Dagens låt 2014-03-31 Michael Stipe & Vic Chesnutt - Guilty By Association

Från Vic Chesnutt's 1995 album "Is the Actor Happy".

Dagens låt 2014-03-30 The Strawbs ABSENT FRIEND

Jag har bestämt mig för att introducera en ny etikett på bloggen; "Dagens låt". Under denna rubrik kommer jag att presentera mina favoritlåtar, gamla som nya. Först ut är The Strawbs - Absent Friends, från 1975. The Strawbs var ett brittiskt band som rörde sig gränslandet mellan folkrock och det som kallades progressive rock. Låten är från albumet Nomadness.

Propaganda för bortglömd musik: Bridget St. John

 

Vissa artister tar tid på sig innan de kryper in i mig, stannar kvar och blir betydelsefulla.  Bridget St. John var en sådan. Först tog det många år innan jag över huvud taget hörde de album som hon gav ut 69-74. Det var först på den utmärkta samlingsplattan ”Feber 2/Andres Lokko - Folk”, som jag hörde hennes musik för första gången. Hon gjorde inget större intryck då. Det var andra artister på samlingen som grep tag i mig, Bridget St Johns musik gled bara förbi. Musiken kändes otydlig och ganska ointressant. Hade det inte varit för att hon hade haft John Martyn som vän och mentor, så hade jag nog glömt henne. Att inte bara Martyn, utan även Michael Chapman, Kevin Ayers och Al Stewart varit en del av hennes musikaliska umgänge ökade självklart intresset. När jag dessutom såg att musiker som Ron Gessin, Richard Sanders , Tim Renwick, Rick Kemp och Dave Mattacks spelade på hennes skivor, så kunde jag inte låta bli att ge henne en ny chans.

Sakta men säkert öppnades sig nu ett fantastiskt universum med musik som kröp under skinnet på mig. Numera tycker jag Bridget St Johns musik verkligen sticker ut, att jag tidigare haft en annan åsikt begriper jag inte. Hon har en djup röst som kan jämföras med Nico, med den skillnaden att Bridget håller tonen. Sångerna är poetiska, vackra och närmast minimalistiska. På den första plattan är det helt akustiskt, men för varje album blir ljudbilden större. Efter att ha släppt sin fjärde platta 1974 flyttade hon något år senare till New York, hon blev en aktiv musiker i Greenwich village och gjorde amerikanska inspelningar. Någon ny platta blev det dock inte, det blev barn och som för många kvinnliga artister innebar det att hon lämnade musiklivet. Först på senare år har hon åter tagit upp gitarren i samarbete med bl a Kevin Ayers och Michael Chapman. Om det är någon ny platta på gång? Vet inte.

Discografi:

Ask Me No Questions  1969     

Songs For The Gentle Man  1971   

Thank You For...  1972   

Jumble Queen  1974

Lyssna på Bridget St Johns på spotify:

 

 

Bröderna Lönn

På radioprataren Kjell Allinges initiativ skapades i slutet av sjuttiotalet nya versioner av gamla schlagers. Ett gäng proggmusiker fick i uppgift att spela in dessa gamla låtar från 1940 och -50 talet. Gruppen fick namnet Bröderna Lönn.

Från vänster: Mats G Bengtsson , Thomas Stålberg, Thomas Wiegert,  Sigge Krants och  Thomas Tidholm

Från vänster: Mats G Bengtsson , Thomas Stålberg, Thomas Wiegert,  Sigge Krants och  Thomas Tidholm

Medverkande på skivan var Thomas Stålberg (från Kung Tung), elektrisk och akustisk gitarr, Thomas Tidholm (från International Harvester, Blomkraft, Träd, gräs och stenar, Arbete & Fritid och Hot Boys), sång, sopran- och tenorsax, klarinett, akustisk gitarr, Thomas Wiegert (från Kung Tung, Ragnarök, Cosmic Overdoze och Bazar), trummor, xylofon, klocka, Ove Karlsson (från Arbete & Fritid och Ljudbolaget), cello, akustisk gitarr, Anders Åborg (från Aston Reymers Rivaler, Drömpojkarna och Rockslusk), elbas, banjo, elgitarr, syntetisator (!), Mats G Bengtsson (från Gunder Hägg och Blå Tåget), orgel, syntetisator, och Sigge Krantz (från Stockholm Norra, Lava och Jajja Band), elbas.

 Under juli - augusti 1979 spelade detta gäng in en märklig skiva med namnet: "Säg det i toner". De gamla shlagerlåtarna har fått en minst sagt annorlunda inramning. Flera är klädda i smått psykedelisk dräkt med långa solopartier. Sjunger gör Thomas Tidholm, en man det går att säga mycket gott om,  men någon stor sångröst hade han inte. Nedan kan ni lyssna på skivans pärla, nämligen Tidholms "Alaskavisan", den enda originallåten. Den innehåller nästan sju minuters osannolik musik. En pratsjungande Tidholm berättar en smått surrealistisk historia medan  övriga musiker flyger iväg på häpnadsväckande soloutflykter.  Det flera minuter långa  instrumentalpartiet får mig än idag att häpna och njuta. Helt klart är  det en av de tio bästa låtarna som någonsin gjorts på svenska. Lyssna själv:
Bröderna Lönn - Alaskavisan
Albumet är idag omöjligt att få tag på,  om man inte hittar det i någon begagnat back.

Några album från 2014

Egentligen hade jag tänkt ägna de första månaderna av 2014 till att njuta av gamla favoritalbum, men jag kan inte låta bli att lyssna på nytt.
Här är några av de album jag lyssnat på 2014.

 

 

Rod Melancon – Parish Lines
Ung singer/songwriter från Louisiana, ett område med ett stort musikaliskt arv. Och visst kan man höra ekon från gammal Swamp rock när Rod går loss. Bitvis svänger det bra om denna rotmusik, men här finns också mer eftertänksamma låtar, som den vackra ”Dreamer”

 

 

Tony Dekker – Prayer of the woods
Great Lake Swimmers frontman Tony Dekker visar på detta soloalbum att han klarar sig utmärkt på egen hand. Här är det den akustiske trubaduren vi möter. Ljudbilden är mindre än på GLS plattorna, men det kompenseras av att Tony har skrivit några av sina vackraste melodier, någonsin.

 

 

BraAgas – Yallah!
BraAgas är en grupp från Tjeckien . De gör folkmusik från hela Europa, ofta med medeltida rötter. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst, men BraAgas lyckas göra underverk med detta ålderdomliga material. På skivan finns musik från såväl Balkan, Turkiet som judisk kultur. Det märkliga är att BraAgas lyckas koka om allt till en alldeles egen gryta.

 

 

Seth Lakeman – Word of mouth
Denne yngling är redan lite av en ikon inom modern brittisk folkmusik. Med nyskapande fiolspel, fantastisk röst och riktigt bra låtar har han blivit en av de mest framgångsrika folkmusikerna i Storbritannien.  Tyvärr har han aldrig lyckats nå ut till den riktigt stora publiken. Det borde han kunna med denna skiva, där låtarna smakar lika mycket pop som folkmusik . Kanske har framgången för Lumineers och Mumford and Sons öppnat dörrar som även Seth kan få smita ut genom.

 

Weeping Willows – The time has come
Vi var många som blev gripna när sångaren Magnus Carlssons nyligen medverkade i TV-programmet; ”Jills Veranda”. Av en händelse släpper Magnus grupp Weeping Willows nu nytt album. Det är på många sätt en tillbakagång till det sound Weeping  Willows en gång slog igenom med.  Lånen från sextiotalets pop och country är åter tydliga, stråkarrangemangen stora och Magnus Carlson sjunger sådär otroligt sorgligt som bara han kan.  Visst kan man dra paralleller till ett antal countryartister, men själv tycker jag att det låter otroligt mycket Scott Walker. Jag älskar detta.

 Lyssna på smakprov från albumen ovan, plus några till:

 

Kvinnliga favoriter

Några av alla dessa kvinnliga musiker som får för lite uppmärksamhet. Lyssna på dem genom att klicka på låtlistan nedan.

En stor del av den musik jag lyssnar på är gjord av kvinnor. Förklaringen till det är nog att jag intresserat mig för folkinspirerad musik och singer/songwriters.  Inom dessa genrer är självständiga kvinnor vanligare än i många andra musikaliska sammanhang. Låt mig nämna mina tre favoriter:

Sandy Denny
Har jag tidigare skrivit om här

Joni Mitchell
Av någon anledning har jag inte skrivit något om Joni på denna blogg, kanske för att hon är för självklar. Hon är ju en av de allra viktigaste personerna inom modern musik. Är en förebild för tusen och åter tusen artister. Utmärkte sig redan på sextiotalet som en extremt begåvad låtskrivare. Har aldrig stått still i sin musikaliska utveckling, utan ofta experimenterat på olika sätt. Under sjuttiotalet blev jazzinfluenserna allt tydligare i hennes musik. återvände så småningom till ett mer poporienterat sound. Mina favoritplattor med Joni är Blue och For the roses, båda från tidigt sjuttiotal.

Joan Armatrading
Har jag tidigare skrivit om här

Här är en Spotifylista med massor av kvinnliga singer/songwriters

Vill du läsa fler artiklar om kvinnliga musiker skall du klicka här

 

 

Psychedelia

Jag - som på sin höjd dricker rödvin - älskar musik som till stor del gjordes med drogers inflytande. Jag syftar på psykedelia.  Denna subkultur utvecklades under sextiotalet och bruket av främst LSD spelade en avgörande roll. Konst, litteratur och de flesta musikgenrer påverkades. Under flera år lät jazz, rock, pop, och folkmusik på ett sätt som de inte låtit varken förr eller senare. Man skulle utvidga sinnena . Märkliga instrument användes, oväntade och lekfulla arrangemang skapades .

Själv var jag bara en barnunge under de gyllene åren 1966-1969. Det jag hörde då var främst det som spelades på radio, vilket faktiskt var en hel del. Alla de stora sextiotalsbanden påverkades av trenden. Beatles gick före, men band som Rolling Stones, Kinks, The Who och Yardbirds följde snart efter. I USA hängde både Byrds och Beach Boys på .  Trots att jag gillade det jag hörde som barn dröjde det till början av 2000-talet innan jag fördjupade mig i denna musikaliska skatt. Vad är det då som gör att jag älskar psykedelia? Jo, det är lekfull musik som ofta balanserar på gränsen mellan genialitet och galenskap. Vem vet, kanske känner jag igen mig själv i denna balansakt?

  Tidigare har jag skrivit främst om psychedilsk folk. Här är några av mina favoritalbum inom brittisk psykedelisk pop och rock:

Beatles – Sgt Pepper hearts club band (-67)
Skivan som visade alla andra hur psykedelia skulle låta. Är fortfarande det bästa som gjorts i genren.

Idle Race  - Back to the story
En samlingsplatta med en grupp från Birmingham som under sent sextiotal var språngbräda för en ung Jeff Lynne. Några år senare blev han ledargestalten i  ELO. Redan i Idle Race visade Lynne att han är en låtskrivare utöver det vanliga. Låtarna är fantasifulla och ofta påverkade av såväl psykedelia som music hall.

Tomorrow - Tomorrow (1968)
Var tillsammans med Soft Machine och Pink Floyd ett av Londons framträdande psykedeliska band under sent sextiotal.  Alla tre banden spelade ofta på stadens psykedeliska klubb; UFO

Detta album innehåller tidstypisk musik av högsta klass, men tyvärr blev det ingen storsäljare. Gruppen upplöstes och gitarristen Steve Howe gick vidare till Yes.

 Traffic – Mr fantasy
Steve Winwood, Jim Capaldi, Chris Wood och Dave Mason startade Traffic som ett rent psychedeliskt band. På denna allra första platta är lekfullheten och låtkvalitén så hög att det egentligen inte kunde bli bättre och det blev det inte heller.

Alla albumen finns på Spotify. Här är en spotifylista med blandad psykedelia