Skamvrån - Kom hit
Denna fyra spårs EP har fullständigt överaskat min hjärna.
Dessa bråmogna tonåringar har totalt invaderat mitt hjärta.
Deras utmanande texter har utförligt värmt min ålderdomliga själ.
Jag skrev recensionen nedan för några månader sedan:
Skamvrån är ett band från Göteborgstrakten som består av Elin Buxfeldt sång och keyboard, Rebecka Schutt slagverk, Olof Källström bas, Albert Wendesten gitarr samt Klara Goliger sång och keyboard. Jag antar att det är Elin som har huvudansvar för sången.
I november 2015 vann bandet musiktävlingen Partillerocken, en klassisk rockbandstävling på västkusten.
Det var längesedan jag blev såhär förtjust i ett band. Skamvrån gör låtar som sätter sig, har spännande texter, oväntade arrangemang och - inte minst - sång av högsta klass. Medlemmarna i bandet är mycket unga, men musiken låter förvånansvärt mogen. ja, nästan gammaldags. .Flera har kallat det nyprogg, och visst kan man höra sådana influenser.
I maj släppte man en EP med tre låtar.
Låt mig gå igenom plattan låt för låt:
Fel
Inleds med kyrkoliknande orgelspel, därefter ett punkigt gitarriff, snart tar Elin Buxfeldt självklara stämma över. Texten sticker ut. Jag gillar speciellt den inledande raden:
"Jag har en yllekofta, second hand som luktar gammalt lik
och är det ingenting du bryr dig om, så möts vi på ett fik".
Gittarlåten
En lättnynnad, glad låt om hur tänd man kan bli på kvinnliga gitarrister.
"Åh, när tjejer lirar gura, går med på allt du föreslår,
Åh, när tjejer lirar gura,jag kommer nästan där jag står",
sjunger Elin i refrängen.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur annorlunda det blivit om en man att sjungit orden
Göran
Den musikaliskt mest avancerade låten och min absoluta favorit. Börjar långsamt, nästan tveksamt, men växer sakta ut till en svulstig ballad med körer och gitarrspel som får mig att tänka på sjuttiotalets symfonirock. Åter är det en text som skulle bli smått sexistisk om en man sjung. Men i munnen på en ung tjej blir orden något helt annat.
Efter segern i Partillerocken har Skamvrån bland annat deltagit i visfestivaler. Där passar de väl in, för trots den elektriska sättningen och det smått punkiga förhållningssättet, så finns det samtidig något visaktigt i framförandet.
Det skulle förvåna mig mycket om vi inte för höra mycket mer av Skamvrån framöver.
Egentligen har jag inte så mycket mer att tillägga så här några månader senare. Skamvrån släpper inte greppet, de kommer att ruska om mig mycket och länge. Ända skälet till att att de inte hamnat högre upp på listan är det faktum att skivan bara är en fyra spårs EP, egentligen hör den faktiskt inte alls hemma på en albumlista, men det skiter jag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar