lördag 10 december 2016

2016 års bästa album nr 24-20



24. H’SAO -Saar
De bor i Montreal har sina rötter i Tchad och gör alldeles underbar vocalbaserad musik. Med stor musikalitet blandar de tradition och moderna klanger. Det är stämningsfullt och svänger på en gång. Världsmusik när den är som bäst.

23. Emitt Rhodes – Rainbows ends
Emitt Rhodes släpper ett nytt album efter 43 år! Han gjorde sig ett namn som motor i bandet The Merry-Go-Round på sextiotalet. Därefter följde en solokarriär under tidigt sjuttiotal. Resultatet blev ett antal riktigt bra album som alldeles för få ville köpa. Hur låter då denna comeback? Jo, delvis mycket bra. Inledande Dog in a chain och titellåten är exempel på den typen av melodiös pop som Rhodes alltid varit mästare på. Produktionen känns 2000-tal och rösten låter lika bra som för 43 år sedan. Det finns genomgående en blå ton som jag gillar, men ibland blir det lite väl mycket melodiradio över arrangemangen.

22  Jude Johnstone -A women’s work
Denna Nashville baserade singer/songwriter har gjort sig mest känd som låtskrivare för andra, men även hennes egna album har alltid varit bra. Denna skiva har bara funnits ute någon vecka och jag har inte riktigt lyssnat in mig på den, men låtarna går rätt in redan vid de första lyssningarna. Det kan betyda att de går lika fort ut igen, men i detta fall tror jag att musiken kommer att bygga ett bo i mitt hjärta

21. Carl Anton  Carlsson Allt blommar i sinom tid
Detta är en mans verk. Carl Anton har inte bara skrivit all text och musik, han spelar också nästan alla instrument. Ljudbilden domineras av varma akustiska gitarrer och piano i moll. Som gjort för Folk och Fä kan man tycka och jovisst, jag gillar verkligen detta. Carl Anton Karlsson skapar någon slags folkhemsvariant på folkmusik och psykedelia. Han nämner själv att inspirationen är hämtad från Dungen, Allan Edwall och jämtländskt vemod.  Visst går tankarna till Dungen, särskilt i den inledande ”solnedgången", men här finns även en popkänsla. En sång som ”Bättre” skulle kunna vara gjord av det gamla nittiotalsbandet Pontus och Amerikanerna. Ingen dålig jämförelse om ni frågar mig.

20. Peter Lemarc – Den sköra tråden
Berör som alltid

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar