söndag 3 juni 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 6



Simon And Garfunkel - Greatest Hits

Jag tror jag var tolv år. Det var en gråkall vårdag. Med bultande hjärta satt jag på femmans spårvagn och tiorna brände i fickan. Målet var Wieselgrensplatsen på Hisingen i Göteborg. Där låg nämligen närmaste skivaffär, Hylanders Musik. För första gången skulle jag ta mig dit på alldeles egen hand och köpa en LP.
Jag hade gått igenom i huvudet hur det skulle gå till. Jag skulle gå in med rak rygg, titta den snygga expediten i ögonen och säga:
- Tjena, har du några nya, schysta plattor att sälja till mig?

Hon skulle då lägga huvudet på sned och fråga vad jag gillade för musik och jag skulle svara hårdrock, mest för att det lät tufft. Därefter skulle hon ta fram den ena skivan efter den andra. Jag skulle välja en fantastisk LP, betala, glatt vinka hejdå och lämna butiken, fortfarande med spikrak rygg.
Under hela promenaden, från spårvagnshållplatsen till butiken, repeterade jag
 de där orden: "Tjena, har du..."
Med darrig hand öppnade jag så butikens dörr, Därinne var det fullt med folk, expediten var  upptagen med att hjälpa någon långhårig tonåring. Jag blev helt förvirrad, ställde mig i hörn och bläddrade bland artister på XYZ. En halvtimma senare stod jag kvar på samma plats.

- Är det något jag kan hjälpa till med, sade plötsligt expediten och jag upptäckte att jag nu var helt ensam i butiken.
- Simon and Garfunkel, sa jag, högröd i ansiktet. Än idag har jag ingen aning om varifrån de orden kom, men expediten gick genast och hämtade Greatest hits. Fem minuter senare lämnade jag butiken med tungt hjärta och Simon and Garfunkel i en plastpåse. Jag som skulle köpa tuff hårdrock, vilket fiasko.

Idag vet jag att den där gråkalla vårdagen för 45 år sedan, gjorde jag ett av mitt livs bästa inköp, inte minst för att det räddade mig från hårdrocken.

onsdag 30 maj 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 5




Richard and Linda Thompson - I want to see the Bright lights tonight

Jag var 20 år och trodde att jag hade en flickvän. Jag höll hårt om henne medan denna skiva snurrade på grammofonen. Det var som om varenda ton, varje textrad gick rätt in i mig. Flickan blev aldrig min och jag minns henne knappt längre, men denna LP glömmer jag aldrig. Den sitter för alltid i mitt hjärta och påverkade min musiksmak åt en annan riktning, bort från pompös sjuttiotalsrock till mer folkorienterad musik.

måndag 28 maj 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 4




Monica Törnell – Ingica Den här skivan förknippar jag med att sitta i min ensamhet med en kopp te. Låter det sorgligt? Jag minns det inte så. Ingica var skivan som inte passade att spela bland kompisar. Dels för att ingen annan tycktes förstå hur bra den var, dels för att det fanns ett vemod i den som gjorde sig bäst när jag satt ensam uppkrupen i manchestersoffan med en stor tekopp i handen. Döm om min förvåning när jag fick veta att detta även är en av Per Gessles favoritskivor, synd att jag inte visste det, då hade vi kunnat sitta tillsammans med en kopp te och lyssnat. Ytterligare en nörd-notering är att Kenny Håkansson som turnerade med Törnell runt 1971 -  72, tog med sig Ingicas "Barkbrödslåten" till sin grupp Kebnekajse.


söndag 27 maj 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 3





Moody Blues - Seventh Soujern
Under högstadietiden var det  första generationens hårdrock som gällde för killarna. Tjejerna lyssnade på Ted Gärdestad. Egentligen var det bara Lars- Åke som vågade gå sin egen väg och lyssna på helt andra saker som singer and songwriters, symfonirock och folkrock. Lars- Åke blev min bästis, vi satt många kvällar på golvet i hans föräldrahem och lyssnade.  Hans mamma låste in sig i köket medan L-Å spelade och föreläste om Genesis, Strawbs, Fairport Convention med mera. Tack L-Å för de där stunderna, de har för alltid påverkat min musiksmak. 
Vad har då allt detta med Moody Blues - Seventh Soujern att göra? Jo, kanske var det den skivan som vi spelade flest gånger  medan vi fick träsmak av  parkettgolvet.

lördag 26 maj 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 2



Mikael Ramel - Till dig
Jag var tretton år och min storebror hade börjat komma hem med märkliga plattor. En kväll, när klockan redan var för mycket, viftade han med denna skiva.
- Kolla, en hippie, skrattade han och pekade på omslagsbilden.
Därefter böjde han sig ner över min orangea stereomöbel, la skivan på den valnötsprydda Thorén grammofonen  och lät pickuppen falla ner . Snart knastrade första sången igång: "Hör du på".  Jag tittade på brorsan, skakade på huvudet och sa:
- Va, fan e det här"
- Sketabra, lyssna,  svarade storebror entusiastiskt och hoppade till nästa låt.
Jag hade verkligen aldrig hört något liknande. Numera skulle jag kunna beskriva det som psykedelisk rock med tydliga influenser av svensk folkmusik och visa, men då blev jag bara angripen av något som jag inte förstod.
Som tur var spelade bror skivan om och om igen, i månader. Sakta växte musiken in i mig och jag lärde mig att älska varenda ton.

fredag 25 maj 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg 1

Under senare tid har mitt Facebookflöde fullständigt exploderat i "My 10 all time favourite albums over 10 days." Uppgiften  finns i lite olika varianter, en annan - mer utförlig variant-  är:  "10 all-time favourite albums, which really made an impact and are still on your rotation list, even if only now and then".
Jag tänkte nu göra min egen variant på detta.Som  blogginlägg presenterar jag  tio av mina favoritalbum. Skivor som gjort  ett bestående intryck och som jag fortfarande lyssnar på. Det blir alltså "Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg" . Observera att det finns ingen inbördes ordning.



Beatles - 1967-1970

Beatles upplöstes ungefär samtidigt som mitt musikintresse började vakna. Den första LP:n jag köpte var denna samlings dubbel. Av främst ekonomiska skäl var det dessa ca 30 låtar som blev Beatles för mig under tonåren. Jag minns bland annat hur jag som tolvåring spelade "A day in the Life" för mamma och hennes väninna.  Det var vänliga leenden till att börja med, men när låtens instrumentala kaosparti dök upp, grimaserade  båda och skrek: "Stäng av knarkmusiken". Eftersom jag var en väluppfostrad tolvåring bytte jag då spår till "The ballad of John and Yoko" och de medålders kvinnorna log igen.

måndag 2 april 2018

Jag och svenska musiktidningar

Mitt intresse av att lyssna på musik har ,så länge jag kan minnas, kombinerats med läsglädje. Framförallt har jag läst musiktidningar. Här om dagen blev jag sittande med några av sjuttiotalets pop och rocktidningar i handen. Det slog mig då att jag borde göra en sammanställning och kort presentation över musiktidningar som funnits genom åren. Som vanligt blir det en personlig presentation och ingen vetenskaplig, heltäckande rapport. Säkert missar jag flera tidningar av den enkla anledningen att de aldrig kommit i min väg. Jag försöker lista i kronologisk ordning


Bildjournalen (1954-1969)
Den första musiktidningen som jag kom i kontakt med. Jag minns när jag som åttaåring fick komma in till stora Mariannes flickrum. Storögt beundrade jag elefantbilderna ,av Tages och Hepstars, på väggarna.
Bildjornalen var främst en idoltidning där just stora "elefantbilder" på film -och popidoler dominerade.

Musikens Makt (1973-1980)
Den framväxande musikrörelsen, även kallad proggen, skapade sin egen tidning 1973. Läser man den idag ser man att den var en märklig hybrid. Den innehöll artiklar om proggrörelsens artister, vänsterpolitiska manifest, men också texter om popidoler som Rolling Stones och Led Zeppelin. Dock var man noga med att förklara för läsaren varför man gav dessa kommersiella artister plats i tidningen. Stones var "ett förstadium till den mera politiskt medvetna utvecklingen" och Led Zeppelin - och annan framväxande hårdrock - sågs som "arbetarungars musik". Själv läste jag sällan Musikens Makt. Den handlade  för mycket om politik för att passa den musikintresserad tonåring som jag då var.


Överrock (1974 - 1975)
En, av flera, kortlivade musiktidningar under sjuttiotalet. Överrock var en förvånansvärt seriös tidning där artiklar och musikrecensioner fick plats framför idolbilder. Egentligen var den nog precis vad jag ville ha 1975, men tyvärr upptäckte jag aldrig Överrock när det begavs sig. Däremot har jag läst några nummer i efterhand.


Poster (1974- 1980)
En ren idoltidning med affischer på film och popidoler. Var rena hånet om man var intresserad av musik och inte av småporriga idolbilder. Poster blev under åttiotalet till tidningen Okej


Hifi & Musik (1970- )
Startade redan 1970, då under namnet Stereo HiFi. Bytte så småningom namn och fick en allt större musikdel. Någon gång i mitten av sjuttiotalet började jag regelbundet köpa tidningen. Ivrigt bläddrade jag förbi alla Hifi -tester och gick direkt på skivrecensionerna. I bästa fall fanns det  också någon musikartikel som tog musiken och artisterna på allvar. Då var lyckan fullständig. Ville man inte ha varken Poster eller Musikens makt, så var det Hifi &Musik som fick duga, trots att den till största delen handlade om stereoprylar och inte musik.


Schlager (1980-1985)
När Musikens Makt la ner så skapade stora delar av den avgående redaktionen istället tidningen Schlager.  Det var nu min stora läsperiod började. Jag hade råd att köpa varje nummer. Noga lästes varenda artikel och recension. Jag njöt av journalister som tog musiken på allvar och aldrig lät varken politik eller idoldyrkan ta överhanden. Under många år var det från Schlager jag fick större delen av mina musiktips. Samtidigt fortsatte jag att läsa Hifi & Musik för att deras musikbevakning också innehöll, jazz, folkmusik och den framväxande världsmusiken. I Schlager var det mest rockmusik.


Ritz (1984-1985)
Hade ett liknande innehåll som Schlager och blev en konkurrent.


Slitz (1985 - 2012)

Ritz och Schlager slogs ihop till Slitz. Tidningen var under en kort period en rocktidning, men blev under nittiotalet mer en traditionell herrtidning med lättklädda damer.


Pop (1992 - 1999)
Ganska snart efter att den enda svenska rocktidningen gått ner sig, trädde en ny generation musikjournalister fram och skapade tidningen Pop.  Det fanns ett tydligt arv från Schlager. Mycket bra skrevs. Man tog musiken på allvar, kanske lite väl allvarligt ibland. Tidningens skribenter kunde, när det var som sämst, mässa om god musiksmak likt sektledare.
Kanske min reaktion helt enkelt berodde på att jag vid denna tid tappat en del av intresset för musik i allmänhet och för rockmusik i synnerhet. Under nittiotalet var jag upptagen av blöjbyten.

Sonic Magazine (2000 - )
Har axlat Pops fallna mantel som seriös musiktidning, tror jag. Ska jag vara ärlig så läser jag den sällan. 

Lira Musikmagasin (1994-)
En tidning som främst skriver om folkmusik, världsmusik och jazz. Recenserar ofta musik som övrig press tycks glömt bort. En av två musiktidningar som jag fortfarande läser regelbundet.

Rock n' Roll Magazine (2012- )
Är till stor del en nostalgitidning för oss som växte upp med musik på 1950-, 60-
och 70 talen. Det är ofta nya artiklar om gamla artister. Dessutom skrivs det en hel del om skivsamlare. Själv läser jag denna tidning med glädje, vilket förvånar både mig och min omgivningen. Sällan står det om artister jag gillar, men nästan alltid om artister jag väl känner igen.

Några avslutande reflektioner:
Det är märkligt att det dröjde så länge innan Sverige fick en seriös tidning som bevakade aktuell ungdomsmusik. I  England och USA fanns det tidigt tidningar som tog musik och artister på allvar. I Sverige dröjde det ändå till 1980 innan det kom en musiktidning värd namnet.
Det är också tydligt att lilla Sverige inte mäktat med för många musiktidningar samtidigt. Det syns i uppställningen ovan.  Tidningarna avlöste ofta varandra. De som trots allt överlevt på senare år har ofta nischat sig som t ex  Lira och Rock n' Roll Magazine. 

Jag har medvetet undvikit att nämna namnen på journalisterna som skrev. Det hade kunnat bli ett ändlöst och tråkigt namndroppande. Måste dock framhålla min favorit, Bengt Eriksson. Han har skrivit i flera av tidningarna ovan och alltid haft en bred musiksmak där folkmusiken fått samsas med rock och pop. Han är fortfarande aktiv skribent. Klicka på länken nedan och läs.