Skyskraporna gjorde mig vimmelkantig, den ständiga strömmen av människor fick pulsen att slå snabbare än på länge och alla blinkande julljus framkallade nästan ett EP-anfall. Det var först när jag kom in på New Yorks musikklubbar som lugnet infann sig. Det finns säkert ställen med ett hysteriskt tempo, men de jag valde var små, intima och varma på alla sätt.
Första kvällen gick jag och min tonåring på " The Living Room". Dörrvakten tittade misstänktsamt på min dotter och sa:
- Vi serverar sprit här. New Yorks lag säger att man måste vara 21 år för att komma in på sådana här ställen.
- Snälla, bönade jag.
- Okey då, vi gör så här, svarade han och satte stora kryss på dotterns händer.
- Det betyder att hon inte får bli serverad alkohol, förtydligade han
Väl inne på Living Room fick vi passera puben och gå in i ett litet bakre konsertrum med plats för ca 50 personer. Scenen var liten, publiken kom så nära artisten att man obehindrat kunde slänga käft med varandra.
Kvällens höjpunkt var Sam Bisbee, en ung indie/singersongwriter från New York.
Det kommer snart fler inlägg om New York. Tills dess kan du lyssna på Sams Myspace sida här
Men va f-n! Har du varit i the big APPLE?! Häftigt, funderar själv på att åka dit! Mer inlägg, please, och var ni bodde och så vidare! Väntar!!!!!
SvaraRaderaVi bodde hos en vän(Jonas)
SvaraRaderaV Jonas, känner du honom så j-la väl? I Brooklyn alltså! Var han med på den gamla goda tiden, du vet med röd ungdom?
SvaraRaderamaila mig på wichseason snabela hotmail punkt com
SvaraRaderaOk!
SvaraRadera