Låt för låt:
Snickar- Anders:
Klassisk Kebnekajse. Folklåt med elektriskt arr. Gitarren väver psychedeliska ljudmattor och fiolen spelar melodin. Känns igen lite väl mycket.
Vallåt efter Britta Jansson :
Samma koncept, med den skillnaden att gitarren spelar melodin. Blir lite fantasilöst
Spelmannen:
Här händer nå't. Det är den gamla Dan Andersson texten som man gör med den klassika melodin till. Man sjunger för en gångs skull. Arret känns spännande. Det är den akustiska gitarren som får dominera. För tankarna till Kenny Håkanssons soloskiva där han tonsätter svenka poeter.
Aventure.
Mer akustisk gitarr. Det är inspiration från Afrika. Får mig att tänka på deras gamla platta: Ljus från Afrika.
Svartabergstrollen:
Till att börja med låter det som ännu en standardlåt, men efter ett tag hör jag ett gitarrspel som för tankarna till Shadows. Kul!
Vallåt efter Måns Olsson
Tumpianot räddar låten
Midsommarnattsdröm
Tråkig folklåt gjord enligt Kebnekajses standardmall
Tiki Ja Tira
En likadan till
Battery
Friare och roligare. Det smakar Afrika igen
Sammanfattning:
Bitvis bra, men alldeles för ofta fastnar Kebnekajse i ett koncept som de gjorde bättre för 40 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar