Bland
musiker som rörs sig i gränslandet mellan folkmusik och jazz uppstår det
ständigt nya konstellationer och Jonas Knutsson är med i de flesta. Åtminstone
känns det så. Och vad gör det när allt Jonas rör vid tycks bli till guld. Här
samarbetar han med Mats Öberg och Lena Willemark. De har gjort en platta som inte bara har ett
vackert namn, utan som även innehåller just sådan stämningsfull jazzfolk
som Knutsson så ofta är inblandad i. Musiken
är som en vårbäck på västkusten. Rinner stilla fram för det mesta, men hoppar till och
gör små krumsprång då och då. Låten
"Stugan" är ett bra exempel. Pianot inleder närmast drömskt, innan saxen så
småningom lirkar upp melodin, får den
att blomma ut i starka musikaliska färger. Slutligen ansluter sig fiol och
snart forsar musiken fram. Improvisationerna blir allt vildare innan lugnet
tillslut återvänder och spåret avslutas som det började; med ett ensamt piano.
Detta är verkligen musik som jag vill lyssna mer på.
Detta är verkligen musik som jag vill lyssna mer på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar