tisdag 2 juli 2013

Propaganda för bortglömd musik - West och Garrie

Ständigt hittar jag nya guldkorn från det jag anser vara musikens gyllene år, 1969-73.  Här är två nyfunna plattor som jag lyssnar mycket på just nu:




Keith West -  Wherever my loves goes
West var sångare i Tomorrow, bandet var en del av den brittiska psykedeliska vågen  under sextiotalet. Han hade också en stor hit som soloartist 1967 med  "Excerpt from A Teenage Opera".
På denna skiva - utgiven 1971-  blandar han elektrisk rock med mer akustisk musik. Arrangemangen är mycket tidstypiska. När det är som bäst mixas akustiska och elektriska instrument till en folkpsychedelisk gryta. Dessutom sjunger Keith West med en röst som får en att vilja lyssna mer. Allt detta gör Wherever my loves goes till mycket bra skiva. Tyvärr har Keith West karriär inte gått något vidare, idag sägs han vara utan skivkontrakt och aktiv inom reklambranschen.
Lyssna här




Nick Garrie - The Nightmare of JB Stanislas.
Detta är något jag tipsades om helt nyligen. Skivan gavs ut 1969 i mycket liten upplaga. På senare år har den dock givits ut på CD och blivit lite av en kultplatta för folk som gillar musik från denna tid. Garries låter i grunden som en tidstypisk singer/songwriter, men i låtar som Wheel of fortune hörs också tydliga psychedeliska inslag. Han föddes i England med en rysk far och skotsk mor, men tillbringade tonåren en fransk internatskola. Kanske är det inbillning, men nog tycker jag att jag kan höra denna kulturblandning i musiken. I motsats till West tycks Garrie åter fått fart på sin karriär sedan unga musiker och skivsamlare uppmärksammat honom. Nytt material har kommit och turnéer görs.

Lyssna här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar