Musik mot ångest

Någon har sagt att vi alla har mer eller mindre ångest. vi har bara olika sätt att bemästra den. Någon super, andra knarkar, men  de flesta använder mindre farliga metoder. Min mormor och hennes generationskamrater använde gud. Mamma höll sig till cigaretter, pappa arbetade hela tiden. Andra populära sätt för att hålla borta ångesten är  medicin. TV-tittande, dator/smartphone, webbsurfande, bokläsning, korsord, sex och motion.
Många som skriver musik och spelar ett instrument vittnar om hur musiken läker.
Själv har jag nästan alltid använt mig av musik på olika sätt. Jag har sjungit, spelat, men framförallt lyssnat. Ofta med ett enda syfte; att stå ut med ångesten. Förvånansvärt nog har det fungerat och fungerar fortfarande.
När jag var liten så sjung jag högt. Ibland för publik, men för det mesta i min ensamhet. Jag minns hur jag kunde sitta i ett hörn och sjunga  "I natt jag drömde", högt för mig själv och hur humöret steg för varje vers. Några år senare försökte jag spela också, men det var inget bra. Prestationskraven skapade mer ångest än vad musiken tog bort.
Den första stora lyssnarupplevelsen som jag minns var Summer wine med Lee Hazlewood och Nancy Sinatra. Egentligen minns jag inte att någon annan än Hazlewood sjung. Det var hans mörka, lite raspiga stämma som fick mig att känna det där efterlängtade lugnet.
Ganska snart upptäckte jag att det var de sorgliga låtarna som gav bäst effekt. Det kan tyckas märkligt, som att bota värk med mer värk, men på något sätt får molltoner mig att läka. Glad musik kan också fungera, men aggressiva låtar gör motsatt verkan. Jag blir orolig och ångesten blir till rena explosionen. Därför slutade jag lyssna på hård, aggressiv rock redan som tonåring. Några misslyckade försök med Black Sabbath höll på att få förödande konsekvenser.

Glada toner är positiv flykt, jag glömmer eländet ett tag och ler. Nostalgisk musik funkar på liknande sätt. När jag lyssnar på  mollstämda låtar flyr jag dock inte, snarare umgås jag med  ångesten på ett uthärdligt sätt.. Det finns några inspelningar som verkligen hjälpt mig när det svarta har varit på väg att ta över. Ibland har texten spelat en stor roll, men oftast inte. Gång på gång har jag lyssnat på dessa melodier, vissa under ett visst skede i livet, andra har följt mig genom åren. Några kan du lyssna till här.
Det härliga är att det hela tiden kommer nya sånger som får mig att vilja vara kvar, som mildrar oron och skänker tröst. Den senaste i raden är den här: