2000-talets bästa album. Plats:4

Luka Bloom - Innocence (2005)
Med jämna mellanrum får jag frågan: Vad gillar du för typ av musik?

Jag har lite olika svar men ett är:
- Jag gillar ensamma, ledsna gubbar med akustisk gitarr.
Luka Bloom är en sådan. En man, en akustisk gitarr, tänkvärda texter och tydliga folkrötter
- Låter lagom roligt, säger kanske du.
- Nä, det är inte roligt men det är bitvis så vackert att huden knottrar sig, svarar jag

Denne irländare hette en gång Barry Moore och verkade i skuggan av storebror Christy Moore, en av landets mest kända folksångare. Vad Barry än gjorde i sitt hemland var han framförallt lillebror till en kändis
Så Barry bytte namn till Luka Bloom, flyttade till USA och försökte slå sig fram som amerikansk folksångare. Nu, 20 år senare är han etablerad som artist på andra sidan atlanten
Detta är hans tionde album. Det är den akustiska gitarren och Lukas röst som dominerar. Ett fåtal andra instrument hörs i arrangemangen. En saxofon, en och annan fiol och tassande percussion finns där, men alltid respektfullt vid sidan av gitarren och rösten Texterna andas kärlek, tolerans, vänskap och förlåtelse. Låter kanske högtravande men jag uppfattar det bara som ömsint och äkta.
Skivan kom ut 2005 och jag vill minnas att jag inte hade den särskilt högt när jag listade det årets bästa album. Sedan dess har denna skiva vuxit och den växer fortfarande för varje lyssning