Ofta händer följande:
Jag vaknar, gnuggar mig i ögonen, sätter mig på sängkanten och hör låten. Nä, det är inte så att någon musikanläggning står på i huset. Musiken kommer innefrån mitt eget huvud. Under natten har en envis melodi krypit in i min kropp och nu sitter den likt tuggummi i hjärnan och tvingar min mun till att gång på gång sjunga, eller i varje fall nynna. Ofta dröjer sig låten kvar till långt fram på dagen och i värsta fall smittar jag både min familj och mina jobbarkompisar med den.
Allt detta vore någorlunda okey om det var bra låtar som smög sig in under natten, men så är det nästan aldrig.
Vedervärdiga nonsenslåtar är det för det mesta. Just nu är det den där norska schlagervinnaren som envisas med att hälsa på när jag sover och dröja sig kvar halva dagen.
Nonsens? Jag håller med, ofta är det vedervärdiga slagdängor som intar ens huvudskål, men idag är det gamla "Eight Miles High" finns i skallen, antagligen för att jag läste McGuinns blogg för ett tag sen. Men mest är det mina egna låtar som ljuder i mitt inre numera, bearbetas stöts och blöts.
SvaraRadera