Vi lever en tid då idoltävlingar och skivbolagskriser likriktar musiken alltmer. Det talas om stil, närvaro, nå in i kameran och pitch, men allt är maskintillverkat.
Undrar var människan får plats?. Jag vill ha musiker som är på riktigt, som inte bara ler, utan som också svettas, fiser och har ångest.
Självklart skall det finnas musik för topplistorna, som massorna älskar och som får chipsen att glida lätt ner imagen. Det vore föraktfullt att säga något annat. Men det kantiga, skeva, inåtvända och nyfikna behövs också. Om inte annat för att vattna och inspirera den breda kulturen.
Tyvärr verkar Sverige snart vara för litet för att ha plats för något annan än maskintillverkad musik för massorna.
Men än finns det hopp. Här är ett exempel på musik som bryter ramar. Toner som aldrig får plats i idol, men väl i mitt hjärta:
Dansbandskampen, Idol och Schlagerfestivalen har väl inget med musik att göra. det är mediala "events" som håller kvällspressen igång. Jag vill minnas att en del av mina tonårsidoler i intervjuer har sagt att de inte hade haft en chans att nå framgång i dagens mediesamhälle. Kanske inte, men deras talang hade väl förr eller senare gett utslag, tror jag. Deras "skola" var att spela på småklubbar med lite gage och en jäkla entusiasm tills någon skivbolagssnubbe dök upp med ett kontrakt.
SvaraRaderaVisst gör maskinerna mycket av jobbet, jag vet för jag spelar ju själv in mig i en studio. Sjunger jag fel så kan datorprogrammet rätta till det plus alla andra tricks och plug-ins som finns till hands. Maskinerna kan också tillverka musiken så att den blir just så utslåtad att den kan appellera till massorna. Men bortom det finns en undervegetation av musik som verkligen lever och frodas även om musikerna har det knapert och tvingas göra annat för att överleva. Den som tar sig tid att svepa genom Myspace kommer att hitta en hel del.