Knacka på dörrar

Jag återkommer med jämna mellanrum till min tonårsdotter. Man kan fråga sig vad hon gör i en blogg som till största delen handlar om musik?
Jo, det är i musiken vi möts. Efter dagar av sms;ande och msn;ande, blandat med ett och annat "hmm" och "tjaaata", så är det nästan alltid musiken som får oss att börja tala med varandra. Ofta är det bara några få ord, som: ”Pappa har du den där skivan” eller ”bra låt”. Men någon gång ibland händer det att vi blir sittande och pratar. Vi låtsas att vi snackar musik, men båda vet att vi gör mycket mer än så.

Igår tog hon fram den akustiska gitarren och visade mig den nya låten hon lärt sig. Det stack till i hjärteroten när ”Knocking on Heavens Door” kom från hennes mun och fingrar.
- Häftig låt va? Fast den har du väl som vanligt på nån platta, eller?
Nu kunde jag haft en lång utläggning om Bob Dylans original, vilket humör han var på när han gjorde låten och vilken sorts papper han skrev den på
Men jag bara log och nickade.
Sedan pratade vi olika intron, ackord och så småningom drömmar och längtan efter att kunna någonting riktigt bra.
Ibland är det inte så dumt att både vara tonårspappa och lagom mycket musiknörd

Fairport Convention

Nu tycker jag att det är på sin plats att jag presenterar Fairport Convention. Den brittiska folkrockens skapare om man så vill. Bandet som innehöll så många bra låtskrivare men som ändå fick störst framgång med traditionellt material.

Allt började i slutet på sextiotalet. Ett gäng tonåringar bildade bandet i London. Namnet fick man från det hus där man repeterade, The Fairport Lodge. De ursprungliga medlemmarna var bland annat Simon Nicol, Ashley Huchings och Richard Thompson, snart tillkom även Martin Lamble och Judy Dyble. Man hade bara spelat i några månader när man kom i kontakt med producenten Joe Boyd. Joe föreslog skivkontrakt men ville komplettera bandet med en manlig sångare vid namn Ian MacDonald(han bytte senare namn till Ian Matthews.)
1968 gavs det första albumet ut. Fairport var då ett band som framförallt tagit intryck av amerikansk musik. Byrds och Jefferson Airplan var förebilderna men man hade också lyssnat mycket på amerikanska singer/songwriters som Bob Dylan, Joni Mitchell och Tim Buckley.
Under denna period rörde sig bandet i en psykedelisk underground miljö, vilket innebar att man bland annat spelade en del på klubben UFO, där även band som Pink Floyd, Soft Machine och Move spelade.
Sakta rörde sig dock gruppen bort från det psykedeliska och de amerikanska influenserna. Judy Dyble byttes ut mot Sandy Denny och bandet fick därmed en fantastisk sångerska och låtskrivare med starka rötter i folkmusiken. Fairport Conventions andra och tredje platta är en blandning av covers, egna låtar och en och annan traditionell brittisk folklåt. Kanske är det dessa två albums hopkok av amerikanska och brittiska influenser, som jag gillar bäst. Dessa skivor innehåller dessutom några av de allra bästa låtar som Sandy Denny och Richard Thompson någonsin skrivit.
1969 släppte bandet Liege and Lief. Nu tog man steget fullt ut och gjorde ett album som dominerades av traditionella brittiska folklåtar i rockversioner. De egna låtarna var få och även de lät väldigt traditionella.
Liege and Lief startade en flodvåg av brittisk folkrock. Artist efter artist ville blanda folkmusik med rock. För Fairports del så började dock en tid av söndring och några år senare så hade flera av bandets ledande profiler hoppat av. Fairport fortsatte i olika sättningar och finns än idag, men den bästa folkrocken görs inte längre av dem.

I mitten och i slutet av sjuttiotalet var det istället avhopparna Sandy Denny, Richard Thompson, Ian Matthews och Ashley Hutchings som gav ut den spännande folkrocken. Idag är det ungdomar som tex Seth lakeman som håller fanan högt. Fairport var dock först och ingen har överträffat det som bandet gjorde i början av sin karriär.

Vill du se och höra dem? Gå in på Youtube


Bra album:
Fairport Convention 1st (1968)
What We Did on Our Holidays (1969)
Unhalfbricking (1969)
Liege & Lief (1969)
Full House (1970)
samt albumet som Sandy denny återkommer på:
Rising for the Moon (1975)

Soloskivor med sandy Denny:
The North Star Grassman and the Ravens 1971

Sandy 1972

Richard and Linda Thompson:
Want To See the Bright Lights Tonight
Hokey Pokey
First Light

Ashley Hutchings gjorde spännande musik med både Steeley Span och Albion band

Drakes musik har kommit tillbaka!

För några månader sedan gjorde jag ett stort misstag. Genom att klicka på fel ställe raderade jag hela "Drakes musik" (den blogg som jag skrivit i under flera år). Jag var förtvivlad men efter att ha slickat mina sår en tid, startade jag en ny blogg. Det är den du nu läser
Döm om min förvåning; när jag gick in på min blogg idag så upptäckte jag att Blogger inatt uppgraderat. Nu erbjuder de plötsligt en ny tjänst. Bloggar som man en gång raderat kan man få åter genom att klicka på "Ångra borttagning av blogg" . Nu har jag klickat och har då plötsligt två bloggar. Jag tror inte jag kommer att skriva i Drakes musik något mer, men bloggens 169 inlägg ligger nu öppna för läsning igen.
Gå gärna in och titta. Där finns mycket berättelser om Nick Drake m fl:
http://drakesmusik.blogspot.com/

Barbro och Jojje gjorde revolution

På sextiotalet var musik för barn antingen Alice Tegnérs redan då ålderdomliga visor eller Gullan Bonemarks sånger om att sudda bort sin sura min. Texterna var vuxnas förmaningar till barn och musiken var rakt igenom barnslig. Då kom Goda´Goda´, ja, den hette så, skivan med Jojje Wadenius.
Året var 1969, Jojje sjung sina egna melodier och för texterna stod Barbro Lindgren. Det var helt klart en skiva för barn, men samtidigt med texter och musik som även fick mamma och pappa att digga.
Jojje var redan firad rockmusiker och Barbro var en barnboks författarinna på uppgående. Det dem gjorde var att ta barnen på allvar. Texterna handlade om kärlek, avundsjuka, längtan och galenskap och musiken var modern rockmusik, om än med lite visprägel. Så hade aldrig en barnskiva låtit förut, var detta verkligen musik lämplig för barn? Det tyckte inte alla men tillräckligt många för att LP:n skulle få en grammis 1969.
Nu många år senare kan man tydligt se att Goda´Goda´ revolutionerade barnskivan. Det har kommit en flod med bra barnskivor efter att Jojje och Barbro bröt isen. Album som visar att barnmusik inte behöver vara moralkakor och simpla melodier.

Här listar jag några bra barnskivor:
James & Karin - Barnlåtar
Robert Broberg – Pling Plong show
Nationalteatern – Kåldolmar och Kalsipper
Filarfolket – Hönsafötter och gulerötter
ZigZag - Världsvisor
Vardagsgruppen - Lillebrors låtar
Lollo Asplund - Äppelmelodier & Lurendrejerier

Så alla föräldrar; kasta Disneymusiken och lyssna på dessa skivor med era barn.

Och ni som inte har några barn; ge skivorna en chans ni också

En halv special

Jag försöker förhålla mig till musik som till mat. Jag äter gärna Oxfilé med anklever och portvinssås, men lika gärna halvspecial
(1 korv,bröd och mos). För att inte tala om lakris och söta karameller . Ibland kan det vara kul att prova exotisk mat, t ex indiskt.
Att bara äta en sorts mat blir för tråkigt i längden

Folkrock i Spotify

Blev du nyfiken på listan med folkrock eller fattade du ingenting?
Om du har Spotify så kan du lyssna på några av artisterna, jag har nämligen gjort en spellista.

Klicka på länken:
http://open.spotify.com/user/drake2/playlist/0SXVPOOSEleidmVwBQSj1V

100 Folkrockare

Det är väl ingen nyhet att Brittisk folkrock är en musikstil som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Här är en lista på artister/band som jag gillar. De flesta är sjuttiotalsnamn men det finns ett och annat nyare band med. Siffrorna som står efter varje namn, är årtiondet då bandet/artisten var som bäst. Det har smygit sig in en och annan amerikan också.


10, 000 Maniacs 80
Ashley MacIsaac 90
Al Stewart 70
Albion Band 80-90
All About Eve 80
Amazing Blondel 70
Anne Briggs 70
Bert Jansch 60-00
Billy Bragg 80
Bill Fay 70
Boothill Foot-Tappers 80
CaraDillon 00
Circulus 00
Clannad 70
Clive Gregson 80
C.O.B. 70
Comus 70
Dando shaft 70
Akron/Family 00
Damien Rice 00
Decameron 70
Donovan 60
Natural Acoustic Band 70
Dr. Strangely Strange 70
Duncan Browne 60-70
Dulcimer 70
Espers 00
Fairport Convention 60-70
Flogging Molly 00
Fotheringay 70
Forest 70
Fungus 70
Garry Higgins 70
Great Big Sea 00
Ghost 70
Gryphon 70
Heidi berry 80
Mike Heron 70
Hedgehog Pie 70
Heron 70
Horslips 70
Ian Matthews 70
Incredible String Band 60-70
James Yorkston 00
Jade 70
Jack The Lad 70
John & Beverley Martyn 70
John Martyn 70
King Creosote 00
Krysia 70
Linda Thompson 80&00
Levellers 90
Lindisfarne 70
Luka Bloom 80-00
Lucky Jim 00
Magna carta 70
Mandy Morton 80
Malcoms Interview 80
McGuinness Flint 70
Matthews Southern Comfort 70
Mellow Candle 70
Memory Band 00
Mr. Fox 70
Nick Drake 70
Men They Couldn't Hang 80
Oysterband 80-00
Paul Brady 80
Pentangle 60
Pogues 80
Ralph McTell 70
Richard & Linda Thompson 70
Richard Thompson 80
Richard Digance 70
Ronnie Lane 70
Roy Harper 60-70
Run Rig 90-00
Sandy Denny 70
Sallyangie 60
Seth Lakeman 00
Shelagh McDonald 70
Show of hands 00
Spirogyra 70
Spriguns 70
Steeleye Span 70
Strawbs 70
String driven thing 70
Super Daughter 00
The Eighteenth Day of May 00
The way we live 70
Tir Na Nog 70
Tyrannosaurus Rex 60
Tunng 00
Trees 70
Tudor Lodge 70
Vashti Bunyan 70&00
Waterboys 80
Alan Hull 70
Bread loves and dreams 70
Keith Christmas 70
Home Service 80
Allan Taylor 70
Morning Dew 60
Shide & Acorn 70
Prelude 70
Sonny Condell 70
Woods Band 70

Vill du veta mer om artisterna? Gå in på bloggen nedan och sök. De flesta - framförallt sjuttiotals namnen-hittar du där. Du kan också fråga mig, om du vill veta mer
http://time-has-told-me.blogspot.com/

Jo, jag vet att jag räknar dåligt