:




John Martyn:





Någon filmad konsert med Nick Drake finns tyvärr inte. Ni får hålla tillgodo med detta:





Avslutningsvis en liten längre film med
Fairport Convention

A Change Is Gonna Come

I dessa tider - när världen fått en ledare som skrämmer - känns det skönt att trösta sig med en av musikhistoriens viktigaste låtar. Här kombineras Sam Cookes text från 1963 med ett bildspel som sätter in orden i ett ännu större sammanhang. Text och bilder ger mig hopp. Det goda vinner i längden. Det är jag övertygad om.

Folkmusik värd att leta efter

Avadå Band är en skånsk orkester som funnits i perioder sedan åttiotalet. Låten ovan är från 2012 då de återförenades efter flera år. Den är ett av få klipp som jag hittar på nätet, men den illustrerar väl hur bandet kan låta. Sedan 2013 har det, så vitt jag vet, åter varit tyst.

Jag minns dem framförallt för albumet nedan:

Avadå Band - Avadå Band 1985 kom denna debutplatta, men bandets medlemmarna var minst sagt rutinerade redan då. Dan Gisen Almqvist  kom från Filarfolket, Per-Ove Källgren hade varit trummis i Hoola Bandoola Band och övriga hade spelat med en mängd lokala storheter.

Musiken kan jämföras med det som t ex Groupa och Filarfolket gjorde under åttiotalet, men Avadå band var mycket lekfullare. På  skivan blandas traditionell folkmusik med bondkomik och reggae. I mina öron är det Gisen Almqvist som tar mest och bäst plats. Han står såväl för flera originallåtar som ett klarinettspel utöver det vanliga. Klarinett är verkligen ett underskattat instrument i folkmusiksammanhang. Favoritlåten är den traditionella "Hade ja' penga för mina böjsor" där texten fortsätter med orden ...skulle jag syppa dom opp ikväll och svärta röven och dånsa naken och va livad och gla och säll.",

Tyvärr är skivan svår att få tag på, men en begagnad LP kan du nog komma över om du lägger manken till. Tradera är ett tips.

Fler fynd i gammal skivsamling

Lasse Tennander -På Jakt

När hans skivbolag Oktober gick i konkurs stod inte proggbolagen direkt i kö för denne inbitne proggare.

Det blev gamla hederliga Sonet, ett så kallat kommersiellt bolag, som gav ut tredje albumet "På Jakt".1978. Det, i sin tur, fick delar av proggrörelsen att kalla Tennander för svikare.

Idag tycks skivan vara bortglömd, den finns inte varken på streamingtjänster eller på CD. Synd, för den innehåller den Beatles möter Taube-musik som Tennander ofta varit mästare på. Det är inte revolutionerande på något sätt, inte musikaliskt i varje fall. Kanske just därför är det lätt att ta till sig.

Texterna är ofta mer personliga än vad som var vanligt under denna politiska tid. Plattans titellåt är lite av en självbiografi och sånger som Jag är också med barn, Vinterbarn och Johnny T präglas av det faktum att Tennander var småbarnsfar när plattan spelades in. Bland annat sjunger han om sin son:  " Här kommer Johhny T. Farten är hög och blöjan sne"
Samtidigt finns det plats för världspolitiken. I På Jakt II sjunger Tennander: "Men sen äntligen i april 75 drevs fienden ut ut Vietnam!" Vackraste sången på albumet är Långt bortom allt förnuft.  Med en hjärtskärande melodi och en personlig text gör Tennander där det han alltid varit bäst på. Nämligen att vara en en traditionsbärare och förnyare av svensk vistradition. Han finns med på en röd tråd där Taube, Åkerström och Cornelis finns i ena ändan och Winnerbäck, Melissa Horn i andra.
Idag lever Lasse Tennander, till största delen, ett liv som pensionär. Som tur är finns hans musik kvar, men ibland får man leta efter den.

Enklaste sättet att finna denna skiva är nog att leta i begagnade backar. Ett  annat sätt kan vara att prata med Lasses son. Johnny T som hade "blöjan på sne" har nämligen vuxit upp och blivit VD på Sony/ATV Scandinavia och är därmed en av dagens makthavare i svensk musikindustri. Nog skulle väl han kunna återutge pappans gamla album, om han ville? ;)

Ny skivhylla

Länge hade de legat och samlat damm. Många gånger har jag varit nära att sälja allihop, men i höstas köpte jag istället nya hyllor. Därefter bar jag upp alla mina vinylskivor från källaren, kopplade in grammofonen och började spela LP-skivor igen. Wow, vilken kick jag fick, så mycket bra musik som jag nästan hade glömt bort. Det är framförallt de album som varken finns på Spotify eller CD, som åter snurrat på min skivtallrik. Många av dem är svenska, Några har jag inte hört på många, många år. Här presenteras en av dessa bortglömda guldklimpar:

Jan Hammarlund - Befriade från skolan
En skiva från proggens gyllene år, 1972. Det kokade av skaparlust i rörelsen och de bokstavstroende politrukerna hade ännu inte tagit över. En 21 årig Hammarlund släppte då detta debutalbum på Silence. Ett bolag som tidigare gett ut artister som Bo Hansson, Fläsket Brinner och Samla Mammas Manna. Befriade från skolan är något helt annat. Det är en skiva med innerlig, politisk visa. Inspirationen från amerikansk folkmusik märks tydligt, men nog tycker jag mig även höra lite tidstypiska psykedeliska arrangemang. Det kunde väl inte bli annat med delar av Kebnekajse i kompet? 
Med på skivan är också parhästen Turid Lundqvist som redan hade släppt sin debut på samma bolag.
Det har gått 45 år sedan denna skiva gavs ut. Jan Hammarlund har oförtrutet fortsatt och är än idag i allra högsta grad aktiv. Under årens lopp har han gjort sig känd som en enastående politisk kämpe och som en stor uttolkare av såväl traditionellt material som av andra artister och poeter. Dock har han - enligt mig-  aldrig varit lika bra som låtskrivare och sångare som på denna allra första LP.