Kenny Håkansson är en legend som gitarrist. Kebnekajse och Dag
Vag är två band där Kenny stått för gitarrerna. Dessutom har han medverkat som studiomusiker
på en mängd album sedan tidigt sjuttiotal. Soloalbumen har blivit få, jag tror
detta är hans femte. Mycket av Kennys musik har varit instrumental, men precis
som på förra plattan, Hjärtats Gåtbok, så sjunger Kenny på detta album. Hans
röst är så stark, känslosam och innerlig att man frågar sig varför han inte
sjungit mer i sin karriär. Musiken är mer elektrisk än på ”Hjärtats Gåtbok, man
känner igen Kennys psykedeliska spelstil från såväl Kebnekajse som Dag Vag.
Folkmusiken som dominerat åtminstone två tidigare soloalbum, tar här ganska
liten plats. Det är ofta långsamma, mollstämda sånger med Kennys elektriska
gitarr som vandrar på upptäcktsfärd. Några av texterna är av kända poeter, men
de flesta har Kenny skrivit själv. De egna orden räcker tyvärr inte riktigt
till, desto starkare blir det när han tonsätter Karin Boye, sången Bryt upp är
en av skivans höjdpunkter.
”Liksom en fånge” är en annan favorit, melodin kryper under skinnet och Kennys gitarr och röst får nästan mitt hjärta att brista. Jag tror att detta är en skiva som kommer att växa under 2014.
”Liksom en fånge” är en annan favorit, melodin kryper under skinnet och Kennys gitarr och röst får nästan mitt hjärta att brista. Jag tror att detta är en skiva som kommer att växa under 2014.
