söndag 8 juli 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 10



Nick Drake - Five leaves left

Året var 1986. Jag var i ett kollektiv och hälsade på. Egentligen ville jag träffa en tjej som jag var kär i, men hon var inte hemma. Istället kom jag i snack med en av killarna och efter en stund stod jag och bläddrade i hans skivsamling. Det var kanske den största samling jag sett. Mycket kände jag igen, annat var helt okänt för mig.

- Du har många Richard and Linda Thompson plattor, de är himla bra, sa jag

Han tittade forskande på mig, drog fram en skiva jag aldrig sett förut och sa:

- Har du lyssnat på det här?

Han väntade inte på svaret, utan gick till grammofonen och snart strömmade Nick Drakes "River man" ut i rummet.

Jag blev golvad direkt. Det var som om jag gått hela livet och letat efter just min typ av musik, men aldrig hittat den. Inte förrän nu.

Det blev ingen kärlek mellan mig och den där tjejen i kollektivet, men istället väcktes en livslång kärlek till River man, Five leaves left och Nick Drake. Inte så dumt det heller.

måndag 2 juli 2018

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 9



Thomas Almqvist - Nyanser

En regnig kväll i slutet på sjuttiotalet satt jag med bästa kompisen och sa:

-  Musikaliskt är jag född vid fel tid och på fel plats. Nutidens hårda rockmusik är ingenting för mig. Jag längtar efter något akustiskt, lågmält och mollstämt, men jag hittar inte det jag söker,

Det där var nästan en profetiskt uttalande, för kort därefter hörde jag EM med Thomas Almqvist,  ett stycke musik som var precis det jag längtade efter. Låten inleds med en ensam akustisk gitarr, tonerna klirrar fram som små diamanter, efter någon minut kommer saxofonen in och improviserar på ett sätt som då var något alldeles nytt för mig. Visst hade jag hört långa gitarrsolon, men detta var något helt annat, så mjukt, allvarligt och hudlöst.

Albumet var som en ny värld för mig. Det var jazz och folkmusik som var influenserna , inte rock och pop. Idag skulle musiken kanske buntats ihop med all muzakliknande new age, men musiken på ”Nyanser” var betydligt mer personlig och nyfiken än så.
Min förälskelse i denna skiva ledde till att jag började lyssna på helt andra saker än vad jag tidigare gjort.

Framför allt så växte mitt intresse för folkmusik och jazz sig allt starkare . Mycket av det som står i mina skivhyllor idag hade nog inte hamnat där om inte Thomas musik styrt mitt lyssnande i en ny riktning.