Åter en liten pub i Brooklyn. Ner en trappa med ölen i hand. Trångt! Vi är ca trettio personer, de flesta svenskar. Då kommer bandet. Längst fram står Marit Bergman och ler. Hon undrar om det finns någon i publiken som inte känner henne och sedan sjunger hon som aldrig förr.
Håret reser sig på mina armar och jag njuter av närheten och värmen.
Marit berättar att det är hennes sista konsert i New York och att hon flyttar tillbaka till Sverige efter tre år i den stora staden. Jag tänker att det är märklig att se denna stora svensk i en stad där hon är så liten. Samtidigt är jag lycklig över att fått komma så nära. Musikupplevelsen är unik, hela timmen. Det är som att sitta hemma i Marits vardagsrum.
Konserten avslutas med att Marit diskuterar med delar av publiken om vilken fest man skall gå på. Själv väljer jag att gå hem. Vill jag se henne igen lär det bli på mycket större avstånd i en betydligt mindre stad.
Härligt att du hann med några klubb-besök också!
SvaraRadera