Propaganda för bortglömd musik - Anders F Rönnblom

Sedan sextiotalet har han gjort musik. Det har blivit över 20 album, men för många är han ändå ett okänt namn.  För mig är det obegripligt att inte Anders F Rönnblom blivit en stor rockstjärna. Han har i alla år hållit en mycket hög nivå. Generationskamraterna Plura och Lundell har med liknande musik blivit folkhemshjältar , men få har brytt sig om Rönnblom.
På albumen  från det tidiga sjuttiotalet är soundet ganska akustiskt. Texterna är ofta  romantiska  och lätt naivistiska. Under sent sjuttiotal, tidigt åttiotal  påverkas han tydligt  av nya vågen och punken. Musiken blir tuffare, mer elektrisk. Även hans texter förändras , ibland är de smått obegripliga, ofta politiska, alltid fyllda till bredden med ord.  Det är också under denna period som han får allt mer speltid i radio med låtar som "Jag kysste henne", "Europa brinner" och "Det är inte snön som faller". Framgångarna är dock tillfälliga och 1983 tycks han lämna musiken. När han återvänder -89 är soundet åter mer akustiskt och countryinfluenserna är tydliga..
Jag tycker självklart bäst om de tidiga albumen med Rönnbloms svenska variant på Buffalo Springfield och Dylan, men även flera av de senare skivorna är pärlor. Än idag gör Rönnblom album som är värda att bry sig om.
Här listar jag mina fem favoriter:
Din barndom skall aldrig dö (1971)
Ramlösa kvarn  (1972)
Alternativ rock'n'roll cirkus (1974)
Komedia – en tripp nerför Tarschan Boulevard (1978)
Bravado bravado (1989)



Tyvärr finns mycket lite av Rönnbloms bästa musik på Spotify. Originalalbumen från sjuttiotalet lyser med sin frånvaro. Det känns därför meningslöst att göra en spotifylista.  Jag bjuder istället på dokumentären om Rönnblom, fylld med hans musik.
Ta även en titt på hans utmärkta hemsida:
http://www.andersf.com/

                                                                          Del 1:

 

 

Del 2 :

https://www.youtube.com/watch?v=gqJqDavFJR4

 

Del 3 :