Antony and the Johnsons - The crying light
Det låter som om Antony gråter och sjunger på en gång. Denna röst, detta vibrato kan få den mest hårdhudade att smälta. På detta album är det lugnare, långsammare och mer känslosamt än någonsin. Ofta saknas trummor, stråkarna glider försiktigt fram och över alltsammans denna röst.
Det har tagit sin tid, men en efter en kryper sångerna ända in till hjärtat på mig."Epilepsy is dancing" är en sådan låt, "Another world","Dust and water" och "Aeon" är tre andra. Bäst fungerar detta album när det regnar ute. Bättre soundtrack till höstregn får man leta efter.
Jag vet att Antony and the Johnsons spelade med Göteborgs symfonikerna på Way Out West i somras Det måste varit en upplevelse, särskilt om det regnade
Hm, inte min melodi! E han man eller kvinna? Spelar ju egentligen ingen roll, men, nä för släpigt för min smak!
SvaraRaderaEn mycket särpräglad artist. Ett original som sticker ut i den lagomkryddade smeten.
SvaraRaderaJag var ganska besviken på Way Out West faktiskt. Inte så konstigt iofs - de kan inte ha hunnit repa så mycket tillsammans. Men han utnyttjade inte symfoniorkesterns potential på långa vägar - de smäktade mest med och det lyfte aldrig som det kunde ha gjort.
SvaraRadera