Konstigt ändå, vad en massa tankar som far igenom huvudet på en tiondels sekund

Sitter på tåget. Tittar framför mig i kupén.

...det finns hörselsnäckor i nästan alla öron. Jag undrar vad de lyssnar på?
Han där i långt svart hår och skinnjacka? Hårdrock? Nja, han sitter ju helt still, inte en enda muskel rör sig i takt. Snarare lyssnar han på en ljudbok. Lemmys memoarer kanske?

Tonårstjejen i stripigt hår och fd vita gympadojor? Vad lyssnar hon på? Högerfoten rör sig rytmiskt. Förresten är stripigt ett ord som håller på att dö ut. På sjuttio och åttiotalet kunde man ha stripigt hår. Det var fult och folk betalade dyra pengar för att krulla sig på konstgjort sätt. Nu är stripigt hår vackert och modernt, så därför heter det inte stripigt längre. Det heter rakt hår. Den unga tjejen med rakt hår och gympadojor har säkert rakat håret. Nä, jag menar inte att hon använt rakhyvel, snarare en sån där tång som drar ut lockarna och gör dem platta.Förresten heter det inte gympadojor heller numera. Det heter något tufft på amerikanska. Vad minns jag inte.

Hon lyssnar nog på något obegripligt.
Skall jag gå fram och fråga vad de lyssnar på? Nä, så gör man bara inte...

Jag sätter in hörselsnäckor i mina egna öron istället. Wilco – Impossible Germeny fyller upp tåget.

...plötsligt rör sig alla till min musik. Den rakade tjejen tittar rytmiskt upp i taket (Jag visste inte att man kunde titta upp i taket, rytmiskt)
Killen med det långa håret? Rör sig långsamt till gitarrsolot i mitt öra. Förresten undra om även killen har rakat håret? Han har definitivt färgat det i alla fall...