Min värld dränks snart av unga, kvinnliga, amerikanska singer/songwriters. De flesta glider förbi likt en modern bil en mörk höstkväll. Några få kryper in i mitt bröst och bygger bo. Antje Duvekot är en av dem. Hennes sånger är fyllda med en ömhet som känns familjär. Som om en vän sitter i min soffa och öppnar sitt hjärta. Jag lutar mig automatiskt fram för att höra bättre. Nickar bifall och hummar instämmande. Tänker att denna vänskap skall bestå länge.
Jag tror att det framförallt är smärtan i rösten som jag fångas av, eller så är det bara så att mitt hjärta stod extra öppet just nu.
Lyssna
Visst är hon bra!
SvaraRadera"The Near Demise of the High Wire Dancer" var en av 2009-års höjdare och fick mig att bli intresserad.
Den nya är också riktigt bra!