Bella Hardy är en ung, brittisk folksångerska med fiol. Hennes nya album hämtar näring ur traditionen, men det betyder inte att hon bara rapar upp det generationer gjort förut. Istället har Bella grävt bland insamlat material, blandat, rört om och ut kommer sångerna i versioner som inte liknar något annat.. Till detta lägger hon egna kompositioner som är starkt påverkade av traditionen. Det gamla blir som nytt och det nya som gammalt, om ni förstår vad jag menar.
Detta är Bella Hardy fjärde album och det är först nu som hon har hittat sin egen musikaliska stig. Visst dryper musiken av brittisk folk, men det hörs även inspiration från såväl östeuropeisk musik som pop.
Det går ju inte att skriva om denna sångerska utan att nämna hennes röst. Den är så varm, personlig och fylld med känslor nog för att väcka upp döda.
Lyssna på en låt nedan eller gå in på Spotify så hittar du hela albumet.
En gång i tiden köpte jag tio Martin Carthy-album i ett enda sjok. Svarven gick varm hemma och min fru klagade på att jag bara spelade den där träige Carthy. Men jag tyckte han var den allra bäste folksångaren som fanns. Jag fick lite Carthy-vibbar först när jag hörde denna Bella men hon är ju betydligt modernare men ändå skönt akustisk vilket jag mycket uppskattar. Tack för ännu ett tips i den täta djungeln!
En gång i tiden köpte jag tio Martin Carthy-album i ett enda sjok. Svarven gick varm hemma och min fru klagade på att jag bara spelade den där träige Carthy. Men jag tyckte han var den allra bäste folksångaren som fanns. Jag fick lite Carthy-vibbar först när jag hörde denna Bella men hon är ju betydligt modernare men ändå skönt akustisk vilket jag mycket uppskattar. Tack för ännu ett tips i den täta djungeln!
SvaraRadera