Basia Bulat har gjort det igen. Hennes andra album är minst lika bra som debuten. Rösten tränger sig på, vägrar att släppa greppet och växer i mig. Arrangemangen är små och stora på en gång. Likt en akustisk Phil Spector skapar hon en ljudbild som ofta växer. Titellåten är ett bra exempel. Den börjar med enbart akustisk gitarr . Sakta men säkert byggs den dock ut, trummorna, stråkarna och körer fyller på. Heart of own är en av många sånger som doftar folkcountry, öppna fält och sommarregn.
”Walk you down” är en av plattans få upptempo låtar. Där tar den elektriska gitarren plats och Basia låter nästan rockig för en stund. Helt okey, men det är i de långsamma, mollstämda låtarna Basia Bulat är som bäst. Lyssna till exempel på den avslutande” If it Rains”. Bättre kan det knappast bli.
Lyssna här
Den är helt underbar och hon kommer till Malmö och spelar 8 maj - ska bli underbart.
SvaraRaderaPå måndag släpps f.ö. en skiva som jag anser är ännu bättre (också i folkpopgenren)!