Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 8

Pink Floyd - Wish You Were Here

Målet med denna lista över mina favoritalbum var att jag skulle berätta en personlig berättelse om varje album . "Wish you were here" är många berättelser. Jag kysste min första flicka till den inledande Shine on you crazy diamond och när samma flicka gjorde slut, grät jag till titellåten . En sen natt på sjuttiotalet var vi två kompisar som åt  pannkakor och drack renat tills vi stupade, soundtrack var denna skiva. 1982 gav jag mig ut och seglade i en månad med tre par. Så fort natten kom hördes stönanden ombord. Alltid var det något par som ägnade sig åt älskog. För att stänga ute de högljudda orgasmerna satte jag på mig hörlurar. Natt efter natt lyssnade jag på Pink Floyd i allmänhet och denna platta i synnerhet.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 7

Robert Broberg - Jag letar efter mig själv
Året var 1972, tror jag. Storebror kom inrusande bland de mossgröna medaljongtapeterna med en LP i hand.
- Lyssna på detta, sa han och satte på skivan.
Det var Robert Brobergs senaste. Jag tog omslaget i min hand och läste låttitlarna:
"Jag letar efter mig själv"."Jag har alltid trott att jag skulle bli nå't stort".
"Allt det gamla har gått i kras för mig". "Det finns ett tomrum", o s v. Detta verkade verkligen inte vara någon vanlig "Robban" skiva.

- Han har blivit knäpp, sa brorsan, medan Broberg sjung "fittan" så att t o m högtalaren tycktes bli generad.

För mig som finnig tonåring var skivan en revolution. Här dök det upp någon som öppet sjung om alla de känslor som for omkring i min hormonstinna kropp. Här fanns alla motsägelser, rädslan och den stora förvirringen. Samtidigt fanns galenskapen och humorn där i låtar som "Lyckan tänder en i sänder" och "Slå ett slag". Det var så äkta och ärligt att det inte gick att värja sig.
Nu, många, många år senare, håller plattan än. Trots att jag inte är någon hormonstinn tonåringen längre, slås jag fortfarande av de otroligt starka känslorna.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 6

Simon And Garfunkel - Greatest Hits

Jag tror jag var tolv år. Det var en gråkall vårdag. Med bultande hjärta satt jag på femmans spårvagn och tiorna brände i fickan. Målet var Wieselgrensplatsen på Hisingen i Göteborg. Där låg nämligen närmaste skivaffär, Hylanders Musik. För första gången skulle jag ta mig dit på alldeles egen hand och köpa en LP.
Jag hade gått igenom i huvudet hur det skulle gå till. Jag skulle gå in med rak rygg, titta den snygga expediten i ögonen och säga:
- Tjena, har du några nya, schysta plattor att sälja till mig?

Hon skulle då lägga huvudet på sned och fråga vad jag gillade för musik och jag skulle svara hårdrock, mest för att det lät tufft. Därefter skulle hon ta fram den ena skivan efter den andra. Jag skulle välja en fantastisk LP, betala, glatt vinka hejdå och lämna butiken, fortfarande med spikrak rygg.
Under hela promenaden, från spårvagnshållplatsen till butiken, repeterade jag
 de där orden: "Tjena, har du..."
Med darrig hand öppnade jag så butikens dörr, Därinne var det fullt med folk, expediten var  upptagen med att hjälpa någon långhårig tonåring. Jag blev helt förvirrad, ställde mig i hörn och bläddrade bland artister på XYZ. En halvtimma senare stod jag kvar på samma plats.

- Är det något jag kan hjälpa till med, sade plötsligt expediten och jag upptäckte att jag nu var helt ensam i butiken.
- Simon and Garfunkel, sa jag, högröd i ansiktet. Än idag har jag ingen aning om varifrån de orden kom, men expediten gick genast och hämtade Greatest hits. Fem minuter senare lämnade jag butiken med krökt rygg och Simon and Garfunkel i en plastpåse. Jag som skulle köpa tuff hårdrock, vilket fiasko.

Idag vet jag att den där gråkalla vårdagen för 45 år sedan, gjorde jag ett av mitt livs bästa inköp, inte minst för att det räddade mig från hårdrocken.