Min sorts jazz

Först när jazzen sträcker ut sig och möter andra genrer blir jag intresserad. Jag tycker att plattorna nedan alla är exempel på denna utsträckthet

Pombo - Blåmärken
Jazz möter poesi, visa och pop. Pombo består av Marie Hanssen Sjåvik - Sång, Anna Högberg - Saxofon, Gus Loxbo - Kontrabas, Felicia Nielsen - Piano, Nils Wall - Trummor. Det är Felicia Nielsen och Gus Loxbo som står för det mesta av musiken, medan Felicia är huvudansvarig för texterna. Tillsammans gungar, tutar  och krumelurar sig bandet fram utmed en väg som tycks vara deras alldeles egen. Stillsamt ibland, vilt ibland. Aldrig är det inåtvänt såsom jazz ibland kan bli, tvärtom känner jag redan när jag lyssnar på plattan att detta är en mycket scenisk musik. Ser fram emot att få se dem live. Bästa låt: Lampedusa som är likt ett musikaliskt fyrverkeri med en minst sagt aktuell text.





Snowboy and the Latin Section - New York Afternoon
Sedan 1985 har detta Londonbaserade storband spridit sin Afro-Cuban Jazz.  Det är musik som svänger med hjärna. Mambo influenserna är tydliga och det gungar på ett svettigt  vis som gör det omöjligt att stå still. I låtar som t ex  Olé Mambo tar de improviserade, jazziga partierna plats, men aldrig på bekostnad av svänget.
I dessa  tider låter mycket latinsk musik  misstänkt amerikanskt. Hela Reggaeton-vågen år i mina öron en latinsk variant på Hip Hop, Pop och House. Skönt då med ett gäng engelska gubbar som vårdar den gamla traditionen.

Shola Adisa-Farrar & Florian Pellissier Quintet - Lost Myself
Florian Pellissier gör vanligtvis en slags hard-bopjazz som jag har svårt för. När han nu gör musik med unga Shola Adisa - farrar blir det souliga, svängigare och framförallt vokalt. Shola sjunger som en gud och kvinteten backar henne lyhört. För mig som är ganska okunnig jazzlyssnare för det tankarna till en av mina favoritplattor inom jazzen; Return to förever- Light as a feather, där Flora Purim sjunger.