Varför nöjer sig folk med så dåligt ljud nuförtiden?
Jag har aldrig varit någon ljudfreak, vilken låt som kommer ut ur högtalaren har alltid varit viktigare än ljudkvalité.
Men nån måtta får det ändå vara. Numera tycks vi mest lyssna på musik i anläggningar som har en massa praktiska och tekniska fördelar, men som låter uselt.
Mobiltelefoner, iPodar, mp3 spelare m m låter alla sämre än mammas gamla transistorradio.
En av mina kompisar fick nog. Han gick till loppmarknaden och köpte en gammal stereoanläggning från sjuttiotalet. Pris: 200 spänn Ljudkvalitet: fantastisk
lördag 8 augusti 2009
fredag 31 juli 2009
Folkrockens gyllene år
I slutet av sextiotalet exploderade folkmusiken i England.
Den brittiska folkscenen hade länge varit konservativ. Nu fanns det plötsligt inga gränser för experiment lustan.
Självklart inspirerade den amerikanska folkvågen med Dylan i spetsen. Men i England tog sig folkmusikens förnyelse alldeles egna vägar. En av de första som tänjde på gränserna var Davy Graham. Han var inspirerad av blues och orientalisk musik och han struntade i puritanerna när han gick på äventyr med sin gitarr. Graham inspirerade många men han höll sig på folkklubbarna. Incredible Stringband tog ett steg längre. Deras folkmusik nådde ungdomskulturen. Gruppens debutalbum lockade en flod av unga, långhåriga, hippies som vuxit upp på Beatles och Stones. Resultatet blev en uppsjö av nya artister som gjorde musik med rötterna i engelsk folktradition. Samtidigt var man påverkad av rock, jazz, psychedelia och världsmusik. Musiken kallades brittisk folkrock, Folkpsych, Acidfolk eller helt enkelt Strange folk, kärt barn har många namn.
Under några år i slutet på sextiotalet och i början på sjuttiotalet gavs det ut massor av denna märkliga hippiemusik.
Utöver de redan nämnda, är några av de mer kända namnen Fairport Convention, Pentangle,Steeley Span, John Martyn och Nick Drake.
Denna musikaliska epok var i det närmaste bortglömd. Men under senare år har det vuxit fram en ny våg med artister som är tydligt inspirerade av det som hände i England för längesedan. Devandra Banhart, Espers och Animal Collective är några exempel ur denna nya rörelse som bl a nämner Nick Drake och Incredible Stringband som förebilder.
Detta nyvaknande intresse för gammal brittisk folkrock har lett till att man idag kan få tag på obskyra plattor som i det närmaste varit bortglömda. Många har återutgivits och andra finns i mp3 format på nätet.
Jag trodde att jag hade järnkoll på denna epok, men jag hittar ständigt "nya" namn. Här är några av de senaste fynden:
Rick Hayward
En gittarist som kom från rockens värld. Han gav ut denna självbetitlade platta 1971. Det är till stor del akustisk instrumental musik med klara psychedeliska influesner.
Syanthesia
En trio som spelade en alldeles egen folkjazzrock. Gav ut ett album 1969
Mark Fry
En ung engelsman som studerade i Italien och fick möjlighet att ge ut en skiva. Resultatet heter "Dreaming with Alice" och är från 1972. Det är otroligt vacker,psychedelisk folk.
Den brittiska folkscenen hade länge varit konservativ. Nu fanns det plötsligt inga gränser för experiment lustan.
Självklart inspirerade den amerikanska folkvågen med Dylan i spetsen. Men i England tog sig folkmusikens förnyelse alldeles egna vägar. En av de första som tänjde på gränserna var Davy Graham. Han var inspirerad av blues och orientalisk musik och han struntade i puritanerna när han gick på äventyr med sin gitarr. Graham inspirerade många men han höll sig på folkklubbarna. Incredible Stringband tog ett steg längre. Deras folkmusik nådde ungdomskulturen. Gruppens debutalbum lockade en flod av unga, långhåriga, hippies som vuxit upp på Beatles och Stones. Resultatet blev en uppsjö av nya artister som gjorde musik med rötterna i engelsk folktradition. Samtidigt var man påverkad av rock, jazz, psychedelia och världsmusik. Musiken kallades brittisk folkrock, Folkpsych, Acidfolk eller helt enkelt Strange folk, kärt barn har många namn.
Under några år i slutet på sextiotalet och i början på sjuttiotalet gavs det ut massor av denna märkliga hippiemusik.
Utöver de redan nämnda, är några av de mer kända namnen Fairport Convention, Pentangle,Steeley Span, John Martyn och Nick Drake.
Denna musikaliska epok var i det närmaste bortglömd. Men under senare år har det vuxit fram en ny våg med artister som är tydligt inspirerade av det som hände i England för längesedan. Devandra Banhart, Espers och Animal Collective är några exempel ur denna nya rörelse som bl a nämner Nick Drake och Incredible Stringband som förebilder.
Detta nyvaknande intresse för gammal brittisk folkrock har lett till att man idag kan få tag på obskyra plattor som i det närmaste varit bortglömda. Många har återutgivits och andra finns i mp3 format på nätet.
Jag trodde att jag hade järnkoll på denna epok, men jag hittar ständigt "nya" namn. Här är några av de senaste fynden:
Rick Hayward
En gittarist som kom från rockens värld. Han gav ut denna självbetitlade platta 1971. Det är till stor del akustisk instrumental musik med klara psychedeliska influesner.
Syanthesia
En trio som spelade en alldeles egen folkjazzrock. Gav ut ett album 1969
Mark Fry
En ung engelsman som studerade i Italien och fick möjlighet att ge ut en skiva. Resultatet heter "Dreaming with Alice" och är från 1972. Det är otroligt vacker,psychedelisk folk.
torsdag 23 juli 2009
fredag 17 juli 2009
10 kvinnliga Youtube länkar
Damernas blandskiva får ni som Youtube länkar. Klicka bara på artistnamnet. Fast jag orkade bara 10 låtar. De övriga nio får bli en överraskning för den som beställer skivan.
1. Vashti Bunyan - Rose Hip November
2.Anne Briggs-Sing A Song For You
3.Basia Bulat - Little waltz
4. Catherine Feeny - Mister Blue
5. Heidi Berry - Little Fox
6. June Tabor - The Irish Girl
7.Karla Bonoff - The water is wide
8.Kate Rusby - Sir Eglamore
9.Kathryn Williams - HOLLOW
10.Judee Sill - The kiss
1. Vashti Bunyan - Rose Hip November
2.Anne Briggs-Sing A Song For You
3.Basia Bulat - Little waltz
4. Catherine Feeny - Mister Blue
5. Heidi Berry - Little Fox
6. June Tabor - The Irish Girl
7.Karla Bonoff - The water is wide
8.Kate Rusby - Sir Eglamore
9.Kathryn Williams - HOLLOW
10.Judee Sill - The kiss
torsdag 16 juli 2009
Folksångare
Nu blir det inte folkrock, utan ren folk. På senare tid har jag börjat lyssna allt mer på folksångare, ensamma män med akustisk gitarr. De flesta av dem hade sin storhetstid på sextiotalet. Jag har gjort en blandskiva med dessa gubbar. Den domineras av britter, men det har även smygit sig in en och annan amerikan
1. Davy Graham – Sally Free and Easy
2. Donovan- Donna Donna
3. Eric Andersen – Sheila
4. John Tams – Amelia
5. Leo Kottke - Sonora's Death Row
6. Allan Taylor - Scarlet And Grey
7. Christy Moore – Aisling
8. Loudon Wainwright III – Sometimes I forget
9. Meic Stevens – Ymadael
10. Nic Jones - Rose Of Allandale
11. Allan Taylor – Robin Hood
12. Tom Paxton - I Followed Her Into The West
13. Greg Brown - Sailing Down My Golden River
14. Ralf McTell - Clare to here
15. Wizz Jones - Pastures of Plenty
16. Ewan MacColl – Dirty Old town
17. Jimmy MacCarthy- The Mad Lady and Me
18. Jackson C. Frank - Milk and Honey
19. Bert Jansch – The Black Swan
Vill du ha blandskivan hem i brevlådan? Maila då: Wichseason snabela hotmail punkt com
Jodå,jag har en blandsskiva med folksångerskor också.
1. Davy Graham – Sally Free and Easy
2. Donovan- Donna Donna
3. Eric Andersen – Sheila
4. John Tams – Amelia
5. Leo Kottke - Sonora's Death Row
6. Allan Taylor - Scarlet And Grey
7. Christy Moore – Aisling
8. Loudon Wainwright III – Sometimes I forget
9. Meic Stevens – Ymadael
10. Nic Jones - Rose Of Allandale
11. Allan Taylor – Robin Hood
12. Tom Paxton - I Followed Her Into The West
13. Greg Brown - Sailing Down My Golden River
14. Ralf McTell - Clare to here
15. Wizz Jones - Pastures of Plenty
16. Ewan MacColl – Dirty Old town
17. Jimmy MacCarthy- The Mad Lady and Me
18. Jackson C. Frank - Milk and Honey
19. Bert Jansch – The Black Swan
Vill du ha blandskivan hem i brevlådan? Maila då: Wichseason snabela hotmail punkt com
Jodå,jag har en blandsskiva med folksångerskor också.
måndag 13 juli 2009
Det kom en kommentar
Joel Almqvist har skrivit en kommentar till ett gammalt inlägg.
En kommentar som är värd att uppmärksamma.
Läs här
En kommentar som är värd att uppmärksamma.
Läs här
söndag 12 juli 2009
En morot!
Jag brukar inte recensera konserter. Det känns inte så meningsfullt. Men igår upplevde jag något märkligt som jag måste berätta om.
Det var Soundtrack of our lives som stod på scen. Stämningen var härlig. Då kastar någon plötsligt saker upp på scen. Sångaren, Ebbot, tar förvånat upp en av föremålen och utbrister:
- En morot!!
Därefter tar han en tugga på moroten och kaster ut den bland publiken.
Den brandgula projektilen far genom luften och träffar mig rakt i bröstet. Jag fångar den och tittar ilsket upp mot scen. En kort stund funderar jag på att stämma Ebbot för kast med liten morot, men jag lugnar snart ner mig.
Väl hemma igen har jag tankar på att rama in moroten och hänga upp den på väggen. Under tavlan skulle det stå med stora bokstäver: "Denna morot har sångaren i soundtrack of our lives tuggat på, därefter lät han den vidröra mig"
Det var Soundtrack of our lives som stod på scen. Stämningen var härlig. Då kastar någon plötsligt saker upp på scen. Sångaren, Ebbot, tar förvånat upp en av föremålen och utbrister:
- En morot!!
Därefter tar han en tugga på moroten och kaster ut den bland publiken.
Den brandgula projektilen far genom luften och träffar mig rakt i bröstet. Jag fångar den och tittar ilsket upp mot scen. En kort stund funderar jag på att stämma Ebbot för kast med liten morot, men jag lugnar snart ner mig.
Väl hemma igen har jag tankar på att rama in moroten och hänga upp den på väggen. Under tavlan skulle det stå med stora bokstäver: "Denna morot har sångaren i soundtrack of our lives tuggat på, därefter lät han den vidröra mig"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)