Du som läser denna blogg regelbundet vet att lågmäld akustisk musik dominererar. Wolf People är något helt annat. Deras senaste album, Fain, är tung psykedelisk rock. Detta unga, engelska band jämnförs ofta med sjuttiotalsband som Traffic och tidiga Jethro Tull. Jag behöver dock inte höra särskilt mycket för att genast tänka på svenska namn som tidiga Kebnekajse, Fläsket brinner, Made in Sweden och - inte minst- Dungen. Och mycket riktigt, går man in på Wolf Peoples hemsida redogör de genast för sin kärlek till svensk och finsk sjuttiotals psykedelia.
För mig känns bandets tunga, lätt kantiga musik som en välbehövlig vila från de akustiska tongångar jag vanligen lyssnar på. Men jag hade inte tyckt om skivan om det inte varit för melodierna. Mitt bland alla riff och solon finns starka melodier och mycket bra sång. Precis som många av förebilderna har bandet även tydliga folkinfluenser. Sammanfattningsvis kan man säga att Fain ger mig en nödvändig energidusch i detta höstmörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar