När jag tog mig ann uppgiften att lista 2000-talets bästa album, ville jag göra det ordentligt. Jag började därför med att skriva ner alla plattor som jag genast kom att tänka på. Det blev ca 40 st.
Sedan lyssnade jag igenom allihop. Det var då jag märkte det; flera skivor som jag listat var inte riktigt inlyssnade. Ofta var det bara några låtar som jag spelat mycket och gillat, andra sånger kände jag knappt igen.
Det slog mig att det är så jag gör nuförtiden, jag lyssnar på mp3, iPod och CD. Blandar friskt och hoppar över låtar som verkar träiga. Ofta stänger jag av CD skivan efter några spår när annat ber om min uppmärksamhet.
Annat var det på LP skivans tid, då fick pickupen raspa sig igenom hela albumet, det var för krångligt att hoppa över någon låt och musiken var så dyr och helig att man minsann skulle lyssna på även de dåliga låtarna.
Fördelen med detta LP raspande var att man tog sig tid till att komma in i musik som var mer krävande. Nackdelen var att jag ägnade en massa timmar åt att lyssna på låtar som inte blev ett dugg bättre, trots hundratals lyssningar.
Jag kanske skall tillägga att de album som hamnade bland de tio bästa på min lista, gjorde det för att alla är inlyssnade och älskade från första till sista låt
Får man säga emot sig själv?
SvaraRaderaAtt jag lyssnar på musik ett annat sätt nu än när jag 20 beror ju inte enbart på att man ändrat format från LP till CD. Att min livssituation har förändrats spelar självklart stor roll
det var ju riktigt kul att diskutera med sig själv:)
SvaraRaderaDet är som att åka bil med min syster. Man hinner höra 3 sekunder in på introt sen byter hon låt. HELA TIDEN. Jag blir galen på det. Har man riktig tur byter hon inte försen efter första refrängen men det är inte ofta.
SvaraRadera