Jason Lytle - Yours Truly, the Commuter
Jason Lytle hade jag aldrig hört talas om. Men för en tid sedan började vänner på nätet hylla hans solodebut. Värt att kolla in, tänkte jag och skaffade skivan. Först förstod jag ingenting. I mina öron lät det mesta på detta album förfärligt likt det vanliga radioskvalet.
Plattan lades undan och glömdes nästan bort. Det var först när jag la in musiken på iPoden som saker började hända. Lytle låtar blev till soundtrack vid buss och tågresor. Medan jag tittade ut på regnvåt asfalt och höstgula löv, sjung denna man sina vemodiga sånger i mitt öra.
”Fürget it” blev den första låt jag blev förälskad i. Den är långsam, pompös, med få ord, inte alls typisk för plattan. Sakta fångades jag av allt fler sånger. Låten “Yours Truly, the Commuter” är en molltyngd popsång om att pendla. Den fick mig att stampa takten så häftigt att folk på bussen tittade undrande.
”Brand new sun” känns som den varma filt jag behöver i höstrusket. ”Rolling home alone” ger mig lust att krama mina medpassagerare. (Lugn, jag behärskar mig). Så kan jag hålla på, låt efter låt har fått grepp om mig. Denna indie rock från Montana har fått gubben ner på knä.
Om du blir nyfiken på hur en varm filt i höstrusket låter, så kan du lyssna här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar