Hon är från Kanada och gör musik i typisk amerikansk traditon. Om man vill kan man bunta ihop henne med allt från lågmäld Neil Young till Lucinda Williams. Musiken på nya albumet Spectators är inte unik, snarare styr den i traditionella fåror där många plöjt förut. Ändå, eller kanske just därför, går det rätt in i hjärtat på mig. Det finns inte en dålig låt. Från den lätt rockiga, Years till den stråkfyllda Soft Wooden Towers är det hudlöst vackert. Amelias röst smakar tårar och vemod, arrangemangen är otroligt smakfulla och melodierna får mig att smälta inombords.
fredag 1 november 2013
Amelia Curran är det bästa jag hört på länge
Hon är från Kanada och gör musik i typisk amerikansk traditon. Om man vill kan man bunta ihop henne med allt från lågmäld Neil Young till Lucinda Williams. Musiken på nya albumet Spectators är inte unik, snarare styr den i traditionella fåror där många plöjt förut. Ändå, eller kanske just därför, går det rätt in i hjärtat på mig. Det finns inte en dålig låt. Från den lätt rockiga, Years till den stråkfyllda Soft Wooden Towers är det hudlöst vackert. Amelias röst smakar tårar och vemod, arrangemangen är otroligt smakfulla och melodierna får mig att smälta inombords.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är hon bra...! Den här skivan finns fortfarande i min växlare, liksom nya Dawes och nya Iain Matthews. Tre skivor som pockar på uppmärksamhet och är svåra att inte lyssna mera på...
SvaraRadera