Bruce Springsteen är en riktig folkrockare numera. Om någon skulle sagt det i slutet av sjuttiotalet , så skulle jag bara skrattat. Då var det helt andra rötter som kunde spåras i Bossens musik. Plattor som Born to run, Darkness... och The River hämtade framförallt influenser från sextiotalssoul, Phil Spector och Rock n´Roll. Det dröjde dock inte så länge förrän de mer folkliga sidorna hos Bruce hördes. På albumen Nebraska och The Ghost of Tom Joad är det Woddy Ghutrie ande som svävar över musiken. Senare blommade folkmusiken ut helt och hållet på The Seeger Session.
På nya plattan är Springsteens musik en blandning av klassisk Boss-rock och en närmast irländsk folkrock. Musikerna består till viss del av medlemmar från E-street Band, men det finns också med folk från The Seeger Sessions. Här finns en experimentlusta som imponerar. Denne 62-åring provar och leker med alla sina influenser på ett sätt som få vågar. Det är feta gospelkörer, stråkarrangemang och blåssektioner. Visst blir det det lite för mycket av alla ingredienser ibland. I "Death of my home town" får blåset, skrålkörerna och hejaramsklappandet mig att tänka på en berusad fotbollsklack.. Dock är det ett av undantagen. För det mesta lyckas Springsteen skapa en musikalisk helhet som jag kallar god smak
Min favoritlåt, just nu, är den Tom Waits doftande Jack of all trades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar