Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 5

Richard and Linda Thompson - I want to see the Bright lights tonight

Jag var 20 år och trodde att jag hade en flickvän. Jag höll hårt om henne medan denna skiva snurrade på grammofonen. Det var som om varenda ton, varje textrad gick rätt in i mig. Flickan blev aldrig min och jag minns henne knappt längre, men denna LP glömmer jag aldrig. Den sitter för alltid i mitt hjärta och påverkade min musiksmak åt en annan riktning, bort från pompös sjuttiotalsrock till mer folkorienterad musik.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 4

Monica Törnell – Ingica Den här skivan förknippar jag med att sitta i min ensamhet med en kopp te. Låter det sorgligt? Jag minns det inte så. Ingica var skivan som inte passade att spela bland kompisar. Dels för att ingen annan tycktes förstå hur bra den var, dels för att det fanns ett vemod i den som gjorde sig bäst när jag satt ensam uppkrupen i manchestersoffan med en stor tekopp i handen. Döm om min förvåning när jag fick veta att detta även är en av Per Gessles favoritskivor, synd att jag inte visste det, då hade vi kunnat sitta tillsammans med en kopp te och lyssnat. Ytterligare en nörd-notering är att Kenny Håkansson som turnerade med Törnell runt 1971 -  72, tog med sig Ingicas "Barkbrödslåten" till sin grupp Kebnekajse.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 3

Moody Blues - Seventh Soujern
Under högstadietiden var det  första generationens hårdrock som gällde för killarna. Tjejerna lyssnade på Ted Gärdestad. Egentligen var det bara Lars- Åke som vågade gå sin egen väg och lyssna på helt andra saker som singer and songwriters, symfonirock och folkrock. Lars- Åke blev min bästis, vi satt många kvällar på golvet i hans föräldrahem och lyssnade.  Hans mamma låste in sig i köket medan L-Å spelade och föreläste om Genesis, Strawbs, Fairport Convention med mera. Tack L-Å för de där stunderna, de har för alltid påverkat min musiksmak. 

Vad har då allt detta med Moody Blues - Seventh Soujern att göra? Jo, kanske var det den skivan som vi spelade flest gånger  medan vi fick träsmak av  parkettgolvet.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 2

Mikael Ramel - Till dig

Jag var tretton år och min storebror hade börjat komma hem med märkliga plattor. En kväll, när klockan redan var för mycket, viftade han med denna skiva.

- Kolla, en hippie, skrattade han och pekade på omslagsbilden.

Därefter böjde han sig ner över min orangea stereomöbel, la skivan på den valnötsprydda Thorén grammofonen  och lät pickuppen falla ner . Snart knastrade första sången igång: "Hör du på".  Jag tittade på brorsan, skakade på huvudet och sa:

- Va, fan e det här"

- Sketabra, lyssna,  svarade storebror entusiastiskt och hoppade till nästa låt.

Jag hade verkligen aldrig hört något liknande. Numera skulle jag kunna beskriva det som psykedelisk rock med tydliga influenser av svensk folkmusik och visa, men då blev jag bara angripen av något som jag inte förstod.

Som tur var spelade bror skivan om och om igen, i månader. Sakta växte musiken in i mig och jag lärde mig att älska varenda ton.

Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg 1

Under senare tid har mitt Facebookflöde fullständigt exploderat i "My 10 all time favourite albums over 10 days." Uppgiften  finns i lite olika varianter, en annan - mer utförlig variant-  är:  "10 all-time favourite albums, which really made an impact and are still on your rotation list, even if only now and then".

Jag tänkte nu göra min egen variant på detta.Som  blogginlägg presenterar jag  tio av mina favoritalbum. Skivor som gjort  ett bestående intryck och som jag fortfarande lyssnar på. Det blir alltså "Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg" . Observera att det finns ingen inbördes ordning.

Beatles - 1967-1970
Beatles upplöstes ungefär samtidigt som mitt musikintresse började vakna. Den första LP:n jag köpte var denna samlings dubbel. Av främst ekonomiska skäl var det dessa ca 30 låtar som blev Beatles för mig under tonåren. Jag minns bland annat hur jag som tolvåring spelade "A day in the Life" för mamma och hennes väninna.  Det var vänliga leenden till att börja med, men när låtens instrumentala kaosparti dök upp, grimaserade  båda och skrek: "Stäng av knarkmusiken". Eftersom jag var en väluppfostrad tolvåring bytte jag då spår till "The ballad of John and Yoko" och de medålders kvinnorna log igen.