Jag återkommer med jämna mellanrum till min tonårsdotter. Man kan fråga sig vad hon gör i en blogg som till största delen handlar om musik?
Jo, det är i musiken vi möts. Efter dagar av sms;ande och msn;ande, blandat med ett och annat "hmm" och "tjaaata", så är det nästan alltid musiken som får oss att börja tala med varandra. Ofta är det bara några få ord, som: ”Pappa har du den där skivan” eller ”bra låt”. Men någon gång ibland händer det att vi blir sittande och pratar. Vi låtsas att vi snackar musik, men båda vet att vi gör mycket mer än så.
Igår tog hon fram den akustiska gitarren och visade mig den nya låten hon lärt sig. Det stack till i hjärteroten när ”Knocking on Heavens Door” kom från hennes mun och fingrar.
- Häftig låt va? Fast den har du väl som vanligt på nån platta, eller?
Nu kunde jag haft en lång utläggning om Bob Dylans original, vilket humör han var på när han gjorde låten och vilken sorts papper han skrev den på
Men jag bara log och nickade.
Sedan pratade vi olika intron, ackord och så småningom drömmar och längtan efter att kunna någonting riktigt bra.
Ibland är det inte så dumt att både vara tonårspappa och lagom mycket musiknörd
Okej härligt samspel med tonårsdottern, låter bra, men hur va det nu med Bobs humör etc.?
SvaraRadera