söndag 15 mars 2009

Till en vän

Den äldre generationen lämnar oss.
En efter en dör dom bort och vi är plötsligt äldst.
Du och jag som nyss satt i sandlådan,
vi har inte längre någon mamma och pappa att ropa på.
Ändå finns dom där.
När jag ropar på min son så hör jag min far i rösten
och när din dotter slår ut med händerna så ser du din mor i gesten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar