Visan idag

En gång var visa lika med äldre herrar som högtidligt framförde Bellman och liknande. Den svenska visvågen på sextiotalet förändrade detta radikalt. Sångerna blev fräckare, mer politiska och man påverkades av liknande musik i såväl Europa som USA. Hur mår då visan 2013? Jo, bra. Under våren har flera album kommit ut som alla tydligt visar att genren lever i högsta välmåga. Framförallt är det en musikstil som fortfarande håller texterna högt. Vill du ha ord som inte bara är ytlig fernissa åt musiken, så skall du lyssna till dagens visa. De första som listas har jag skrivit om tidigare, vill du läsa mer om dem klickar du här

 
Stefan Sundström - Under radarn

Sara Thuresson - Jag tror det är möjligt

Axel Sondén & Flyttfåglarna  - På gatan nedanför

Skator- Vita kalla

Christina Kjellsson - Ökensand
Som vanligt är det Christinas texter som får mig att njuta. de är kluriga, roliga och - ibland - tydligt politiska.
Skivans första spår - Ingenting för oss -  är ett underbart exempel på det senare. Med en rimförmåga som får mig att häpna beskriver hon egoismens Sverige.
Musiken blir mer och mer pop för varje skiva som Christina släpper. Jag är inte helt bekväm med det, vissa melodier  och arrangeman ligger farligt nära dansband. Texterna gör att jag överser med lalligheten och lyssnar om och om igen.

Gunnar Källström & Fridens Liljor - Fåglar med höjdskräck
Gunnar framför här sånger av Norges kanske främste viskompositör Alf Cranner. Det är fantastsik musik och  tänkvärda texter. Översättningarna känns varsamma och arrangemangen är folkrockiga. Kompgruppen, Fridens Liljor imponerar mer för varje album. Här saknas helt Gunnars buskisjargong som han ofta haft på tidigare plattor. Personligen tycker jag det är ganska befriande att slippa tjofaderittan och spotta snus humor.

Dan Viktor & Vägen Hem
Dan kommer från samma  Göteborgska vismiljö som Christina och Gunnar. Här är det dock rockigare. När det är som sämst blir det melodiradiorock, men gör man en sång som Förlåt är allt förlåtet.

Maja Heurling - Tänk om kärlek inte övervinner allt
Denna skiva kom 2012, men jag kan ändå inte låta bli att ta med den här. Det är nämligen min absoluta favorit just nu. Majas musik är tydligt rotad i både svensk vistradition och amerikansk Dylan/Springsteenrock. Jag är inte helt säker på att Maja själv skulle glädjas över jämförelsen med denna grabbmusik, men nog kan jag höra tydliga influenser från såväl nämnda amerikaner som Lundell och Winnerbäck. Andra tycker Maja påminner om Melissa Horn och jovisst, i de mer akustiska sångerna låter det ibland som en mer vuxen Melissa. Trots alla influenser står Majas musik i alla högsta grad på egna ben.

Självklart har jag en Spotifylista som heter Visa på 2000-talet