Lucy
Ward - I dreamt I was a bird
Vi översvämmas just nu av amerikanska singer/songwriters. Kul, tycker jag, mycket är bra. Samtidigt är det synd att inte samma uppmärksamhets ges de engelska musiker som rör sig i samma musikaliska landskap, men som inspireras mer av brittisk folkmusik mer än amerikansk country. Lucy Ward är ett exempel. Hon började sin karriär som ett löfte inom brittisk folkmusik. Med åren har hon dock blivit allt svårare att sätta etikett på. Numera har hon en alldeles egen stil som blandar singer/songwriter traditionen med brittisk folkmusik. Hennes nya album innehåller någon traditionell sång, men det är originallåtarna som dominerar. Inte minst är det Lucys texter som berör med sina poetiska ord. Detta är en mycket bra skiva, tyvärr är den lite ojämn. Jag är dock lugn inför framtiden, Lucy Ward har inte nått sin topp än. Mycket talar för att hon kommer att få stor betydelse i engelskt musikliv framöver , så begåvad är hon.
.Favoritlåt: Ode to Whittaker Browne.
Vi översvämmas just nu av amerikanska singer/songwriters. Kul, tycker jag, mycket är bra. Samtidigt är det synd att inte samma uppmärksamhets ges de engelska musiker som rör sig i samma musikaliska landskap, men som inspireras mer av brittisk folkmusik mer än amerikansk country. Lucy Ward är ett exempel. Hon började sin karriär som ett löfte inom brittisk folkmusik. Med åren har hon dock blivit allt svårare att sätta etikett på. Numera har hon en alldeles egen stil som blandar singer/songwriter traditionen med brittisk folkmusik. Hennes nya album innehåller någon traditionell sång, men det är originallåtarna som dominerar. Inte minst är det Lucys texter som berör med sina poetiska ord. Detta är en mycket bra skiva, tyvärr är den lite ojämn. Jag är dock lugn inför framtiden, Lucy Ward har inte nått sin topp än. Mycket talar för att hon kommer att få stor betydelse i engelskt musikliv framöver , så begåvad är hon.
.Favoritlåt: Ode to Whittaker Browne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar