S:t Eriksgatan: Europas största skvbutiksgata

Åkte till Stockholm. Efter att ha avverkat Skansen med mera, ville sonen och jag titta på skivor. Av en händelse hade jag med mig "Rock n' Roll Magazines guide till svenska skivbutiker". Denna togs nu fram och jag upptäckte att just på S:t Eriksgatan var det väldigt tätt med skivaffärer. Vi började vid gatunummer 1 och vandrade uppåt. Det visade sig att de allra flesta butikerna låg norr om S:t Eriksbron. Det blev en ganska lång vandring, men tillslut kom vi fram till några butiker och fick följande intryck:

Skivbörsen
Det fanns ingen skylt utanför, därför såg vi inte affären först . Väl innanför dörren kändes det nästan som om skivorna skulle falla på oss. Det var travar av vinyl och CD-skivor i ett rum stort som mitt kök. På golvet strök dammet och annat skräp sig kring mina fötter. Bakom disken stod en allvarlig man och kontrollerade kvalitén på en -troligen- nyinkommen trave med vinylskivor. Efter en stund förstod vi att det fanns ett rum till en trappa ner. Väl där bredde det ut sig ett mindre hav av skivor. Ibland trodde vi att vi hittat ett system, att skivorna var sorterade på något vis, men mest blev vi bara förvirrade av alla travar och lådor. Samtidigt var det en enormt inbjudande röra. Det kändes som om alla vi som rotade i högarna var på skattjakt. Någonstans bland dessa skivor hoppades vi finna den där plattan som vi letat så länge efter.  Innan jag lämnade butiken frågade jag mannen bakom disken varför det ligger så många skivaffärer just utmed S:t Eriksgatan. Han tittade upp från sina vinylskivor och svarade: "Vi var först, sedan kom de andra efter." Jaha, ren skryt, tänkte jag.

The Beat Goes on
Här var betydligt mindre och helt tomt på folk när vi steg in. Bara ett rum, välsorterat och en vänlig man bakom disken. Begagnat 60, 70 och 80-tal dominerade på hyllorna. Jag frågade även här varför just St Eriksgatan har så många skivaffärer och fick följande svar:
"Skivbörsen var först. De var här redan på sjuttiotalet,  sedan kom det fler och fler. Som mest var det ca 20 butiker. Då var det den största skivbutiksgatan i hela Europa"
Jaha, svarade jag och skämdes lite för att jag inte trott på det svar jag hade fått på Skivbörsen.

Record Hunter
Här fann vi två våningar med musik. Till min sons glädje var det inte bara retro, utan även House och annat för mig obegripligt. Fattade jag rätt så såldes det både begagnat och nytt. Lokalen var välfylld med besökare som i de flesta fall var betydligt yngre än på Skivbörsen. Detta var också det enda stället där vi såg kvinnor.

Atlas CD Börs
Stor lokal, välsorterat med blandad musik. De flesta besökarna stod samlade på ett ställe och pratade med varandra och med mannen bakom disken. Kändes familjärt på gott och ont.

Nostalgipalatset
Oj, oj, klart störst. Otroligt välsorterat och genomtänkt. Här stod inte bara slumpvis utställda travar med gamla skivor. Hade kanske väntat mig bred pop och rock från sextio och sjuttiotalet. Och visst fanns det listmusik, men mycket var betydligt ovanligare skivor från dessa- och andra- årtionden . Skiva efter skiva visade sig vara raritet. Själv hittade jag flera album som jag skulle velat ha om inte priset varit så högt. Nostalgipalatset hade bäst sortering, men verkade också vara dyrast.

Golden oldies  shop
Snygg skylt, vacker fönsterskyltning, men stängt. Gav upp och ringde efter familjetaxin, då öppnade det. Det blev en kort stund i den lilla butiken som var lite av det jag trodde att Nostalgipalatset skulle vara, bred pop och rock från femtio, sextio och sjuttiotalet. Hann se en gammal vinylsingel med Björn Skifs innan jag fick skynda ut till väntande bil


En spännande promenad hade nått sitt slut. En väldigt rolig vandring, , än om det skulle varit ännu häftigare att gå utmed gatan när det låg 20 skivbutiker där. Om vi köpte något? Nä, jag hade bestämt mig för att inhandla Mick Softleys album Sunrise, men eftersom ingen hade den vände vi hem tomhänta. Vi hade dock välfyllda hjärtan. Hur det gick till kan nog bara en riktig skivnörd förstå, eller möjligen en annan pappa.