tisdag 13 augusti 2013

De bästa svenska albumen 2013 - så här långt



Den uppmärksamme observerade att det inte var med något svenskt på listan över de fem bästa albumen. Orsaken till det var helt enkelt att jag valt att göra en separat lista med svensk musik. Här kommer den.

1. Sara Thuresson – Jag tror det är möjligt
Denna vispoet går från klarhet till klarhet. Skall jag vara ärlig kan jag inte alltid ta till mig hennes texter, men orden är vackra, det räcker långt. Musiken går däremot direkt in. Låtarna är otroligt jämna, det finns faktiskt inte en svag låt på denna skiva.  Albumet  blir till en mjuk filt över själen. Låter kanske för tillrättalagt och sövande för vissa. Men ärligt talat, gillar inte vi alla en mjuk filt?

 
2. Axel  Sondén och Flyttfåglarna – På gatan nedanför
Något av de charmigaste jag hört på länge. Med sättningen akustisk gitarr, fiol, ståbas och trummor, spelar detta band så jag smälter.  I mina öron låter det Evert Taube möter Håkan Helström . Nära, innerligt och svängigt på en gång. Sedan må det vara hänt att inte Axel sjunger bäst i världen och att han ibland tvingar in texterna i melodin.  Den otroliga spelglädjen gör att jag förlåter allt.


 

3. Stefan Sundström – Under radarn
Det är en nedtonad Sundström som hörs på denna skiva. Brölandet och Stones influenserna är nästan helt borta. Istället är det eftertänksamma texter till ett folkrockigt komp som dominerar.  Andra har kallat det dystert och tungrott, själv tycker jag att han är som bäst så här. Folkvang – Folkvang

4. Björn Olsson – Lite nya melodier
Björn Olsson är en udda figur i svenskt musikliv. I rockkretsar är han ofta mannen i bakgrunden. En gång var han medlem i grupperna  Union Carbide Productions och The Soundtrack of Our Lives, men offentlighetens ljus blev för starkt och numera är han mest producent och låtskrivare åt andra.  Inte minst har han varit med och skrivit mycket till Håkan Hellströms skivor. På sina soloalbum gör Björn musik som har  ganska lite med rock att göra, istället är det instrumental stämningsmusik. Det går inte att ta miste på att Bo Hansson är en av förebilderna, en annan är Ennio Morricone. Det hör man inte minst på visslandet som finns i Morricones musik och som har blivit lite av ett signum för Björns plattor. En av låtarna på detta album heter t o m ”Visslig i D”. En annan melodi heter Anna Norling och känns igen som signaturmelodin till TV-serien: ”De kallar oss artister”
Skall jag vara ärlig så har jag inte lyssnat så mycket på Olssons tidigare plattor, men denna har fångat mig. Den platsar väl bland de skogsrockplattor som står i min bokhylla.


5. Folkvang - FolkvangMer instrumental musik. Även här vilar Bo Hansson ande över alltihop, men medan Björn Olsson puttrar på och är småtrevlig, smyger Folkvagn omkring i den mörka skogen. jag älskar mörka skogar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar