I veckan inleddes en ny säsong av "Tomas Andersson Wij spelar med..."
Första gästen var Peter LeMarc. Efter mycket tjat stod han där på scen, trots löften om att aldrig mer spela offentligt. Att just Wij var den som fick honom att åter spela inför publik är inte så förvånande.Musikaliskt och textmässigt står dessa män varandra nära. Båda har verkligen gett sentimentaliten ett ansikte och under programmets timma ger de mängder av prov på det. Både musikaliskt och i sitt samtal om sjukdom, kärlek och ångest.
En bit in i programmet förlorar jag mig i en känslostorm.. LeMarc ställer sig upp och sjunger "Den tunna tråden". Vid textraden " Jag höll dig krampaktigt hårt som om jag kunde hjälpa dig" , känner jag hur tårarna rinner ner för mina kinder. Orden blir plötsligt mina.
Det är sådan han är LeMarc, med högst personliga texter får han människor att känna igen sig. Det är starka känslor och det är inte konstigt att vissa värjer sig genom att avfärda allt som sentimentalt eller pekoral.
För mig är detta musik handlar om. Det går direkt till hjärtat utan att nödvändigtvis passera hjärnan.
Det är inte på något sätt nyskapande musikaliskt, tvärtom löper LeMarcs musik i gamla fåror som många plöjt före honom. Ändå känns det alldeles unikt av den enkla anledningen att mannen öppnar sitt hjärta.
Jag ser fram emot hans nya album. Tills dess får vi nöja oss med denna singel.
Tv-programmet kan du se på SVT play
Ja han drabbade mig på samma sätt när jag råkade få på tv och programmet börjat. Fint beskrivet som alltid Mikael
SvaraRaderaDrake, leMarc är väl det bästa vi har i Sverige f.n. Annars, känn dig fri att länka till min sida, det gör bara gott kan jag tänka.
SvaraRaderaRåkade fastna i samma program :-) Han om någon borde ju göra live spelningar! Fftersom så mycket av kvaliteerna i hans sånger ligger just i hans känsla och vem han är. Jag har ett rätt komiskt minne av när han och hans musikervänner spelade gratis på en personalfest på en förskola i Gröndal där deras barn gick. Det var inte något de tog lätt på om nån trodde det. De ägnade minst en timme till att få ljudet perfekt ... Intressant också att höra en del av hans tankar som går i liknande banor som "Acceptance and Committment Therapy". Som är minst lika mycket livsfilosofi som terapi. Ett slags stillsamt evangelium om tolerans - framför allt för en själv.
SvaraRaderaJag lyssnar sällan på själva texterna i sånger. Kanske jag skulle börja med Peter LeMarc?