Ibland tror jag att jag har fullständig koll på brittisk folkrock, åtminstonde det som hände mellan 1968 - 1980 (eller nåt sånt)
Visst har jag lyssnat på mycket, men det dyker ständigt upp artister som jag aldrig hört talas om och som visar sig vara förvånansvärt bra.
Senaste namnet är Mick Softley. Denna kringresande folksångare började sin karriär redan under tidigt sextiotal, var kompis med Donovan och gav ut sin första skiva 1965. Softley kände sig inte hemma i musikbranschen och tackade för sig. I fem år levde han ett kringflackande liv, innan han återvände och gav ut sin andra skiva; "Sunrise".
Detta album har jag lyssnat mycket på den senaste tiden. Det är något av det bästa jag hört på mycket länge. Softley rör sig i samma musikaliska tradition som t ex Bert Jansch och Donovan. Precis som Donovan blandar han in en hel del psychedelia i folkmusiken. Resultatet blir en personlig folkrock-gryta som är väl värd lyssna mycket på.
Nedan får ni ett smakprov från albumet; "Sunrise".
Avslutningsvis vill jag tacka en av mina nätkompisar - soothsayer - för att han tipsade om Softley.
Jag tackar själv för att du fick en ny upplevelse. Det har alltid varit kul för mig att sprida den musik jag gillar till vänner och bekanta, speciellt minns jag en yngre herre som aldrig hört Fairport eller Clannad som blev helt såld på den musiken och sedan nästan fanatiskt följde denna. Själv har jag fått goda tips via din blogg!
SvaraRadera