söndag 27 oktober 2013

Propaganda för bortglömd musik: Mixed Media

Har precis sett första avsnittet av "Så mycket bättre", där Lill Lindfors behandlas som en gudinna. De andra musikerna tävlar om att höja henna till skyarna. Ett av många skäl till hyllningarna är säkert att hon var en av de allra första kvinnorna som gjorde musik på sina egna villkor. Under sextio och sjuttiotalet var detta extremt ovanligt. Schlagersångerskor fanns det gott om, men det stod nästan alltid män bakom och bestämde vad som skulle sjungas och hur det skulle framföras. Proggrörelsen talade om att släppa fram kvinnor, men gjorde det i mycket liten utsträckning.
Om man skall ta dem i kronologisk ordning så var det Monica Zetterlund, Lill Lindfors, Turid, Marie Bergman, Marie Selander, Anita Livstrand och Monica Törnell som visade vägen (Jag har säkert glömt någon)



En grupp som mycket väl platsar bland pionjärerna ovan är Mixed Media.
De bildades i Malmö under tidigt sjuttiotal och bestod av Ingalill Persson (senare Donsö), Kersti Olin,  Lena Olin och Elisabeth Barkstedt. Senare ersattes Kersti Olin av Ellen Olterman.
Först 1978 kom debutskivan på det lilla bolaget Bellatrix. Innan dess hade gruppen tackat nej till både RCA och Polar. Orsaken var att man var mycket noga med att få göra musik på sina egna villkor.
Debuten domineras av originalmaterial, men där återfinns också tre sånger skrivna av Dan Hylander.
Arrangemangen är till största del akustiska. Vännerna  Dan "Gisen" Malmqvist och Ale Möller hjälper till. Skall man sätta någon etikett på musiken ligger ordet vispop nära till hands. Det som får Mixed Media att sticka ut är tjejernas vokala arrangemang och  Ingalill Perssons  förmåga att skriva fantastiska låtar.
1979 släpptes andra albumet, "Levande". Som hörs på titeln är det ett livealbum som fångar gruppen i den miljö där de kanske var som bäst. Här spretar musiken mycket mer. Evergreens blandas med originallåtar. Bara två år senare upphörde gruppen. Det dröjde till 2006 innan deras musik återutgavs på CD under namnet "Komplett".  Denna CD, fylld med bra musik, går fortfarande att köpa på nätet. Däremot är finns inte Mixed Media på Spotify eller Youtube . Därför har jag laddat ner en av sångerna från debutskivan.

Mixed media - Frihet att söka

söndag 20 oktober 2013

Peter Lemarc och Pete Trallhatten


LeMarc eller Pete Trallhatten?

Det har blivit allt vanligare, på senare år, att landets kändisar är aktiva på webben. Jag antar man, på så sätt, vill kunna påverka mediabilden av sig själv.
En kändis som använder webben på sitt alldeles eget sätt är Peter LeMarc. Han har förstås en hemsida och är väldigt aktiv på Facebook, men det är framförallt hans aktivitet på Spotify som denna lilla artikel skall handla om.
Under pseudonymen Pete Trallhatten bjuder Peter på låtlistor av allra högsta klass. Utöver att vara en av Sveriges mest populära artister så är också Peter en mycket stor lyssnare, skivsamlare och  musiknörd. Han lär vara som ett levande rocklexikon. Detta framgår tydligt när man går in på Pete Trallhattens sida. Här finns Spotifylistor som vittnar om såväl stor kunskap i modern musikhistoria som en enorm nyfikenhet på ny musik.
Här följer bara några exempel på hans låtlistor.

Rockhistoria:
Best of British Rock pre-Beatles
What was the 1st Rock'n'roll Record?

Låtskrivare som sällan stod i rampljuset själva men vars låtar vi älskat med andra artister:
Send for the Doctor - Doc Pomus: Songwriter
Graham Gouldman: Songwriter
Barry Mann and Cynthia Weil: Songwriters

Ny musik:
Sånt jag lyssnat på, 18 oktober 13
Mixtape - 100 låtar jag gillar just idag
På listorna med nyare musik finns det gott om singer/songwriters , något som självklart faller mig i smaken.

Peters LeMarc-musik som du inte hittar på hans ordinarie album:
Ur gömmorna: baksidor, duetter & annat
LeMarc för andra

Världsmusik och nörderi:
Världen runt på 11 timmar
Over the Rainbow
35  versioner av samma låt
Den unge John Lennons spellista


Jag slås av den enorma bredden på musiken. Pop, rock och soul dominerar, men här finns även country, världsmusik, jazz och t o m en del schlager. Det allra mesta faller mig i smaken och just nu tycker jag inte att jag behöver input från så många andra ställen för att kunna få en bra bild av såväl musikhistoria som nutidsmusik. Tack Peter - Pete Trallhatten-  LeMarc, du är kanske den som mest påverkat vad jag lyssnat på 2013

fredag 18 oktober 2013

Sofia Jannok, Samisk Indiepop

Sofia Jannok  - Ápi ( Wide as oceans)
På sina två första album kändes det som om Sofia Jannok inte kunde bestämma sig. Skulle hon göra pop, folkmusik eller, rent av, jazz? Svaret, på denna tredje platta, blir indiepop på samiska. Visst känns det lite mystiskt, folkligt med de tunga trummorna och sättet att sjunga, ibland jojka. Ändå är det svårt att kalla det något annat än pop. Skivan är producerad av Säkert producenten; Henrik Oja och visst hörs det.
Oavsett vad man kallar musiken är det en otroligt jämn skiva. Allt är bra. Från den poppiga titellåten till den vackra jojken Viviann. Samiska visar sig vara ett otroligt vackert sångspråk. Läser man den engelska översättningen av texterna förstår man att Sofia även har något viktigt att berätta. Lyssna och njut. Hela albumet finns på Spotify


söndag 13 oktober 2013

Varför heter bandet som det heter?


Under avdelningen helt meningslöst vetande levereras härmed en smått osannolik lista på musikhistoriens grupp och artistnamn. Här får du reda på varför  David Bowie, Beatles, Pink Floyd och Fairport Convention
heter som de gör. Dessutom hittar du förklaringen till tusentals andra gruppnamn. Allt du behöver göra är att klicka på länken nedan:

http://www.bittersuiteband.com/music_band-name-origins.htm

lördag 12 oktober 2013

Humble Pies bortglömda LP




För många är Humble Pie ett boogie rockband med tunga elektriska gitarrer och en ylande sångare. Den beskrivningen stämmer på de flesta album gruppen gav ut. Deras andra platta från 1969, Town and Country, är dock något helt annat. Albumet är, till stora delar, akustiskt. De hade hiten ”Natural born Bugie” i ryggen och förväntningarna fanns på fler tuffa rocklåtar. Då släpps denna skiva. Redan på första spåret – Take me back – så är det den akustiska gitarren som talar och Steve Marriotts röst smeker snarare än ylar. Visst finns det några rocklåtar, men även då hörs de akustiska gitarrerna och ljudet är mer folk-blues än tung rock. Det är flummigt och vackert just på det sätt som är så typiskt för 1969. Efter detta album bytte de skivbolag,  Peter Frampton hoppade av,  Steve Marriott tog allt med över bandet  och gav det ryktet som boogierock band. Men, som sagt, om du vill höra Humplie Pie göra något helt annat, så skall du lyssna på Town and Country

Skivan finns på Spotify

söndag 6 oktober 2013

Jenn Grant - Beautiful wild



Ännu en kvinnlig singer/songwriter som sticker ut i mängden. Det är mycket tjejer i mina öron 2013.  Ovan kan du lyssna på skivans bästa spår. Hela albumet finns på Spotify

fredag 4 oktober 2013

Agnes Obel - Aventine



Albumet, Aventine,  låter som tonsatt Erik Satie, men det är Agnes Obel. Danskans musik rör sig någonstans i gränslandet mellan konstmusik och Singer/songwriter.  YouTube klippet ovan innehåller en av skivans bästa låtar. Gå gärna in på Spotify och lyssna på resten