Ursäkta rubriken, men orden syftar på de känslor som ibland väcks när jag är på konsert. Nä, jag vill inte att artisten skall hålla käft, det är istället de som står bredvid mig som då och då väcker min ilska. Människor, som jag antar har betalat lika dyr biljett som jag, ägnar konserten åt att dricka öl och snacka skit. Det får de väl i och för sig göra, men inte rakt in i örat på mig.
Under årens lopp har detta hänt ett antal gånger.
Jag minns särskilt Pink Floyds The Wall konsert i London, 1981. Jag och mina vänner hade tagit oss dit för stora pengar och förväntade oss vårt livs konsert.
Då kommer två asfulla, skrikiga människor och sätter sig alldeles bredvid oss. Dessa visar sig vara svenskar. Som tur var vinglade de vidare efter någon låt.
Någon gång har jag faktiskt sagt till folk som pratat och skrålat.
Jag tror jag har sagt något i stil med:
- Vill ni dricka öl och prata gamla minnen så kan ni väl göra det någon annanstans än i mitt öra. Jag har inte betalat 400 spänn för att lyssna på er.
Efter en sådan utläggning brukar de se skamsna ut och tystna.
Jag minns dock en man som inte gick att tala till rätta.
Det var på Roskildefestivalen,någon gång på åttiotalet.
Kate & Anna McGarrigle spelade inne i folkmusik tältet. Det var fullt med sittande publik i tältet och de två systrarna började sin lågmälda föreställning.
Då kom en två meter lång dansk in i tältet, iklädd skinnkläder, nitar och stilenlig skinnkeps.
- Åha åha, mera rock n' roll skrek han.
- Tyst! vrålade folk tillbaka
Han tystnade något, men fortsatte att stå upp och dansa fram och tillbaka.
- Sitt ner, ropade folk
- Rock n' roll, blev svaret
Efter en kvarts kamp mellan den fulle dansken och övriga publiken, började systrarna på scen se klart fundersamma ut.
Då reser sig en ung kvinna upp från publikhavet. Med en öl i handen går hon fram till mannen som vägrar sitta, lyfter på hans keps och häller sin öl över det rakade huvudet.
Applåderna blir enorma. Skinnmannen blir helt tyst, vänder på klacken och går ut.
Fortsättningen av konserten blev, för övrigt, lysande.
Denna text är inspirerad av det Ola skrev här:
theicerage.blogspot.com
Problemet är väl just att folk kommer packade till konserterna, men då vill jag själv helst vara nykter och alert och verkligen LYSSNA till den artist jag betalat biljett för. Den lågmälda musik vi båda gillar kräver att det är lugnt runt omkring. Varför betala dyr biljett och sedan glida in i alkoholdimmorna?
SvaraRadera