Den långa, konstiga rubriken är namnet på The Incredible Stringbands andra album. En skiva som kom ut 1967, för 42 år sedan. Vid denna tid växte sig den psychedeliska rörelsen sig allt starkare. Samtidigt hade folkmusiken åter fått större betydelse, inte minst bland de unga. Incredible Stringband lyckas på denna platta förena dessa två yttringar i tiden. Folkmusik och psychedelia blandas på ett sätt som aldrig hade gjorts förut. Akustiska gitarrer och folkliga melodier samsas med sitar och nyskapande falsksång.
Texterna handlar om små moln och annat flummigt och omslaget är så tidstypiskt att man nästan tror att det är en drift med hela flower power rörelsen.
Är detta verkligen en platta man bör lyssna på 2009? Ja, jag tycker det. Skälet är framförallt melodierna. ISB:s två låtskrivare-Robin Williams och Mike Heron- är båda mycket skickliga på att göra låtar som står över alla trender. Detta är sånger att njuta av än idag, lyssna t ex på "First Girl I Loved".http://www.myspace.com/theincrediblestringband
Helt klart är också att ISB inspirerade många andra. Det kom en hel våg med hippies som sprang omkring med bjällror i håret, lera mellan tårna och en akustisk gitarr som det förtvivlat försökte få att låta som sitar. Än idag kan man höra tydliga spår av ISB i t ex Devandra Banhart och Circulus musik.
Jag vill säga så här: deras första skiva charmade mig, den andra (spirits) bländade mig, den tredje golvade mig och den fjärde fulländade mig. Detta är ISB egentliga kvarlåtenskap. Efter "Wee Tam" förflackades allt, idéerna sinade och inget blev som tidigare.
SvaraRaderaISBs musik influerade en ung kompositör väldigt mycket, nästan som Dylan, deras musik var fritt flygande, lät som inget annat och texterna var inspirerade av bibliska motiv, indisk mystik och engelsk romantik plus lite modernism i form av Dylan Thomas. Allt kokades ihop till en soppa vars kryddning ingen tidigare smakat.
Jag är glad att Robin fortfarande har the "spirit" och har funnit en fristad hos Manfred Eicher på bolaget ECM där han fått samarbeta med bland andra Ale Möller.
ISBs låtar har aldrig, likt Dylans, spelats in av så många andra, kanske det inte har funkat. Det personliga draget i deras musik har hindrat andra från att lägga tolkningar, medan deras attityd har anammats av många, att frimodigt experimentera med modala skalor och klanger.
Wow, vilken text av ett riktigt fan. Tack
SvaraRaderaIntressant drake!
SvaraRaderaHelt fel soothsayer om dylan som gjordes en uppsjö av covers av!