Beatles, Taube och jag

Den första sång jag lär ha sjungit högt var She loves you med The Beatles, eller slafs jo, yea yea, som vi sa. Beatles var under min barndom likt modersmjölken, man fick det i sig varje dag och man hade nog inte blivit den man är utan det kosttillskottet.
Det finns bara en artist till som påverkat mig lika mycket, oftast förnekar jag det, men nu tänker jag komma ut ur garderoben och säga som det är. Evert Taube, hans musik låg som en blöt filt över hela min barndom. På varenda musiktimma, alla fester, ur strupen på mamma medan hon bakade, ja nästan överallt hördes Taube. Det är klart att jag blev påverkad, att denna vemodiga, sentimentala, naturromantiska blöta filt satt sina spår. All musik jag lyssnat på sedan min barndom relateras på något sett till Taube och Beatles. De är modellen för hur musik skall låta. Allt jag tycker om låter åtminstone lite som dessa två musikaliska urkällor.Det hjälper inte att jag letar upp udda album från någon väl låst källare i Dikkahaukee, lyssnar men riktigt noga så kan man ändå höra Beatles ackord och Taubes harmonier.
Nu är jag i ärlighetens namn inte så bekymrad över denna musikaliska barlast, det kommer att bli värre med min son. Han är uppväxt på Carola och Swedish House Maffia, tänk dig vilket öde. Hela hans liv kommer han yra runt och leta efter musik som låter Carola/house. Han kommer att gifta sig till sådan musik, döpa sina barn till det och - arma tanke- så småningom begravas till houserytmer. Då föredrar jag trots allt Beatles/Taube. Fast än har jag inte bestämt om de skall spela Samborobon eller Slafs jo på min begravning.