Den här plattan har värmt mina öron hela sommaren. Det är en skiva där de flesta låtarna blivit till älskvärda vänner.
Frank Turner är ett nytt namn för mig. Han har ett förflutet i ett brittiskt punkband, men som soloartist gör han betydligt folkigare musik. Folk-Punk är kanske en bra beskrivning av hur det låter. Tankarna går till en tidig Billy Bragg. Här finns samma trubadur-känsla och punkiga atack.
Det är en mycket brittisk platta, både text och musik andas engelsk, rökig pub. Favoritlåtarna just nu är "Glory Hallelujah" och "Rivers", men jag hittar hela tiden nya pärlor bland albumets sånger.
Musiken finns på Spotify.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar