2000-talets bästa album. Plats: 9

9. Oysterband - Rise Above (2002)



Detta brittiska folkrockband har funnits i olika konstellationer sedan sjuttiotalet. Ofta har de fått verka i skuggan av andra liknande band som Pogues och Levellers. Detta är synd för Oysterband är mycket bra. På denna platta från 2002 får de traditionella låtarna stå tillbaka till förmån för eget material.

Resultatet blir en alldels egen folkrock med betoningen på rock, ja, ibland blir det rentav lite popigt.

Men visst märks folkrötterna, stråkarna är där och en säckpipa hörs med jämna mellanrum.

Med Rise above visar Oysterband att de är ett folkrockband för framtiden.

2000-talets bästa album. Plats: 10

Jag tänkte jag skulle lista det jag tycker är 2000-talets tio bästa album.

Jag börjar med plats 10 för att en vacker dag nå fram till nr 1.

10. Beth Orton - Comfort of Strangers ( 2006)

Engelska Beth Orton har en härlig blandning av influenser. Dels är det folkrock som Nick Drake och Sandy Denny, men det är också trip hop.

På detta album är triphopen nedtonad till förmån för producenten Jim O'Rourkes ljudlandskap . Just blandningen av Jim O'Rourkes smått experimentella arrangemang och Beth Ortons starka melodier är det som gör detta album till ett av 2000 talets bästa.

Till minne av Sandy Denny

Den 21 April 1978 dog Sandy Denny, bara 31 år gammal. Det har nu gått ytterligare 31 år sedan hennes död men vi glömmer henne aldrig.

Många minns Sandy för hennes tid i Fairport Convention eller hennes medverkan på en Led Zeppelin platta, men hon gjorde också dessa soloplattor:

1971: The North Star Grassman and the Ravens
1972: Sandy

1972: Like an Old Fashioned Waltz
1977: Rendezvous

Åtminstonde de två första är mycket bra, sedan blev arrangemangen lite tråkiga, men Sandys låtar håller på alla fyra.

På skivorna kompas hon av musiker från Fotheringay och Fairport Convention.

Det bästa på nätet med Sandy är enligt mig denna akustiska inspelning, utan band:

http://www.youtube.com/watch?v=0Rd_gMrmf6g

Magnus Johansson

Året var 1990 och flera unga män med akustisk gitarr hade gjort sin debut. Per Persson med sitt pack var en, Jakob Hellman var en annan. Per och Jakob minns vi väl än idag men det var faktiskt ingen av dem som fick grammis för årets nykomling 1990.
Grammisen gick till Magnus Johansson. En ung man från Norrköping som verkar vara ganska bortglömd idag

På hans självbetitlade debutalbum finns musik av allra högsta kvalité. Det är till största delen Singer/songwriter rock som luktar Dylan. Precis i den stil som det gjorts så mycket av, så många gånger att man undrar om inte snart världen dränks av ledsna män med akustiska gitarrer. Ändå fångar Magnus mig på något vis. Melodierna sitter direkt, tempot varierar mer än hos många andra singer/songwriters, och mandolin, och dragspel blir till en härlig krydda bland gitarrerna.

Magnus berättar om människor som sticker ut och är annorlunda det kan handla om Martins och hans cykel, slaktarens dotter eller Magdalena som tog morgontåget till Katmandu. Alltid engagerande, jämt med hjärtat på rätta stället och med en sångröst som griper tag. Influenserna hörs ganska tydligt. Waterboys Fisherman's blues har påverkat arrangemangen, spår av Eldkvarn finns där och den store Lundells ande vilar över alltsammans . Med andra ord, detta är inte på minsta sätt nyskapande men det är himla bra.

Magnus hann göra ytterligare tre album innan han tröttnade på att ge ut skivor eller så var det skivbolagen som tröttnade på honom. Magnus Johansson sålde nämligen aldrig i några mängder och han var heller inte särskilt förtjust i varken intervjuer eller kändis partaj. Ryktet säger att Magnus Johansson numera arbetar som lärare i Norrköping

Lyssna här

Låtlista med latinsk musik på Spotify

Fördelen med Spotify är att man lätt kan lyssna in sig på musik som man egentligen inte vet så mycket om.
När jag hittar musik som är ny för mig så guidar sidan mig vidare genom att ange liknande artister.
Senaste dagarna har jag med Spotifys hjälp letat runt bland latinska rytmer.
Jag har alltid gillat framförallt Brasiliansk musik men aldrig vetat hur jag skall hitta rätt bland alla okända namn.
Nu har jag -tack vare Spotify- hittat en hel hög med pärlor. Några är gamla kändisar, andra är helt nya namn för mig.
Har gjort en låtlista. Lyssna själv:
http://open.spotify.com/user/drake2/playlist/3ahaPfMkYGTe6MZsAbNr00

OBS! länken fungerar bara om du har Spotify

Vad hände med Springsteen efter fyra album?

Alltsedan åttiotalet har jag undrat men sällan vågat säga det högt; varför slutade Bruce göra riktigt bra skivor efter de fyra första ?
Springsteen gjorde under hela sjuttiotalet fantastiska album fram till och med "Darkness of the edge of town". Det var en ständig utveckling, fantastiska låtar och texter som kändes i hjärtat.

När så den femte plattan "The river " kom så var det något som var fel. De spännande melodierna och mångbottnade texterna var ersatta av Chuck Berry riff och hjärta,smärta texter. De tydligaste exemplen är låtar som "Cadillac ranch" och "I wanna marry you". Visst finns det en och annan bra låt på "The river", titellåten och "Point black" är två exempel, men om man jämnför med hans tidigare plattor så är Springsteens femte ett riktigt bottennapp.
Väldigt få tycks hålla med mig om detta, det finns tom många fans som håller "The River"som Bruce bästa. Detta förvånar mig, minst sagt. För mig är det uppenbart att denna platta är en tydlig kursändring åt fel håll.

Bruce Springsteen har gett ut många skivor sedan "The river". Några är bra men aldrig har han nått upp till de musikaliska höjder som han befann sig på med sina fyra första album.
Håller du inte med mig?
Skriv en kommentar

The 5000 spirits or the layers of the onion

Den långa, konstiga rubriken är namnet på The Incredible Stringbands andra album. En skiva som kom ut 1967, för 42 år sedan. Vid denna tid växte sig den psychedeliska rörelsen sig allt starkare. Samtidigt hade folkmusiken åter fått större betydelse, inte minst bland de unga. Incredible Stringband lyckas på denna platta förena dessa två yttringar i tiden. Folkmusik och psychedelia blandas på ett sätt som aldrig hade gjorts förut. Akustiska gitarrer och folkliga melodier samsas med sitar och nyskapande falsksång.

Texterna handlar om små moln och annat flummigt och omslaget är så tidstypiskt att man nästan tror att det är en drift med hela flower power rörelsen.

Är detta verkligen en platta man bör lyssna på 2009? Ja, jag tycker det. Skälet är framförallt melodierna. ISB:s två låtskrivare-Robin Williams och Mike Heron- är båda mycket skickliga på att göra låtar som står över alla trender. Detta är sånger att njuta av än idag, lyssna t ex på "First Girl I Loved".http://www.myspace.com/theincrediblestringband

Helt klart är också att ISB inspirerade många andra. Det kom en hel våg med hippies som sprang omkring med bjällror i håret, lera mellan tårna och en akustisk gitarr som det förtvivlat försökte få att låta som sitar. Än idag kan man höra tydliga spår av ISB i t ex Devandra Banhart och Circulus musik.

Musiktidningar

De sålde ut gamla böcker och tidningar på stadsbiblioteket i min lilla stad.

Billigt och bra, tänkte jag och köpte en hel bunt med musiktidningar.
Jag började med Lira, denna tidskrift som försöker spegla världsmusik och jazz. En lång artikel om modern visa fångade min uppmärksamhet. Stefan Sundström, Dan Viktor mfl presenterades. Inget överraskande direkt men helt okey att koppla av med för en vardagstrött själ.

Sonic fanns också i min bunt. Här är det rockmusik som gäller, fast inte bara bredbent grabbrock. Jag läste en stor artikel om den nya folkpsychvågen med Devendra Banhart i spetsen. Kul läsning som fick mig att må bra en stund.

Mojo var den tredje tidningen i högen. Den är engelspråkig med ögonen framförallt på rockmusik för män med grå tinningar. Ofta långa intervjuer och alltid en Cd- skiva med. Hur roligt som helst.

Men allvarligt talat; vem behöver en rocktidning idag mer än som förströelse. Annat var det på åttiotalet då var rocktidningen livsviktig. På den tiden hette den Schlager. Det var där du fick tipsen, svaren och frågorna. Numera har nätet tagit över den rollen. Några få klick och du får reda på allt om din favoritartist och dessutom får du massa förslag på musik som du också borde gilla.
En sak är dock svårare att finna på nätet; de långa intervjuerna. Artikeln med Devendra Banhart var en lysande intervju, med många underfundiga frågor som fick Devendra att berätta om saker som han aldrig skulle lagt ut på sin egen hemsida.
Så trots allt; jag läser fortfarande gärna en musiktidning då och då.

Ett fåfängt försök att hänga med

Danny Schmidt- Instead the forest rose to sing
Jag kan trots allt inte låta bli att lyssna på nytt. Nu sitter jag här med en platta från 2009 med en artist som jag aldrig hade hört talas om förrän igår. Danny Schmidts är en ung man som har hunnit med att ge ut flera album på bara några få år. Danny skriver ny musik men det låter gammalt. Det är blues, country och folk i akustiska arrangemang. Ibland påminner det om en ung Tom Waits eller en nedtonad Joe Henry, men framförallt låter det Danny Schmidt. Mycket bra musik som jag villl tacka Virgil för.

Lyssna på myspace:
http://www.myspace.com/dannyschmidt

Text och musik; Janis Ian

“My passport in Sweden says I got a wife
Amsterdam tells me I’m partner for life
Back in America, land of the free
I’m a threat to the national security
If I were a frog here is what I will say:
it’s hard being green it’s hard being gay
But love has no colour and heart have no sex
So love were you can and screw all the rest”

Utdrag ur sången: "Married in London" som du kan lyssna till på Janis Ians Myspace sida

Janis Ian

Det har varit mycket om gamla, grå gubbar på denna sida. Nu vill jag presentera en gammal, grå tant.

Janis Ian var bara femton år när hon gav ut sin första platta 1967. Snart fick hon en hit med den omdiskuterade låten "Society's Child". Denna sång väckte stor uppmärksamhet med sin text om kärlek över rasgränserna. Debatten gjorde att låten började klättra på listorna och Janis fick sitt första genombrott.

Efter några få år som tonårsstjärna så gifte hon sig och slutade som artist.

Äktenskapet blev dock kort och 1971 bestämde hon sig för att återuppta sin karriär. Ett antal album släpptes utan att någon tycktes bry sig, men 1975 small det till. "At Seventeen" blev en hit och klättrade högt upp på singel listan. Sången handlar om att vara ung, ful och längta efter kärlek och den gjorde Janis till stjärna för andra gången. Det dröjde tyvärr inte många år förrän hennes album åter började sälja dåligt. I början av åttiotalet fick skivbolaget nog och gav Ian sparken.

Det tog 12 år innan hon släppte en skiva igen. Albumet hette Breaking silence och texterna handlade bl a om incest och homosexualitet.

Texter om tabubelagda ämnen är något typiskt för Janis Ian. Hon har under hela sin karriär varit kontroversiell och känt sig främmande i rockvärlden. Hennes influenser är dels amerikansk folkmusik, men även Edit Piaf och jazz har präglat hennes musik. På sjuttitalet var det stora stråk-arrangemang som ibland dränkte de vackra melodierna. Hennes senaste album är betydligt mer avskalade men saknar lika starka låtar. Ändå är Janis Ian en av de största singer/songwriters denna planet skådat och hon visar tydligt att stigande ålder inte hindrar en från att göra angelägen musik.

Bra album med Janis Ian:

1974 Stars

1975 Between the Lines

Det album som sålt överlägset mest och som samtidigt brukar hållas som hennes bästa av många tyckare

1993 Breaking Silence

1999 The Bottom Line Encore Collection

En liveplatta med avskalade, fantastiska versioner av hennes bästa låtar.

2006 Folk is the new Black

Hennes senaste. Mycket bra

Lyssna här:

http://www.myspace.com/wwwmyspacecomjanisian

OBS ! Texten!

Hur viktigt är det att låtens text är bra?
För mig är det mycket viktigt på svenska men inte lika nödvändigt på engelska.
På engelska kan en dålig text lätt flyta förbi utan att jag bryr mig . Jag lyssnar helt enkelt inte så noga då.
Så går inte att göra om orden är på svenska. En dålig svensk text blir som tortyr hur bra musiken än är.
Som tur är går ofta bra musik och bra texter hand i hand och tvärtom

Några exempel på Svenska låtskrivare som berört mig med sina texter:
Emma Nordenstam http://www.myspace.com/emmanordenstam
Olle Adolphsson
Ulf Lundell
John Holm
Stefan Sundström
Christina Kjellsson http://www.myspace.com/christinakjellsson
Tomas Andersson Wij
Anders F Rönnblom
Kajsa Grytt
och
Robert Broberg på sina sjuttiotals plattor

Lyssnar på just nu

Perssons Pack - Öster om heden
Det var många år sedan sist, men nu är Perssons Pack tillbaka med ett nytt album.
Det mesta är sig likt. Per Persson sjunger fulskönare än någonsin och Magnus Lind lirar dragspel som en gud.
Det är musik som får en orka när vinden blåser kallt och våren vägrar komma.
Kort sagt; det är en mycket bra platta. Ge den en chans